Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uranglas - Uranglimmer - Urangult - Urania - Uraniborg - Uraninit - Uranos - Uranoskop - Uranotorit - Uranpecherz - Uran-radiumserien - Uranus - Uran X - Urartning - Urarva - Urbain, Georges - Urban - 1. Urban I den helige (påve) - 2. Urban II (påve, Odo av Châtillon) - 3. Urban III (påve, Uberto, Crivelli) - 4. Urban IV (påve, Jacques Pantaléon) - 5. Urban V (påve, Guillaume Grimaud) - 6. Urban VI (påve, Bartolommeo Prignanon)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1175
Uranglas—Urban
1176
Uranglas, ett genom tillsats av urangult
(se d. o.) färgat glas, utmärkt av kraftig, grön
fluorescens.
Uranglimmer, en grupp radioaktiva
mineral, vilka lätt klyvas i tunna fjäll i likhet
med glimmer och utgöras av vattenhaltiga
uranfosfat, -arseniat el. -vanadat i förening
med kalcium, koppar, kalium, barium m. m.
De viktigaste u. äro den gulgröna till
svavelgula autuniten, som har gult streck och
består av kalcium-uranfosfatet CaO . 2 UO3 .
P2O5 . 12 H2O, den gräs- till ärggröna t o
r-b er n i t e n el. chalkoliten, som har
äppelgrönt streck och är ett
koppar-uranfos-fat, CuO . 2 UO3 . P2O5 . 12 H2O, och dessutom
kalium-uranvanadatet carnotit (se d. o.),
K2O . 2 UO3 . V2OS . 3 H2O, och
kalcium-uran-vanadatet tjujamujunit, CaO . 2 UO3.
V2OB . 4 H2O. — Se även Uran. N. Zn.
Urangult, natriumuranat (se U r a n),
nyttjas som färgämne för glas (se U r a n g 1 a s)
och för porslinsglasyrer, vilka senare därav
erhålla gul, rödgul, röd, grön el. svart färg.
Ura’nia, se Afrodite och M u s e r.
Uraniborg, Uranienborg, se Ven.
Uraninlt, miner., se Pechblände.
Uranos (lat. Uranus), grek, myt.,
personifikation av himlavalvet. Se G a i a.
Uranoskop [-skä’p], ett astronomiskt
instrument, bestående av en glob med
visirinrätt-ning, använt för att identifiera stjärnor på
himlen. K. Lmk.
Uranotorlt, miner., se T o r i t.
Uranpecherz [orä’npä^érts], miner., ty., se
Pechblände.
Uran-radiumserien, se Radioaktivitet,
sp. 395 ff.
Uran-serien, se Atom, sp. 437—438.
Üranus. 1. (Myt.) Se U r a n o s.
2. (Astron.) En planet (se Planeter, sp.
1063), omgiven av de fyra månarna Ariel,
Umbriel, Titania och Oberon (se Planeter,
tab. 4, sp. 1059—60).
Urän X, se Radioaktivitet, sp. 395 f.
Urartning, se Degeneration.
Urarva, jur. Att göra sig urarva
(»urarva-görelse») är att avstå från sitt arv för att
undgå ansvar för arvlåtarens gäld, en
anordning, som från den romerska rätten
upptagits i sv. (och annan modern) rätt, ehuru
med åtskilliga modifikationer. Enl. sv.
rätts-språk gör man sig urarva genom att avträda
kvarlåtenskapen till konkurs
(»urarvakon-kurs»); man avsäger sig emellertid icke sin
arvsrätt h. o. h. (ev. överskott i konkursen
tillfaller näml, dödsbodelägarna). Sker sådant
avträdande inom stadgad tid (en månad från
bouppteckningen för vad angår då känd gäld;
för senare yppad gäld en månad därefter),
vinna dödsbodelägarna (se d. o., suppl.)
befrielse från det personliga ansvar för gälden,
som eljest åligger dem (jfr
Universalsuccession). Även utan urarvakonkurs
kunna de dock i vissa fall (omyndighet, ringa
värde å kvarlåtenskapen m. m.) undgå
ansvaret. Särskilt beaktansvärd är den 1933 införda
regeln, att avträdande av den dödes
egendom till förvaltning av boutredningsman (se
d. o., suppl.) medför befrielse från
gäldansva-ret liksom urarvakonkurs. Samtidigt
avskaffades den förut dödsbodelägare medgivna
befogenheten att genom tillträde av avträdd
egendom, varmed då följde ansvar för gäldens
betalning, vinna ensamrätt till uppkommande
överskott. C. G. Bj.
Urbain [yrbä’], Georges, fransk kemist
(f. 1872), från 1908 prof, i kemi vid univ. i
Paris. U. är särskilt bekant genom sina
omfattande undersökningar inom sällsynta
jordarters (se d. o.) kemi. Han har därvid
studerat i synnerhet dessa ämnens båg- och
luminescensspektra samt
magnetiseringskon-stanter, förbättrat metoderna för deras
särskiljande och för bestämning av deras
atomvikter, i rent tillstånd framställt föreningar
av samarium, gadolinium, europium, terbium
och dysprosium samt nästan samtidigt med
Auer von Welsbach upptäckt lutetium
(cas-siopeium). Även arbeten över dubbelsalter och
komplexa koboltföreningar, särskilt deras
optiska egenskaper, härröra från U. och hans
lärjungar. Utg. bl. a. av »Recherches sur la
separation des terres rares» (1899), »Introduction
å 1’étude de la spectrochimie» (1911) och
»Introduction ä la chimie des complexes minéraux»
(1913; tills, m. A. Sénéchal). K. A. V-g.*
Urbän, belevad, förbindlig. — Subst.: U
r-b a n i t é t.
Urban (lat. Urbänus), påvar.
1. U. Iden helige var påve 222—230.
2. U. 11 (påve 1088—99) hette eg. O d o
av Chätillon, från Frankrike. Blev munk
och prior i Cluny samt kardinal 1078. U. var
en av Gregorius VII:s främsta medarbetare
och fullföljde som påve energiskt dennes
politik i kampen mot kejsar Henrik IV och
motpåven Vibertus. U., som var en
framstående realpolitiker, lyckades även skaffa
påvedömet ledningen av korstågsröreisen (jfr
Korståg, sp. 1253) och undanträngde
sålunda även här kejsardömet. — Litt.: Fr.
mo-nogr. av L. Paulot (1903); L. Brehier, »Les
croisades» (5:e uppl. 1928).
3. U III (påve 1185—87) hette eg. Uberto
Crivelli, var från Milano, blev ärkebiskop
där 1185 och kardinal s. å. Som påve
bekämpade U. ivrigt Fredrik I Barbarossa och sökte
därvid vinna det tyska episkopatet på sin
sida. Detta ställde sig dock på kejsarens sida
och manade U. till eftergifter.
4. U. IV (påve 1261—64) hette eg. Jacques
Pantaléon, från Frankrike. Blev biskop
i Verdun 1253 och patriark av Jerusalem
1255. Som påve erbjöd U. Karl av Anjou
Siciliens krona och banade genom dessa
underhandlingar väg för påvedömets viktiga
förbindelser med Frankrike; instiftade 1264 Kristi
lekamens fest som allmän kyrkofest. — Litt.:
»Registres d’Urbain IV» (4 bd, 1901—29); K.
Hampe, »Urban IV. und Manfred» (1905).
5. U. V (påve 1362—70) hette eg. G u i
1-I au m e Grimaud, från Frankrike. U. var
benediktinmunk och blev abbot i S:t-Victor
i Marseille. U. sökte 1367 återflytta kurian
till Rom från Avignon men måste på grund av
de franska kardinalernas påtryckning snart
återvända till Avignon. Jfr Birgitta, sp.
339. — Litt.: »Lettres secrètes et curiales du
pape Urbain V», 1, utg. av P. Lecacheux (1902);
»Les registres d’Urbain V», utg. av M.
Du-brulle (1926); M. Chaillan, »Le bienheureux
Urbain V» (1911).
6. U. VI (påve 1378—89) hette eg. B a
r-t o 1 o m m e o Prignano, italienare. Blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
