Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uralbergen, Ural - Uralit - Uralitporfyr(it) - Uralområdet - Uralska språk - Uralstring - Uran - Uranbly
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1173
Uralit—Uranbly
1174
går till 60—80 km, ökas mot s. Om U :s geol.
förhållanden se Ryssland, sp. 1313. Mot
v. sjunka U. ganska jämnt ned mot Ryska
plattan, men östranden är skarpare utpräglad.
U. delas vanl. i tre huvuddelar: södra el.
skogiga U. (från Uralfloden till 55,5° n. br.),
huvudsaki. inom Basjkirrepubliken, mell. el.
malmrika U. (till 59° n. br.) och norra el.
öde U. med en längd, lika stor som de två
förra delarna tills. I södra U. når
kvartsit-ryggen Jaman Tau 1,648 m ö. h., mell. U. äro
väsentligt lägre, vattendelaren ligger här
ställvis blott omkr. 300 m ö. h., och här
öppnar sig också den lättaste vägen till Sibirien.
Så t. ex. ligger järnvägslinjen
Perm—Sverd-lovsks högsta punkt endast omkr. 350 m ö. h.
Mell. U. äro U:s ekonomiskt viktigaste del;
om deras mineraltillgångar jfr Ryssland,
sp. 1315. De ännu ej helt utforskade norra
U., som varit nedisade n. om 61° n br., ha
glaciala former och äro rika på mossar och
sumptrakter. Högsta topparna äro Gora
Na-rodnaja (1,820 m ö. h.), Töl-Pos-Iz (1,683 m)
och Sablja (1,647 m). U:s n. v. utlöpare, Paj
Choj, når något mer än 500 m ö. h. — U:s
klimat är mycket extremt, i synnerhet på
östsidan. Nederbörden är överallt relativt
riklig, särskilt i v., och betingar den kraftiga
skogsväxten, mest bestående av sibirisk
barrskog och björk De högre bergsryggarna nå
över trädgränsen (omkr. 1,000 m i s.) men
ingenstädes över snögränsen.
Före ryssarnas erövring av U. fanns här
blott en kringströvande befolkning av
vogu-ler och ostjaker i n. samt basjkirer i s.
Genom koncessioner till enskilda, ss.
medlemmar av släkten Stroganov (jfr d. o.), började
U :s mineralrikedomar utnyttjas, och 1623
togs den första masugnen i bruk. På
1750-talet började guldvaskningen, och 1819
upptäcktes fyndigheter av platina (jfr d. o.).
Viktigast äro järnmalmsfälten på östsidan av
mell. och södra U. Särskilt genom
exploaterandet av dessa har östsidan koloniserats och
utvecklats till storindustribygd (jfr U r
alom r å d e t). M.
Uralit, miner., se Pyroxenmineral,
sp. 303.
Uralltporfyr(It), en augitporfyrit (se D i
a-b a s), vars augit omvandlats till uralit.
UraJområdet, ry. Uralskaja oblast,
förvaltningsområde i Sovjetryssland, bildat 1923 av
de forna guv. Perm, Jekaterinburg,
Tjelja-binsk och Tobolsk, huvudsaki. omfattande
mell. Uralbergen (jfr d. o.) och östsidan av s.
Uralbergen samt n. v. Sibirien ung. till floden
Taz i ö. (se karta till art. Ryssland vid
sp. 1316); 1.709,751 kvkm, 7,989,900 inv.
(beräknat 1932). Huvudstad: Sverdlovsk. Av
den produktiva arealen upptogos omkr. 65 %
av skog och 21 % av odlad jord 1928.
Jordbruk (mest vete- och havreodling) och
mejerihantering i ö. delen; bergsbruk och industri
i Uralbergen med centra i Sverdlovsk,
Nizjnij-Tagil, Zlatoust, Tjeljabinsk och Magnitogorsk
(se d. o., suppl.). Kalibergverk vid Solikamsk,
kemiska fabriker vid Berezniki m. m. U.
bildar tills, m. Kuznetskbäckenets
stenkolsdi-strikt i v. Sibirien en storindustriell,
ekonomisk enhet.
Urälska språk, de med varandra klart
besläktade finsk-ugriska (se d. o.) och samojediska
språken (se d. o.), vilkas inbördes ställning
framgår ur en mängd gemensamma ord samt
likheter i formläran och ljudläran, särskilt
den s. k. stadieväxlingen (se d. o.). Det
ural-ska urspråkets tid kan icke gärna förläggas
längre ned än till omkr. 3:e årtusendet f. Kr.
Namnet vill blott framhålla, att Ural ligger
ung. mitt i de nuv. u:s utbredningsområde.
Jfr Ural-altaiska språk. K. B. W.
Uralstring (lat. generätio aequi’voca el.
spon-tänea), den process, genom vilken
organismer skulle uppstå ur livlös materia.
Tidigare ansågs u. vara ett synnerligen vanligt
förlopp. Även så komplicerade organismer
som fluglarver skulle uppstå genom u. Denna
lära vederlädes av R e d i (se d. o.). Sin sista
stöt fick u. genom P as teur (se d. o.), som
kisade, att protozoer och bakterier ej uppstå
ur ett »groddfritt» medium. Den skenbara u.
av dylika små organismer sammanhänger med
allestädesnärvaron av dessas sporer.
Eliminerar man sporerna genom sterilisering, förblir
ett medium fritt från organismer. Den
moderna vetenskapen intar en agnostisk
ståndpunkt till u. Antagl. sker ej nu någon u.,
men möjl. har u. kunnat försiggå under
speciella yttre betingelser, som existerat under
tidigare perioder av jordens historia. Enl. en
annan uppfattning, betecknad som p a n s p e
r-m i, skulle groddar kunna transporteras
mellan olika himlakroppar. J. R-m.
Urän, metalliskt grundämne, upptäckt 1789
av H. Klaproth i pechblände (se d. o.). U.
framställes genom reduktion av urantrioxid
med kol i elektrisk ugn; den är silvervit och
föga hård; spec. v. är 18,7, smpt torde för
alldeles ren metall närma sig 1,850° C. Metallen
förbrinner i luft efter lindrig uppvärmning och
löses lätt av syror. Dess kemiska tecken är
U, atomvikt 238,18, atomnummer 92,
atomvärden 3, 4, 5 och 6. En blandning av
metallen och dess karbid utgör en katalysator
vid den direkta syntesen av ammoniak;
na-triumuranat är färgämnet urangult.
Betydelsefullt är detta grundämne framför allt
genom sina radioaktiva egenskaper och såsom
modersubstans till radium (se
Radioaktivitet, sp. 396). G. S-ck.
De viktigaste uranmineralen äro dels det i
pegmatiter och på hydrotermalt bildade
malmgångar förekommande pechbländet (se d. o.),
jämte omvandlingsprodukter därav, t. ex. k
a-s o 1 i t, 3 PbO . 3 UO3 . 3 SiO2 . 4 H2O, dels
carnotit (se d. o.) och tjujamujunit (se U r a
n-glimmer). Uranmalmer bearbetades under
1800-talet blott för framställning av
uranfärger för glas- och porslinsindustrierna. Såsom
på samma gång radiummalmer ha de numera
i vissa fall blivit av stor kommersiell
betydelse. Viktigast äro f. n. de hydrotermalt
bildade förekomsterna Luisiwishi-Kasolo i
Ka-tanga i Belg. Kongo och Joachimsthal i
Böh-men. Även Tjujamujun i Fergana i Kirgisistan
med tjujamujunit m. m. i devonisk kalksten
uppges vara en mycket betydande fyndighet
(jfr Ryssland, sp. 1316). Stor
uppmärksamhet tilldraga sig vidare 1930 upptäckta
pech-bländeförekomster vid Echo bay vid Stora
Björnsjön i Kanada. — Se även
Radioaktivamineral. N. Zn.
Uranbly, kem., se Radioaktivitet,
sp. 399 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
