Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utvecklingsmekanik el. Utvecklingsfysiologi, Biomekanik - Utvidgning - Utvikning - Utvisning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1235
Utvidgning—Utvisning
1236
resp, inrullning av material försiggår den
s. k. gastrulationen (bild 2 b och c,
det med + betecknade partiet änd
läge under förloppet). På gastrulan t
Bild 3 a. Larv av vattenödla,
Triton taeniatus, där
organisator-material överflyttats i en del av
den blivande överhuden. Denna
har i de delar, som ligga
ovanför organisatormaterialet,
utbildat ett extra nervsystemanlag,
som ligger på larvens vänstra
sida. Vid bildens övre sida det
normala nervsystemanlaget
(medullarröret).
man det yttre cellagret, ektodermet. Detta
består av en del (vit på bild 2), som blir
överhuden, en annan del (vita punkter på svart
bakgrund på bild 2), som blir anlaget till
nervsystemet, »medullarfåran», som senare
sluter sig till »medullarröret». I det inre har
man på gastrulan urtarmen, vars botten (det
på bild 2 glest finprickiga området) blir
tarmen och de organ, som bildas från denna.
Taket utgöres av ryggsträngsanlaget (stora
svarta prickar på ljus botten på bild 2) samt
anlaget till mesodermet (tätt finprickigt
område på bild 2, jfr E m b r y o 1 o g i). Genom
de undersökningar, som utförts av S p
e-m a n n och hans medarb., har man funnit
följ. Ektodermet kan av egen kraft endast
utveckla sig till överhud, ålen ektodermet
antar karaktären av nervsystemanlag, om det
inifrån beröres av det material, som blir till
ryggsträngen. Detta material kallas därför
också organisatormaterialet. Man ser på bild
2 c hur detta material vid gastrulationen
skjutits in under ektodermet. Det är vid denna
»underlagring», som en påverkan utgår från
organisatormaterialet, vilket präglar el.
»de-terminerar» det överliggande ektodermet till
nervsystemanlag. Man har genom vissa
experiment kunnat hämma instjälpningen. Då
uppstår intet nervsystem. Hela
ektodermet blir stående på ett lägre
organisations-stadium och utvecklar sig endast som
överhud. ålan har även i talrika varianter
utfört följande försök. På det på bild 2 a
avbildade stadiet skär man ut först ett stycke
av organisatormaterialet, därefter ett lika
stort stycke ur den del av ektodermet, som
på bild 2 a är vit (den blivande överhuden),
och sätter här in organisatormaterialet. Detta
stjälpes in under ektodermet och
»organiserar» det överliggande ektodermet till
nervsystemanlag. Bild 3 visar ett sådant
experiment (jfr bildförklaring). Det är ett
tydligt epigenetiskt förlopp. Ektodermet har
möjlighet att bilda såväl överhud som
nervsystemanlag. Det senare anlaget uppstår dock
endast om ektodermet mottager retningar
från ett underliggande ryggsträngsanlag. För
att vara verksamt behöver detta ej ens vara
levande. Värmer och torkar man
organisa-tormaterial, förmår det ändå att utlösa ett
nervsystemanlag. Likaså är organisatorma-
Bild 3 b. Tvärsnitt av larven bild 3 a. Till vänster
det normala nervsystemanlaget (pr. Med.), till höger
det sekundära nervsystemanlaget (sec. Med.).
Organisatormaterialet (sec. Ch.) utmärker sig genom
ljusare färg. Detta är nämligen taget från en annan
art (obs. organisatorverkan ej artspecifik!), som är
pigmentfattigare (Triton cristatus). r. sec. Pron., r. sec.
TJw., delar av sekundärt mesoderm, sec.D., sekundär
tarm.
terialet verksamt efter behandling med
alkohol. T. o. m. delar, som i levande tillstånd
ej organisera, kunna göra detta, sedan de
dödats med alkohol. Tydligen verka relativt
enkla ämnen organiserande. Möjligt är, att
dessa ämnen genom diffusion träda över i
ektodermet och här ingripa i
ämnesomsättningen. Genom ett sådant ingripande kan
differentieringen ledas i en viss riktning, i
föreliggande fall mot utbildning av ett
nervsystemanlag. Mekanismen vid nervsystemets
anläggning torde hos de högre ryggradsdjuren
och människan vara i stort sett densamma
som hos amfibierna. De utvecklingsmekaniska
förhållandena kunna i övrigt gestalta sig rätt
olika hos olika organismer. Olikheterna
bestå framför allt däri, att än det
preformisti-ska, än det epigenetiska momentet spelar en
större roll i utvecklingen. Bland forskare
inom u. må även nämnas Boveri, Conclin,
Driesch, Harrison m. fl. Även svenskar ha
bidragit till klarläggandet av u. —- Litt.: J.
Runnström, »Befruktningens och
fosterutvecklingens problem» (1920). Denna framställning
kompletteras av J. Runnström, »Ärftlighet och
utveckling» (i Nord. Tidskr., 9, 1933). J. R-m.
Utvidgning, fys., se Dilatation.
Utvikning, mtis., se Modulation 1.
Utvisning brukas för att befria ett land
från utlänningar, vilkas vistelse i landet icke
anses önskvärd, och tillämpas vanl. mot
bettlare, lösdrivare och straffade personer,
överträdelse av föreskrifterna om utlänningars
tillstånd till uppehåll i landet plägar medföra
u., oftast förbunden med förbud för den
utvisade att återkomma till landet. U.
tillgår ibland så, att vederbörande förständigas
att inom viss kort tid lämna landet vid
äventyr att eljest genom polisens försorg
föras över gränsen. I Sverige regleras u.
genom lag 2 aug. 1927 om utlännings rätt att
här i riket vistas jämte två därtill anslutna
k. kung. 11 nov. 1927 med närmare
bestäm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
