Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppfostran - Uppfostringsanstalter - Uppfostringshjälp - Uppfostringskommittéer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1119
Uppfostringsanstalter —Uppfostringskommittéer
gare uppfattning av det psykiska
utvecklingsförloppet i det hela under barna- och
ungdomsåren, utan den har också strävat att
åstadkomma tillförlitliga beskrivningar av de
olikartade själstyperna och därmed sökt skapa
grundvalen för en uppfostringsverksamhet,
som tager behörig hänsyn både till de för
barna- och ungdomsåren i allm. givna
förutsättningarna för uppfostringsarbetets
bedrivande och till de stora individuella
variationer, som kräva särskilda hänsyn.
U. var tidigare företrädesvis en hemmens
och föräldrarnas naturliga angelägenhet. Med
tiden blev den även en statens angelägenhet.
Också kyrkosamfunden ha livligt verkat för
att främja de ungas fostran i enlighet med
sina ideal. Uppfostringsarbetet genom tiderna
har i hög grad fått sin prägel genom
samverkan eller inbördes spänning mellan dessa
tre uppfostringsmakter. Under antiken
dominerade statligt inflytande särskilt i Sparta,
medan i Aten och Rom u. i stor utsträckning
var en hemmens uppgift. Under medeltiden
framträder i Västerlandet vid sidan av
hemmen särskilt den katolska kyrkan som en
betydande uppfostringsfaktor. Kyrkans
verksamhet tog sig särskilt uttryck i upprättande av
skolor, visserligen främst för att utbilda
kyrkans egna tjänare. Under den senare
medeltiden spåras inom kyrkan de första svaga
ansatserna till en bildningens demokratisering
genom strävanden i olika former att bland
menige man sprida kännedomen om den
kristna religionens enklaste element. Samtidigt
förbereddes under inflytande av
renässanskulturen en bildningens sekularisering,
särskilt genom den klassiska bildningens
stigande betydelse för de högre bildningsanstalterna.
Dessa ansatser fullföljdes sedermera i de
senaste årh:s väldiga utveckling av
skolväsendet inom Västerlandet och under dess
inflytande stående kulturområden, och denna
utveckling har lett fram till en
omfattande statlig organisation av skolväsendet.
De ledande protestantiska kyrkosamfundens
nära förbindelse med statsmakten har särskilt
främjat skolväsendets utveckling i den
angivna riktningen. Protestantismens, särskilt
Luthers, hävdande av varje kristens
personliga ansvar inför sin Gud leder fram till krav
på en verklig kristlig folkbildning, varur
småningom den allmänna folkskolan framvuxit.
Den tidigare kyrkliga lagstiftningens krav på
en genom de kyrkliga myndigheterna främjad
allmän kunnighet i den kristna religionens
huvudstycken i förening med elementär
läskunnighet vidgas under statligt inflytande
till krav på en bredare orienterad elementär
folkbildning, vars främsta organ blir den
allmänna folkskolan, i Sverige lagfäst genom
folkskolestadgan 1842. Denna allmänna
folkbildning upprätthålles genom skolplikt
(se d. o.). Vanartiga och sedligt försummade
barn kunna underkastas tvångsuppfostran på
särskilda uppfostringsanstalter — barnhem,
skyddshem o. s. v. Det kyrkliga inflytandet
på den allmänna folkskolan och därmed
förbundna bildningsanstalter har alltmer
försvagats. I Sverige är folkskolan genom 1930 års
kommunallagstiftning väsentligen
sekulariserad. Även den högre skolans
bildningsuppgifter ha alltmer vidgats, och i samband härmed
1120
har dess emancipation från kyrkligt
inflytande fortgått. Genom statens försorg har i
senare tider skapats ett växande antal
yrkesskolor för ungdom. Så står i våra dagar vid
hemmets sida staten som den främsta
uppfost-ringsmakten. På sina håll har staten även
medvetet strävat att på ungdomen inympa
den åskådning, som behärskar statslivet
(Ryssland, Italien och Tyskland).
Kyrkosamfundens inflytande på ungdomens uppfostran är
numera i allm. begränsat men förvisso icke
utan betydelse. Det gör sig bl. a. gällande
genom söndagsskolor,
konfirmationsundervisning o. s. v., i de religiöst splittrade länderna
därjämte ofta genom direkt bedrivande av
religionsundervisning i de offentliga skolorna.
I de katolska länderna stå dessutom i ej ringa
utsträckning skolor under kontroll eller
ledning av kyrkliga myndigheter; särskilt
utveckla ordenssamfunden här en livlig verksamhet.
U:s mål har under olika tider och i olika
länder uppfattats olika alltefter de
föreliggande praktiska behoven och de förhärskande
livsidealen. Till sitt reala innehåll avser u.
ett överflyttande på den unga generationen
av det givna kulturarvet och i nära samband
därmed en orientering i den värld, i vilken
de unga skola utföra sin livsgärning. Ibland
har, särskilt inom skolan, den intellektuella
fostran trätt i förgrunden, ibland åter har
betydelsen av viljans fostran starkt framhävts
o. s. v. U :s och skolans historia företer
därför en brokig blandning av uppfostringsideal
och uppfostringsmetoder, och den fortgående
kulturutvecklingen har särskilt på skolan
ställt stora krav i riktning mot en
anpassning av kurser och undervisningsmetoder. F.
n. kan man konstatera tillvaron av en
djupgående uppfostringskris, vilken i sin mån
återspeglar den allmänna kulturkrisen. Olika
uppfostringsideal bryta sig starkt mot
varandra, utan att en verklig syntes ännu
kunnat skönjas. På karaktärsfostrans område stå
i viss mån mot varandra tvångets och
frihetens ideal. Inom den specifika skoluppfostran
bryter sig mot 1800-talets intellektualism med
dess omfattande kunskapsmeddelelse den
moderna »arbetsskolans» krav på viljefostran.
En efter världskriget framväxande
pedagogisk reformrörelse, uppburen av en
världsorganisation, The new education fellowship,
hävdar starkt frihetens princip och i samband
därmed viljans fostran genom självansvar.
Men mot överdrifterna i denna riktning ha
gensagor riktats, och äldre tiders
uppfost-ringstraditioner ha ännu ett starkt grepp
om skola och hem. Problemet gäller nu huru
den moderna tidens krav på stark
discipline-ring och omfattande orientering men också på
personlighetsdaning och förmåga av snabb
anpassning skola tillgodoses vid
uppfostringsarbetet. — Jfr litt.-anv. till art. Folkskola,
Pedagogik, Skolväsende och
Uppfostringskommittéer samt G.
Bran-dell, »Svenska undervisningsväsendets och
uppfostrans historia» (2 bd, 1931). K. N-d.
Uppfostringsanstalter, se Förbättring
s-anstalter, Skyddshem och
Tvångsuppfostran.
Uppfostringshjälp, se
Barnuppfost-ringsbidrag.
Uppfostringskommittéer, namn på vissa för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
