Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utterhielm, Erik - Uttersberg - Uttersberg—Riddarhyttans järnväg - Uttini, Carlo Gasparo Simone - Uttini, Francesco Antonio - Uttismalm, Uttis - Uttran - Utvandring (Emigration)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1231
U tterhielm—U tvandring
1232
Utterhielm, Erik, målare (1662—1717).
Fick flera beställningar av änkedrottning
Hedvig Eleonora. Statens historiska museum
äger av U. en serie av fem ovala
emaljmålningar på koppar, »Fottvagningen»,
»Nattvarden» etc. (1689), dessutom porträtt, bl. a.
Karl XI (1697; emaljmålning) och Karl XII
(1700; i olja på koppar). Senare utförde U.
porträtt av medlemmar av Vasa-,
Pfalz-Zwei-brückenska och Holstein-Gottorpska husen i
miniatyr. Tre sådana serier, ordnade som
stamträd i var sin ram, finnas i
Gripsholms-samlingen. Upk.*
Uttersberg, f. d. bruksegendom i
Skinnskat-tebergs och Heds socknar, Västmanlands län,
vid Hedströmmen. Herrgården är nu
pensionat. Bruksanläggningarna inköptes 1920 av
Riddarhytte bruks a.-b. och nedlades 1921.
Av samma bolag äges det närbelägna
östanfors el. U:s kraftverk (700 hkr). U. bildades
av J. A. Utterklo omkr. 1680 genom förening
av hammarverken Flodhammar (gr. 1590) och
östanfors (gr. 1623). På 1700-talet tillköptes
av greve F. Gyllenborg Skärvikens
hammarverk. Jfr H. Carlborg, »U:s bruk» (1920).
Uttersberg—Riddarhyttans järnväg, se K
ö-ping — U ttersberg —
Riddarhyttans järnväg.
Uttini, Carlo Gasparo Simone,
dansör och skådespelare (1753—1808), son till F.
A. U. Var 1773—1804 anställd vid Kungl.
teaterns balett, även som instruktör, och från
1788 vid Dramatiska teatern. U. var en
mångsidig skådespelare. Bland hans roller
märkas Akilles i »Iphigenie» (Racine), Didrik
Menschenschreck, Bazil i »Figaros bröllop»
och pater Nicolas i »Klosteroffren». G. K-g.
Uttini, Francesco Antonio,
italiensksvensk tonsättare (1723—95). Kom med
Min-gottis operatrupp 1753 till Köpenhamn,
stannade där en tid, kom till Stockholm 1755 och
skrev där sitt främsta
verk, operan »Il re
pastore», som
uppfördes i juli s. å. på
Drottningholm. 1757
följde operan »L’eroe
cinese». U. stannade
sedan i Sverige och
var 1767—87
hovkapellmästare. Jämte
flera franska
opéras-comiques skrev han
invigningsoperan för
Gustav III:s kungl.
teater 1773, »Thetis
och Pelée». U. komponerade även kyrkliga
körverk, kantater, oratorier och instrumentala
verk. Som kompositör tillhör han opera
se-rians blomstringstid och förstod särskilt att
glansfullt gestalta sina arior. — Litt.: A.
Lindgren, »Svenska hofkapellmästare» (1881);
E. Sundström, »F. A. U. och Adolf Fredriks
italienska operatrupp» (i Sv. Tidskr. för
Musikforskning 1931). T. N.
Uttismalm [o’t-], U11 i s, fi. Utti, by i
Valkeala socken, Viborgs län, Finland, där
Gustav III besegrade ryssarna 28 juni 1789.
I U. är nu sommartid lägerplats anordnad
för militären, varjämte Finlands
landflygeska-der är förlagd hit. O. Brn.
Uttran, villasamhälle i Grödinge och
Bot
kyrka socknar, Stockholms län, vid S. J.
(Stockholm—Södertälje) och sjön U.; 202 inv.
(1933). Invid U. ligga Stockholms läns
sanatorium vid Lindhov (uppf. 1919—23, 129
platser) och Söderby sjukhus (se d. o.).
Utvandring (Emigration), utflyttning i
synnerhet till främmande världsdel för
bosättning där; särskilt utflyttningen av
svenskar till U. S. A. Frånsett äldre tiders
stora folkvandringar, är det först under
1800-talet, som u. såsom massföreteelse fått
befolk-ningspolitisk betydelse. Företeelsen
sammanhänger med exploaterandet av de stora
tidigare så gott som orörda vidderna i de
transoceana länderna. Utvandringsfrågan i
Sverige blev aktuell först på 1860-talet, då år av
missväxt i hemlandet och nyupptäckta
odlings-områden i Nordamerika gåvo den definitiva
stöten åt utvandringsrörelsen. Under
1860-talet utvandrade i medeltal årl. 12,200 pers.,
motsv. 3 %o av folkmängden. Motsvarande
siffra steg under 1870-talet till 15,000 och
under 1880-talet till 37,600 och nådde sin
kulmen 1887 med icke mindre än 50,800
emigranter eller närmare 11 °/Oo. Siffrorna
sjönko sedermera men utgjorde 1901—10 dock
ännu i genomsnitt årl. 25,800. Denna u.
försiggick i stort sett okontrollerad, enär man
ansåg densamma principiellt vara individens
ensak. Genom förordningar från 1864 har
man dock infört kontroll över
transportföretagen och dessas agenter för att tillförsäkra
utvandrarna människovärdig behandling
under resan och visst skydd mot svekligt
förfarande. Något förbud mot emigrantvärvning
finnes icke, bortsett från viss övervakning av
agenternas propagandaverksamhet. Förbud
mot utflyttning var dock redan före
världskriget stadgat för värnpliktig, såvitt icke
kungl. dispens erhållits. Förbudet kringgicks
genom u. över Danmark och Norge, och den
olagliga u. räknades under åren före kriget
till omkr. en femtedel av den officiellt
konstaterade. Den svenska u:s storleksordning gav
frågan stor inrikespolitisk betydelse. Man
beklagade allmänt den stora åderlåtningen av de
arbetsföra åldrarna och ville, åtm. tidigare,
i första hand se u. som ett uttryck av
ofos-terländskhet. Det stora ekonomiska uppsvinget
i Förenta staterna var dock den ständigt
drivande kraften, och strömmen underblåstes av
de många »Amerikabreven» och de tidvis rikt
flödande penningmedel, som emigranterna
översände till hemmavarande. De då rådande
sociala och ekonomiska förhållandena i
Sverige torde ha haft sin stora andel i orsakerna
till massemigrationen. Utvandringsfrågans
betydelse gav anledning till igångsättande 1907
av emigrationsutredningen under ledning av
Gustav Sundbärg (se d. o.). S. å. tillkom även
Nationalföreningen mot emigrationen (se d. o.)
för emigrationens förebyggande bl. a. genom
jordförmedling, även åt återinvandrande.
Världskriget betydde en stark
uppbroms-ning av utvandringsrörelsen. De ökade
arbetstillfällena och stegrade arbetslönerna i
Sverige under krigshögkonjunkturen bidrogo
att hämma utvandringslusten;
överflyttningen till Norge och Danmark var dock tidvis
ganska stark. Samtidiga försök till värvning
av svenska yrkesarbetare till Tyskland och
Frankrike slogo mindre väl ut. Den stora
för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
