Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utvisning - Utvängstorp - Utväxling - Utzon-Frank, Aksel Einar - Utägor - Utö (socken) - Utö (fyr och lotsplats) - Utöfjärden - Utö gruvor - Utö hus - Uudenmaa, Udenmaa el. Udema - Uuras - Uusikaarlepyy - Uusikaupunki - Uusikirkko - Uusimaa - Uusi Suomi - Uv - Uvadja - Uvakromförfarandet - Uvarovit - Uvared - Uvertyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utvängstorp—-Uvertyr
1237
melser, den ena om pass, passvisering,
uppehålls- oeh arbetstillstånd, den andra om sättet
för u:s verkställande. Länsstyrelse äger
besluta om u. av utländska zigenare, bettlare,
lösdrivare och vissa kriminella. Sådana
liksom utlänningar, vilka sakna pass el.
föreskriven passvisering, kunna redan vid
ankomsten till riket avvisas av
polismyndigheten på gränsorten. Om utlänning, som redan
inkommit i landet, saknar pass el. om han
kvarstannar utöver den tid han äger vistas
här (i regel tre mån.), må länsstyrelsen
förordna om hans förpassning ur riket. K.
m:t kan besluta u. även i andra fall, där u.
av hänsyn till rikets säkerhet el. eljest i
statens intresse finnes påkallad (jfr
Asyl-rät t). C. W-ng.
Utvängstorp, socken i Skaraborgs län,
Var-tofta härad, s. om Tidaholm, ö. om övre
Tidan; 29,39 kvkm, 234 inv. (1933). Höglänt
skogsbygd; i ö. flera av Hökensås’ högsta
partier (omkr. 340 m ö. h.). 377 har åker, 2.002
har skogsmark. Ingår i Sandhems, Härja, U:s
och Nykyrka pastorat i Skara stift,
Red-vägs kontrakt.
Utväxling. 1. Dets. som transmission. —
2. Förhållandet mellan den drivande och den
drivna axelns varvantal vid en transmission
(remdrift, kuggväxlar, kedjehjul o. dyl.).
Genom lämplig u. kan rotationshastigheten hos
den drivna maskinen el. maskindelen hållas
högre el. lägre än el. lika med hastigheten
hos den drivkraft lämnande. Jfr K u g
g-v ä x e 1 m o t o r. G. H-r.
Utzon-Frank, A k s e 1 E i n a r, dansk
skulptör (f. 1888), är sedan 1918 prof, i
bildhuggar-konst vid konstakad. i Köpenhamn, där han
1925—28 även var dir. Särskilt i hans små
bronsfigurer finns ett orientaliskt dekorativt
drag, medan hans porträttbyster och större
arbeten visa anslutning till antiken och
italiensk ungrenässanskonst. Till U:s märkligare
verk höra några barnbyster och
kvinnofigurer (ex. bl. a. i Nationalmuseum i Stockholm),
statyn »Justitia» (Frederiksberg politigaard),
Fredrik IX :s sarkofag (Roskilde domkyrka),
drottning Margaretas minnesmärke (1931;
Christiansborgs slott) och »Afrodite» (staty
i övernaturlig storlek, uppställd i Zürich
1933). E.L-k.
Utägor, se I n ä g o r.
Utö, socken i Stockholms län, Sotholms
härad, omfattar den bergiga ön U. (23,27 kvkm)
m. fl. öar i havsbandet, utanför
Mysingsfjär-den på Södertörnskusten; 44,79 kvkm, 220 inv.
(1933). 321 har åker, 2,714 har skogsmark.
Egendom: Edesnäs (U. gård). På huvudöns
n. del Utö gruvor (se d. o.) och U. havsbad
(hotell m. m.). Ingår i Dalarö, Ornö och U.
pastorat i Strängnäs stift, Södertörns kontr.
Utö, fyr och lotsplats i n. delen av
Östersjön, där inloppsfarleden till Äbo tager vid.
Fyren är Finlands äldsta, uppf. 1753, raserad
under kriget 1808—09 och ånyo uppf. 1814.
Ljusstyrka 640,000 Hefnerljus. O. Brn.
Utöfjärden, fjärd på kusten av Blekinge (se
färgkartan vid d. o.), s. v. om Karlskrona.
Utö gruvor, belägna på n. sidan av Utö (se
d. o.) i Stockholms skärgård. Gruvorna, som
nedlades 1880, brötos från början av
1600-talet på magnetitblandml. av järnkisel randad
blodstensmalm (järnhalt 38—45 %), som bil-
1238
dar ett nästan vertikalstående, delvis
dubbelvikt lager mellan hälleflinta och urkalksten.
Av den i U. brutna malmen utskeppades omkr.
Va till Finland. Även under medeltiden
tyckes man, före 1300-talet, ha hämtat järnmalm
från Utö, såsom i Visby gjorda fynd synas
utvisa (se II o 1 m q u i s t i t och
Järnhantering). Av litiummineral finnas i U.
relativt betydande tillgångar i ett par
järnmalms-lagret övertvärande pegmatitgångar, vilka äro
rika på petalit, spodumen, lepidolit samt
in-digolit och rubellit jämte amblygonit. Se även
L i t i u m. De intressanta mineralen i dessa
gångar började ådraga sig mineralogernas
uppmärksamhet redan i mitten av
1700-talet. N. Zn.
Utö hus, en medeltida, kvadratisk byggnad
av sten och tegel, förr manbyggnad på Utö
säteri, i Arnö socken, Uppsala län; införlivades
1607 med Grönsö. Urspr. ett torn, utvidgades
det omkr. 1500 av Nils Schack till det nuv.
avlånga huset med trappgavlar.
Bottenvåningen är tunnvälvd och försedd med
för-svarsanordningar. — Litt.: C. E. von
Ehren-heim, »Utö» (i Upplands Fornminnesfören:s
Tidskr., XVII, 1895); A. Hahr, »Nordiska
borgar» (1930). H-k A.
Uudenmaa [ö’denmä], U’d e n m a a el. U’d
e-m a (av finska namnet på Nylands län),
fartygstyp i 1700-talets svenska skärgårdsflotta.
Uuras [ö’ras], se Trångsund.
Uusikaarlepyy [ö’sikärlepy], se N y k a
r-1 e b y. _
Uusikaupunki [o’sikauporjki], se Nystad.
Uusikirkko [ö’sikirkå], se Nykyrka och
N y k y r k o.
Uusimaa [ö’simä], fi. namnet på Nyland.
Uusi Suomi [ö’si so’åmi], finskspråkig
tidning, organ för Finska samlingspartiet från
1919 och föregången av Uusi Suometar
(1869—1918), organ för (Gammal)finska
partiet. Bland huvudred, märkas V. Löfgren
(Lounasmaa) 1870—1906 och E. Nevanlinna
1906—13 samt 1919—22, av medarb. L.
Ing-man, E. N. Setälä och P. Virkkunen. H. E. P.
Uv, zool., se Berguv.
Uvädja, se E 1 a m.
Uvakromförfarandet [ krä’m-], se F ä r g f
o-t o g r a f i, sp. 146.
Uvarovlt, miner., se Granat 1.
Uvered, socken i Skaraborgs län, Kållands
härad, på den nästan h. o. h. uppodlade
slättbygden kring mell. Lidan; 17,26 kvkm, 510
inv. (1933). 1,513 har åker, 13 har
skogsmark. Egendomar: U:s säteri och Närefors el.
Dränggården. Ingår i Järpås, U:s och
Häg-gesleds pastorat i Skara stift, Barne kontr.
Uvertyr (fr. ouverture, inledning),
inledningsstycke till en opera, under 1700-talet
även beteckning för en symfoni. Som
intro-duktionsstycke till en opera förekommer u.
redan på 1640-talet på Venezias teatrar, som
avrundad konstform framträder den dock
först på 1670-talet i Paris, då Lully skapade
den tredelade typen: grave—allegro—grave.
Mot årh:s slut framträdde den »italienska u.»,
med satserna: allegro—andante—allegro.
Under 1700-talet erhöll u. sin klassiska form av
Gluck, Mozart och Cherubini. Den hade då
mest sonatform med huvudtema, sångtema och
genomföring. Med Beethoven utvecklades u.
vidare och fick nu även karaktär av allmänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
