Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urshult - Ursidae - Ursin, af, ätt - Ursins, La princesse des - Ursinus (Beer), Zacharias - Urslaviska - Urson - Ursprunglig omöjlighet - Ursprungsbeteckning - Ursprungsbevis - Ursprungsprincipen - Urstromtäler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1187
Ursidae—Urstromtäler
1188
rik, småkuperad skogsbygd, i s. sjön Mien
(se d. o.). 2,393 har åker, 11,873 har
skogsmark. Betydande fruktodling och fabriker för
förädling av frukt och bär. Pastorat i Växjö
stift, Kinnevalds kontrakt. — Jfr S. Krok,
»U:s pastorats inbyggares seder» (1768; ny
uppl. 1922).
Ursidae, zool., se Björnar.
Ursln, a f, finländsk adlig ätt. — Nils
Abraham af U. (1785—1851) var
1825—-46 prof, i anatomi och fysiologi, först vid
Åbo akad. och sedan vid Helsingfors univ.,
vars rektor han var 1839—45; adlades 1845.
— Hans sonson lektorn Nils Robert af
U. (f. 1854) hörde till grundarna av Finlands
arbetarparti och var dess förste ordf.,
1899—-1900, samt en av de ledande inom
socialdemokratiska partiet, bl. a. som förste vice talman
vid lantdagarna 1907—08. H. E. P.
Ursins [yrsä’], La princesse des, se
O r s i n i.
Urslnus (tyskt namn Beer), Zacharias,
tysk reformert teolog (1534—83), teol. prof, i
Heidelberg 1561—77. Den pfalziska
kyrkoordningen och Heidelbergkatekesen (se d. o )
förskriva sig huvudsaki. från honom och hans
vän Olevianus. Hans sista större arbete var
en kritisk granskning av luterska
Konkordie-boken (»De libro Concordiæ ... admonitio
Christiana», 1581). E. Bg.*
Urslaviska, se Slaviska språk.
Urson [ö’son], eng., Ursonsläktet,
Ere-thi’zon, zool., se Piggsvin.
Ursprunglig omöjlighet, jur., sådan
omöjlighet att fullgöra en gäldenärs prestation (se
Fordran och Obligation 1), som
föreligger redan när obligationsförhållandet
uppstår, d. v. s. i det ögonblick, då gäldenären
åtar sig förpliktelsen. Vid försäljning av en
fartygslast, som redan gått till botten, vid
uthyrning av ett hus, som brunnit ned, vid
utlovande av ett arbete, som avgjort
överstiger ens krafter, föreligger sålunda u.
Motsatsen (då fartyget förolyckas efter försäljningen
men före leverans, då huset brinner efter
hyreskontraktets undertecknande men innan
hyresgäst inflyttat) kallas efterföljande
omöjlighet. U. ådrar givetvis gäldenären
ersättningsskyldighet i de fall, då han insett
omöjligheten men likväl åtagit sig
prestationen. Huruvida gäldenären även i andra fall
skall svara för borgenärens skada på grund
av dennes tillit till gäldenärens åtagande, då
u. föreligger, är reglerat olika. Svenska
jurister låta i allm. avgörandet bero på om
gäldenären kan anses ha garanterat prestationens
fullgörande el. ej. C. G. Bj.
Ursprungsbeteckning, i lag lämnade
föreskrifter om en varas förseende med uppgift
om dess utländska ursprung, avseende i första
hand att lämna köparen meddelande om att
varan icke härstammar från det egna landet.
Vissa länder, däribland U. S. A., ha infört
generellt märkningstvång för importerade
varor, andra, t. ex. England, märkningstvång
för vissa varuslag, åter andra ha utfärdat
införselförbud på el. förbud mot inhemsk
försäljning av varor med oriktig
ursprungsbeteckning el. med beteckningar, tydande på
inhemskt ursprung.
T Sverige regleras denna fråga genom lagar
av 4 juni 1913 och 9 okt. 1914. Enl. den
förstnämnda får en vara, på vilken finnes
an-bragt beteckning, som ger varan sken av att
ha frambragts el. tillverkats i Sverige, icke
införas till riket för försäljning. Dock skall
den omständigheten, att på vara
förekommande beteckning är avfattad på svenska språket
el. att på vara anbragts avbildning med
svenskt motiv, ej i och för sig utgöra hinder
för varans införande. Ej heller äger förbudet
tillämpning, när det ådagalägges, att varan
verkligen är svensk och förut exporterats,
när den åsatta beteckningen enl. handelsbruk
endast tjänar att utmärka varans art
(gene-risk beteckning) el. när på varan finnes jämte
den svenska ursprungsbeteckningen angivet,
att varan är av utländskt ursprung (t. ex.
ordet »import»). — Litt.: »Lag ang. oriktig
ursprungsbeteckning», utg. av E. Linders (1930);
»Import- och exportförfattningar», utg. av
Generaltullstyrelsen (1933). K. H. A
Ursprungsbevis, av behörig institution el.
myndighet (handelskammare, tullmyndighet
etc.) i exportlandet utfärdat bevis om
exporterad varas ursprung, i regel avsett att
föreläggas importlandets tullmyndigheter för
erhållande av förmånligaste tullbehandling. I
vissa länders lagstiftning finnes näml,
föreskrivet, att, om importören på grund av
särskilt handelsfördrag mellan import- och
exportlandet önskar få varan förtullad efter den
lägre tulltariff, som varor från exportlandet
äro berättigade till, importören måste genom
u. styrka, att varan verkligen härstammar
från exportlandet i fråga. U. kunna även
tjäna andra ändamål, t. ex. för att vid import
av djur och växter m. m. styrka, att dessa
icke införts från av kreaturs- och
växtsjuk-dom smittat område. — I Sverige måste u.
eller därmed jämförligt bevis företes vid
införsel av levande djur, vissa varor med
hänsyn till smittsamma husdjurssjukdomar,
köttvaror, potatis samt levande växter och
växtdelar. — Litt.: Skeppningshandbok, utg. av
Sveriges allmänna exportförening, fr. o. m.
1922; »Import- och exportförfattningar», utg.
av Generaltullstyrelsen (1933). K. H. A.
Ursprungsprincipen, arkivterm, se
Proveniensprincipen.
Urstromtäler [öY/träm-] (urfloddalar),
tyska benämningen på de av smältvattnet från
inlandsisen utsköljda dalar, som vid dennas
avsmältning bildades i Nordtyskland utanför
isranden och avbördade smältvattnet åt v. och
n. v. till Nordsjön och senare till Östersjön.
Den yttersta (och äldsta) serien av dessa
U. förenar Oder vid Breslau med Elbe och
fortsätter över Magdeburg i Allers och
We-sers lopp förbi Bremen. Nästa dalserie
förenar Weichsels vatten över Warthe förbi
Ba-ruth och Brandenburg med Spree och vidare
med Elbe s. ö. om Wittenberg och mynnar ut
i Elbebukten. Den därpå följ, serien har
Weichsels nuv. lopp till Thorn, fortsätter över
Warthe och Netze till Oder, och från Oders
knä mot n. passerar den Eberswalde och
träffar i Elbedalen samman med den föreg. serien.
Den sista (och innersta) serien av U. finnes i
Pommern mellan Baltiska höj dryggen och
Östersjön, dit den avbördade sitt vatten. Med
denna förenade sig också Weichsel och Oder,
vilka vid isens avsmältning banade sig väg
norrut för sina vattenmassor i smältvattens-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
