Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppenbarelseboken (Johannes’ uppenbarelse, Apokalypsen) - Uppenbarelsekyrkan - Uppercut - Upper ten (thousand), The - Upperudsälven - Uppfinnareföreningen - Uppfinnarrätt - Uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uppenbarelsekyrkan—Uppfostran
1117
på 90-talet, såsom Johannes — i enlighet med
hela urkristendomen — tolkade det (se E s k
a-t o 1 o g i, sp. 1025). Läget är karakteriserat
av den nära förestående slutdrabbningen
mellan satan (Draken) och Kristus (Lammet),
varigenom kyrkan, mänskligheten och hela
världen skola kastas in i en sista kris, som
utmynnar i världsdomen och paradiset. U. är
en apokalyptisk tolkning av tidsläget till tröst
och uppmuntran, varning och vägledning för
den av den hedniska världsmakten hotade
kyrkan. — U. har rönt mycken kritik
alltsedan fornkyrklig tid. Luther förkastade den
som oapostolisk. Å andra sidan har den
åtnjutit och åtnjuter en utomordentlig
uppskattning i kretsar, som svärma för mystiska
uppenbarelser och tolka tidshändelserna i U:s
ljus, i det att de räkna med världens
undergång inom loppet av närmaste framtid. —
U :s, urspr. judiska, lära om »tusenårsriket»
har fortfarande sina anhängare (k i 1 i a s m,
av grek. chi’H6i, tusen). — Litt.: L. Brun, »Det
nye testamente i lys av historisk forskning»
(1922); W. Hadorn, »Die Offenbarung des
Johannes» (1928); A. Fridrichsen, »Johannes’
uppenbarelse» (i Ord och Bild 1929). A. Fr.
Uppenbarelsekyrkan, se Saltsjöbaden,
med bild 3 på pl.
Uppercut [a’paka’t], eng., se Boxning,
sp. 1034.
Upper ten (thousand), The [di a’po te’n
(påu’zond)], eng., se The upper ten.
Upperudsälven, n. Dalslands
huvudvattendrag, upprinner i Römsjöen (147 m ö. h.),
Norge, avvattnar bl. a. Stora Le, Lelången,
Laxsjön, Ånimmen, V. och ö. Silen samt
utmynnar i Dalbosjön av Vänern; flodområde
3,370 kvkm, längd 135 km, disponibel
medel-vatteneffekt 28,000 hkr, utbyggd effekt 27,600
hkr (1932), främst vid Töcksfors, Lennartsfors,
Billingsfors, Långed och Håverud (se dessa
ord). Se vidare Dalslands kanal.
Uppfinnareföreningen, se Svenska
uppfinnareföreningen.
Uppfinnarrätt, se Patent och
Patentlagstiftning.
Uppfostran, i egentlig bemärkelse
samhällets och de äldres, närmast föräldrars, lärares
o. a. ledares, avsiktliga och målmedvetna
verksamhet för att främja barnens och ungdomens
utveckling. Särskilt i senare tider har man
dock sökt planmässigt främja även vuxna
människors vidare utbildning i fackliga
utbild-ningsanstalter, genom den fria
folkbildningsverksamheten, de religiösa samfunden etc.
Begreppet u. kan därför också tagas i en vidare
bemärkelse såsom allmän folkuppfostran. U.
kan även framträda såsom självuppfostran,
som den enskildes målmedvetna självtukt och
självutbildning; denna form av u. gör sig
numera även i viss mån gällande vid uppfostran,
av barn och ungdom genom de ungas
intellektuella självverksamhet och självstyrelse.
Huvudområdena för u. i våra dagar äro: 1)
fysisk fostran, som avser kroppens
sunda utveckling genom vistelse, såvitt möjligt, i
frisk luft, regelbundet intagande av närande
föda, renlighet, utvecklande kroppsrörelser —
kroppsarbete, gymnastik, idrott — samt sömn
och vila på rätta tider; 2) intellektuell
u., som genom undervisning och övningar
utvecklar de yttre sinnena,
iakttagelseförmå
1118
gan, minnet, fantasien och tankeförmågan
samt bibringar kunskaper och möjliggör
bildandet av åsikter; 3) estetisk u., som
genom att bereda tillfällen att njuta av
naturskönheten och konsten i dess olika yttringar
väcker och utvecklar de estetiska känslorna;
4) moralisk u., som framför allt genom
föredömen (verkliga eller föreställda) stärker
de sedliga, rättsliga och religiösa motiven, ger
viljan rätt inriktning och bringar den att
handla efter grundsatser. Ej sällan fattas i
den pedagogiska litteraturen u. som avseende
företrädesvis en påverkan på sinnelag och
karaktär. Vid övervägande av skolans
uppgifter talar man därför stundom om
undervisning och uppfostran såsom två
si-doställda uppgifter. Härvid bör dock märkas,
att även undervisning kan vara
karaktärs-bildande (religionsundervisning,
historieunder-visning m. m.).
U. försiggår genom serier av kroppsliga och
själsliga påverkningar, vilka hos de
påverkade framkalla vissa reaktioner. På dessa
reaktioners beskaffenhet beror u:s effektivitet.
Härmed sammanhänger, att
uppfostringsmöj-ligheterna ha bestämda gränser. De
bestämmas ej blott av de använda
uppfostringsmetoderna utan även av
själsbeskaffen-heten hos föremålen för de uppfostrande
påverkningarna, Härvid böra främst observeras
arvsanlag och miljöpåverkningar vid sidan
av det målmedvetet bedrivna
uppfostringsar-betet. I äldre tider, särskilt under
upplysningsfilosofiens inverkan, betraktades barnet
som ett oskrivet blad eller som något i
grunden gott, och u:s möjligheter ansågos därför
hart när obegränsade. I senare tider har
under inflytande av den moderna
ärftlighetsforskningen på sina håll en avgjort
pessimistisk uppfattning framträtt, och särskilt har
detta gällt karaktärsfostran, den moraliska
fostran. Arvsmassan och särskilt de dåliga
anlagen ha betraktats som ofrånkomliga, som
något, i fråga varom u. litet eller intet
betyder. Numera har dock sistnämnda
uppfattning vikit tillbaka. Med avseende på de
ungas intellektuella fostran ha i senare tider
stora framsteg gjorts i fråga om de klent
begåvade barnens utbildning, särskilt i den mån
(i samband med sådana barns avskiljande till
sinnesslöanstalter eller hjälpklasser) för dem
speciellt avpassade undervisningsmetoder
kunnat tillämpas. Vid karaktärsfostran tillmätes
miljön numera stor betydelse. Karaktärsfel
ha i många fall visat sig icke bero på
ärftliga anlag utan på den suggestiva inverkan
av en dålig miljö eller av felaktigt inriktad u.
Dåliga anlag kunna försvagas och goda
förstärkas, om barnen kunna påverkas av en god
miljö eller i övrigt få lämplig behandling. I
de svårare fall, där icke skolan i tillräcklig
grad kan bereda tillfälle härtill, söker man
därför försätta barnen i en helt ny miljö,
t. ex. i goda fosterhem, i barnhem och
skyddshem eller i internatskolor. Barn- och
ungdomspsykologiens stora landvinningar ha numera
öppnat möjligheter för effektiv behandling av
även svårartade fall; särskilt bör erinras om
det också i Sverige framträdande intresset att
möjliggöra lämplig behandling av neurotiska
eller s. k. psykopatiska barn. Denna nya
nsy-kologi har icke blott nått fram till en
rikti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
