Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utsäde - Utsädesföreningen - Utsättande av barn - Utsökningsbalken - Utsökningslagen - Utsökningsmål - Utsökningsstatistik - Utsöndring - Utter (fiske) - Utter (mytologi) - Utter (djur) - Utter, Peder Månsson - Utterdjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1229
U tsädesf öreningen—U tter d j u r
1230
skörden låg grobarhet och nå full gr
o-ningsmognad, vilken befordras genom
torkning, först efter någon tids förvaring.
Efter torka under mognadstiden blir
fröskalet (särskilt hos baljväxter)
svårgenomträngligt för vatten, varigenom groningen hindras;
dylik hårdskalighet avhjälpes genom
fröets nötning på s. k. f r ö p r e p a r a t o r.
För bevarande av u:s grobarhet bör
fuk-tighetshalten genom lämplig förvaring och
luftning nedbringas till högst 18 % för
vinter-och vår-, högst 16 % för sommar förvaring. —
Grobarheten nedgår dock småningom; frön av
ängskavle och vissa lövträd förlora den till
största delen inom ett år; säd, klöver,
timo-tej och korsblommiga örter bibehålla den i
2—3, ärter, bönor, betor och lin i 4 år el. än
längre. Låg grobarhet och groningsenergi
bero ofta på angrepp av snyltsvampar, varför
u. bör hämtas från friska, välbärgade grödor
med klar färg och frisk lukt. Smitta av
svampsjukdom bör dödas genom a v s v a m
p-ning (se d. o. och Betning). — U. bör vara
storkornigt (stritt) och tungt; små och
svagt matade korn ge svaga plantor och böra
utrensas ur u. U:s grovlek anges säkrast
genom absoluta vikten (tusenkornvikt)
av frisk el. torkad vara (friskvikt,
torrvikt). Rymdvikt, per tunna el. hl, är mindre
säkert uttryck för kornstorleken.
Renheten hos u. är av stor vikt, då alla döda
föroreningar äro värdelösa, inblandning av
ogräsfrön direkt skadlig och av andra odlade arter
ofta sänker skördens bruksvärde, så t. ex. råg
i vete, humlelucern i rödklöver. Skadade
korn (däribland skalade frön) liksom
mäl-tade korn nedsätta u:s värde, emedan de
minska groningskraften och groddplantornas
utvecklingsförmåga. U. bör vara äkta, d. v. s.
av det slag, som uppgives, och sortrent,
fritt från inblandning av andra sorter av
samma art med t. ex. annan mognadstid.
Härkomsten från visst land el. ort kan
ock vara av betydelse, emedan därmed ofta
följer olikhet i härdighet, fordran på växttid
m. m. För befordrande av odling av u. av
hög kvalitet har av statens
jordbruksförsöks-anstalt, hushållningssällskapen och
utsädesfir-mor införts i n s y n i n g, d. v. s. besiktning
av växande utsädesgrödor. H. J. Dft.
Utsädesföreningen, se Sveriges u t s
ä-desförening.
Utsättande av barn är en gärning, som
icke blott hos primitiva folk utan även hos
relativt högt framskridna kulturfolk ansetts
som tillåten, om den företas av barnets
föräldrar. Hos forntidens germaner och även
i Sverige ägde denna sed utbredning. Den
undertrycktes först sedan kristendomen blivit
härskande. I Norden är denna utveckling
genomförd i slutet av 1100-talet. Numera
innehålla alla Västerlandets strafflagar stränga
straff mot u. I gällande svensk strafflag
återfinnas de i kap. 14 §§ 30—32, med viss
lindring av straffet för barnaföderska, som blivit
havande av olovlig beblandelse, enl. §§ 23 och
34 (jfr Barnamord). R. B-l.
Utsökningsbalken, den åttonde i ordningen
av de nio balkarna i 1734 års lag, numera
ersatt av utsökningslagen (se d. o.).
Utsökningslagen, som ersatt
utsökningsbalken i 1734 års lag, är av 10 aug. 1877. Den
har undergått åtskilliga ändringar, den mest
omfattande och genomgripande genom lag 11
okt. 1912, som infört nya principer för
exekutionen i fast egendom. E. K.*
Utsökningsmål, jur., mål, vilka av
över-exekutor upptagas och prövas, enl.
stadgan-dena i utsökningslagen av 10 aug. 1877. Se
Verkställighet av dom. E. K.*
Utsökningsstatistik, jur., se Rättssta
t i s t i k.
Utsöndring, fysiol., se Sekretion 1.
Utter, se fiskredskap, sp. 498 och
bild 4 på pl.
Utter (isl. Otr), nord, myt., se F a v n e r.
Utter, Lut ra lutra.
Utter, Lu’tra lu’tra, tillhör utterdjuren (se
d. o.) bland rovdjuren. Den är ovan
glänsande mörkbrun, under ljust gråbrun med strupe
och kinder gråvita. Längden är 1,2—1,5 m,
varav 35—45 cm komma på svansen,
boghöjden 25—35 cm. Den jagar företrädesvis
nattetid och tillbringar dagen i en jordhåla, en
klipprämna el. dyl. U. finnes vid fiskrika
vatten över hela landet. T. P.
Utter, Peder Månsson, arkivman,
genealog (1566—1623). Tjänstgjorde i
Kansliet och biträdde där 1584—88 Rasmus
Lud-vigsson. U. förföljdes av hertig Karl, blev
hertig Johans kammarråd men återinträdde
1618 i Kansliet och blev arkivsekr. Han
uppgjorde program för ordnande av de
vanvårdade arkivalierna men hindrades av svåra
lokalförhållanden. U. var framstående genealog,
mera kritisk än Rasmus Ludvigsson. I
Riksarkivet förvaras U:s handskrivna »Collectanea
genealogica», en värdefull materialsamling.
Hans vapenbok finns i Uppsala univ.-bibl. (jfr
Sv. Autografsällskapets Tidskr., II: 9, 1895).
Om U. se S. Bergh, »Svenska riksarkivet 1618
—1837» (1916), och H. Rosman, »Rasmus
Ludvigsson som genealog» (1897). (B. H-d.)
Utterdjur, Lutrinae, tillhöra mårddjuren av
rovdjurens ordn. U. kännetecknas av
långsträckt kropp, korta ben, platt huvud med
korta öron, lång svans och korthårig, sträv
päls. Fotterna ha väl utvecklad simhud. U.
leva i floder och hav, simma och dyka
utomordentligt väl och livnära sig av fisk. Även på
land röra de sig rätt snabbt. Emedan de
kunna anställa skada på fisket och pälsen
dessutom är värdefull, förföljas de ivrigt av
människan. Till u. höra utter och ha v
s-utter (se dessa ord). T. P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
