Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urladdningsrör - Urlerskiffer - Urlus, Jacques - Urmakare - Urmakarolja - Urmakeri - Urmia (Rezaiyeh) - Urmiasjön - Urmodercell - Urmun - Urna - Urne, släkt - Urnes - Urnjure - Urnordiska - Urobilin - Uroceridae - Urodela - Urogenitalorganen, Urogenitalsystemet - Urografi - Urologi - Uromastix, Taggsvansödlor - Urometer - Uromyces - Uropeltidae, Sköldstjärtormar - Urotropin - Uroxen - Ursa - Ursasandsten - Ursholmen - Urshult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
U rladdningsrör—Urshult
1185
Urladdningsrör, fys., se Elektriska
urladdningar.
Urlerskiffer, geol., se Lerskiffer.
Urlus [ö’rlös], Jacques, holländsk
sångare (f. 1867). Har vunnit internationellt rykte
genom framträdanden bl. a. i Paris, London,
Bayreuth och New York. U:s klangsköna
tenor blev uppskattad även i Sverige, då han
1918—20 konserterade där och uppträdde på
Stockholmsoperan som Radamès i »Aida»,
Don José i »Carmen», Tristan o. a.
Wagner-partier. H. G-t.
Urmakare, se U r.
Urmakarolja, kem. tekn., se B e h e n o 1 j a.
Urmakerl, se U r.
Urmia’, off. R e z a i y e h, stad i pers. prov.
Aserbeidjan, strax v. om Urmiasjön, på den
bördiga högslätten (frukt- och tobaksodling);
omkr. 23,000 inv. (1931). Före världskriget
uppskattades inv. till 45,000, huvudsaki.
turkar, jämte judar och nestorianska kristna. U.
var under världskriget invecklat i de
ryskturkiska striderna. 1918 begingo turkar och
kurder massakrer på i U. kvarvarande kristna.
Urmiasjön, Persiens största insjö, i prov.
Aserbeidjan, 1,260 m ö. h.; omkr. 4,700 kvkm,
största djup 15 m. U. är avloppslös, och
salthalten uppgår till 22,3 %.
Urmodercell, bot., se A r k e s p o r.
Urmun, gastrulahålighetens (urtarmens)
öppning (se Embryologi, bild 3).
Urna, visst slag av krus, kruka, särskilt
antika kärl, vanl. om större sådana med trängre
mynning (därför valurna) men även andra,
bl. a. sådana i gravar (t. ex. hyddurnor i
husform, u. vid eldbegängelse). M. PnN-n.
Urne [o’r-], dansk adelssläkt, utdöd 1903.
Lage U. (omkr. 1467—1529) blev biskop i
Roskilde 1512, bröt 1523 med Kristian II,
beskyddade vetenskapen och var en av
huvudmotståndarna till reformationen. Hans
brorson riksrådet Claus U. (d. 1562)
användes flera gånger som diplomat vid
underhandlingar med Sverige (jfr G. Landberg, »De
nordiska rikena under Brömsebroförbundet»,
1925). Dennes kusins sonsöner voro bröderna
Christoffer U. (1594—1663), ståthållare
i Norge 1629—42 och rikskansler 1646, som
var teologiskt intresserad och bibliofil, samt
riksmarsken Jörgen U. (1598—1642), som
ville avskaffa vornedskabet (se d. o.). —
Om släkten U. se Danmarks Adels Aarbog
1904. B.H-d.
Urnes, Norges äldsta stavkyrka, i Sogn, ö.
om Lusterf jorden, uppf. 1100. Se vidare
Stavkyrka. Ax. S.
Urnjure, se N j u r e.
Urnordiska, den äldsta kända formen av ett
särskilt nordiskt språk, skilt från andra
germanska språk (se d. o.). U. anses ha varit
relativt enhetlig över hela det nordiska
språkområdet. Den är känd genom nordiska namn
och ord hos klassiska författare, lånord i
finska och lapska och framför allt genom ett
antal urnordiska runinskrifter, de äldsta från
omkr. 250—300 e. Kr. Urnordiska språkdrag
kunna också rekonstrueras med tillhjälp
av språkutvecklingen i Norden under yngre
skeden och genom jämförelse med andra
germanska språk samt genom undersökning av
ortnamnen, av vilka många gå tillbaka på
ur
1186
nordisk tid. U. är ålderdomligare än de
äldsta gotiska urkundernas språk och står av
alla germanska språk närmast urgermanskan,
särskilt genom bevarande av ändelsevokaler,
som utom i u. förstummats: urnord. dagaR,
dag, horna, horn, gastiR, gäst, got. gasts; jfr
fi. ansas, ås, kulta, guld. Mest bekant av
runinskrifterna är den på hornet från Gallehus
i Sönderjylland (se Guldhornen) från
omkr. 450. Fr. o. m. 6’ O-talet genomgår u.
en stark utveckling genom bortfall av
än-delser, omljud etc.; under vikingatiden från
omkr. 800 och än mer i de äldsta litterära
källorna framträda tydligt språkskillnader
inom Norden, först mellan öst- och
västnor-diskt språkområde, senare mellan danska och
svenska, norska och isländska. B. H-n.
Urobilln, färgämne, vars grundsubstans,
u robilinogen, förekommer i urin. Vid
inverkan av ljus och luft övergår detta
senare färglösa ämne i det brunröda u. Det
bildas antagl. i kroppen vid nedbrytning av
gallans och blodets färgämnen. I.B.
Urocèridae, zool., se V e d s t e k 1 a r.
Urodèla, zool., se Stjärtgroddjur.
Urogenitälorganen,
Urogenitälsyste-m e t, sammanfattande benämning på
urin-och könsorganen (genitalierna).
Urografl, med., se
Röntgendiagnostik, sp. 90.
Urologl, vetenskapen om urinorganen,
deras sjukdomar och dessas behandling.
Uroma’stix, Taggsvansödlor, till
kräl-djursfam. agamider (se d. o.) hörande
ödle-släkte från Nordafrikas och v. Asiens
ökentrakter. Hithörande former utmärkas av kort,
tjock kropp, platt huvud och tillplattad svans,
som på översidan bär tvärgående rader av
taggiga fjäll och begagnas som vapen. Födan
utgöres av växtämnen. Taggsvansödlan,
U. aegypticus, når en längd av 60 cm, varav
25 komma på svansen. Den finnes i Egypten,
Arabien och angränsande områden. T. P.
Uromèter, areometer (se d. o.) för att
bestämma urinens spec. v.
Uro’myces, bot., se R o s t s v a m p a r, sp.
1115, och B e t s j u k d o m a r, sp. 164.
Uropeltldae, Sköldstjärtormar,
ostindisk ormfam., utmärkt av litet, kilformat
huvud och kort, trubbig stjärt, vars spets är
beklädd med en sköldliknande bildning. I
motsats till övriga ormar kunna de ej
nämnvärt vidga gapet. De borra i jorden och leva
av maskar. T. P.
Urotropln, kem., farm., se H e x a
me-t y 1 e n t e t r (a) a m i n.
Uroxen, paleont., se Oxsläktet.
U’rsa, ostron., se Björnen.
Ursasandsten, till övre devon hörande
sandsten från ö. delen av Björnön. U. innehåller
stenkolsflötser, som man försökt att bryta,
samt en egendomlig flora, beskriven av A. G.
Nathorst. K. A. G.
Ursholmen, intermittent fyr och klippfyr
med ständig bevakning på n.
Bohuslänskus-ten, på den västligaste av Ursholmarna, s. v.
om Kosteröarna. Ljusstyrka 10.000
Hefner-Ijus (Luxljus). Anlädes *1891.
Urshult, socken i Kronobergs län,
Kinne-valds härad, mellan sjön Åsnen och
Blekinge-gränsen; 240,88 kvkm, 3,988 inv. (1933). Sjö-
XIX. 38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
