Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Val (statsrätt) - Val (zoologi) - Val (antal) - Val (fallna) - Val (dal) - Vala - Va (la) banque - Valachiska - Valack, Vallack - Valais - Valakiet - Valamo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1297
Val—Valamo
1298
var, kallas de enmansvalkretsar, och
om de äga utse flera
flermansvalkret-s a r, i vilket fall v. blir ett s. k. 1 i s t v a 1
(se d. o.). Om v:s utgång bestämmes av
röstpluralitet, relativ el. absolut
(se Majoritet), råder
majoritetsvalprincip. I vissa vallagar föreskrivas
absolut majoritet och, om sådan ej ernåtts, o
m-v a 1 — vanl. mellan dem, som erhållit de
flesta rösterna. Minoriteter bli vid
majoritetsval orepresenterade. Där detta ansetts
obilligt, har man infört proportionella
val (se d. o.). — Slutligen kan valsättet vara
omedelbart (el. direkt) el. medelbart
(el. indirekt). Vid det förra förrätta de
röstberättigade själva v., vid det senare utse de
förtroendemän, elektorer, som sedan å deras
vägnar förrätta det. — V:s giltighet
kan i allm. prövas dels i besvärsväg hos
vederbörande ämbetsmyndighet, dels, då det
gäller v. av folkrepresentant, av den kammare,
till vilken v. skett. — I regel, men ej alltid,
sammanfaller rätten att väljas, den s. k. p a
s-siva valrätten, valbarheten, med
rätten att välja, den s. k. a k t i v a. Vid
olikhet mellan dessa är vanl. den passiva mera
inskränkt, t. ex. genom högre åldersstreck el.
genom vissa censusbestämmelser. Jfr även
Fyllnadsval. S. B. (G. Il-n.)
Val, zool., se Valar.
Val, 80 st. (förr vid räkning av sill och
strömming).
Val (isl. valr), »de på slagfältet fallna»,
vanl. blott i sammansättningar, ss.
Valhall, v a 1 k y r j o r (se dessa ord),
valplats. E-kN-n.
Val (av lat. va’Uis), fr., dal; förekommer i
talrika geogr. namn, t. ex. Val de Travers.
Även inom ital. och sp. språkområde
förekommer V. (eg. sammandragning av valle)
ofta, t. ex. Val Tellina, Valpar af so.
Vala (isl. vplva, av vplr, trollspö),
spåkvinna, sierska. Mest bekant är den v., i vars mun
dikten »Voluspa» (se d. o.), »valans spådom»,
är lagd. E. W-én.
Va (la) banque [-bä’k], fr., se Va banque.
Vala’chiska, se Rumänska språket
och litteraturen.
Valack, V allack (ty. Wallach), kastrerad
hingst (efter V a 1 a k i e t, varifrån man i
Tyskland först fick dem).
Valais [valä’], ty. Wallis, kanton i s. v.
Schweiz, kring övre Rhøne; 5,235 kvkm, 136,394
inv. (1930); huvudstad: Sion (ty. Sitten). V:s
tätast befolkade och bäst odlade del utgöres
av övre Rhönes dal, varav största delen från
källorna till Genèvesjön tillhör kantonen. N.
därom resa sig Bernalperna (med bl. a.
Fin-steraarhorn), i s. Penninska (el.
Valais-)alper-na (med Monte Rosa och Matterhorn), båda
med stora glaciärer (bl. a. Aletschglaciären).
Klimatet varierar med höjdläget;
nederbörden i Rhönedalen är ringa. Av befolkningen
(flertalet katoliker) äro 65,6 % fransktalande
(i nedre V.) och 31,2 % tysktalande (i övre V.).
Huvudnäringar äro boskapsskötsel,
mejerihantering och jordbruk (råg, potatis, frukt, vin);
industrien är trots vattenfallens
elektrifiering ännu obetydlig. Stark turisttrafik,
främjad genom internationellt viktiga järnvägar
(linjen genom Rhönedalen, Lötschberg-,
Simp-lon- och Furkabanorna); bland turistcentra
märkas Martigny, Montana-Vermala,
Leuker-bad, Brig och Zermatt. S. F.
V. erövrades 57 f. Kr. av romarna,
tillhörde sedan Burgund och från 1032
tysk-romerska riket. Under medeltiden behärskades det
i allm. av biskoparna av Sion. 1473 slöt övre
V. ett förbund med Bern och Luzern samt
erövrade från Savojen nedre V. 1513
erkändes V. av Edsförbundet som Zugewandter Ort.
Under reformationen förblev V. katolskt, och
då Napoleon 1 upprättade Helvetiska
republiken, blev det en kanton där. 1802—10 var
V. oberoende republik under franskt
protektorat samt 1810—15 inkorporerat med
Frankrike som dep. Simplon. Därefter blev V.
kanton i Edsförbundet och var en av stiftarna
av Sonderbund (se Schweiz, sp. 555—556).
Nu gällande författning är av 1907, revid.
1920. — Litt.: H. Gay, »Histoire du V.» (2 bd,
1888—89); P. A. Grenat. »Histoire möderne
du V. de 1536 å 1815» (1904). B. E-r.
Valaklet, rum. Valahia, historisk landsdel
i Rumänien, mellan Donau och
Transsylvan-ska alperna, sträcker sig i ö. till Seret. V.
delas genom floden Oltu (Aluta) i en västlig
del, Lilla V. el. Oltenia (huvudstad: Craiova),
och en östlig del, Stora V. el. Muntenia
(huvudstad: Bukarest). S. F.
V. utgjorde liksom Moldau en del av den
romerska provinsen Dacia, översvämmades
under och efter de stora folkvandringarna av
olika folk, bl. a. germanska och slaviska
stammar, hunner och avarer, på 1000-talet
kuma-ner, senare av ättlingar till Dacias
romani-serade folk, av grannarna kallade valaker.
Omkr. 1300 uppstod här ett furstendöme
under dynastien Basaraba, som utdog 1659. V.
kom omkr. 1400 i beroende av Turkiet.
Genom fördrag 1460 blev sultanen landets
överherre och mottog tribut av fursten; till 1829
hade turkarna garnisoner i tre fästningar i
V.; däremot fingo de ej bosätta sig i landet
eller blanda sig i dess inre styrelse, vilket de
dock snart gjorde. V:s mest betydande furste,
Mikael den tappre (reg. 1593—1601),
kunde hålla Turkiet stången, lyckades för en
kort tid erövra Siebenbürgen och Moldau men
lönnmördades. Snart stegrades åter det
turkiska inflytandet, och sedan furst
Konstantin Brankovan (reg. 1688—1714)
anklagats för att 1711 ha intrigerat med Peter I
av Ryssland och därför avlivats i
Konstantin-opel, ersattes furstarna av hospodarer,
utnämnda av sultanen. Dessa tillsattes i regel
bland de rika grekiska fanarioter, som bjödo
mest för befattningen, sedan utsögo landet
och snart ersattes av nya satraper.
Upprepade gånger var V. besatt av ryska trupper,
och fr. o. m. freden i Kütschük Kainardscha
1774 tillvällade sig ryssarna protektorat över
V. På 1800-talet uppstod en nationell
opposition, som först riktade sig mot
fanarioter-na, sedan även mot ryssarna; från 1822
erhöll V. inhemska hospodarer. 1832 tillkom
på ryskt initiativ det »organiska
reglementet», ett slags författning för V. Genom
Krim-kriget och därpå följ, händelser banades väg
för V:s förening med Moldau; 1859 valde de
båda furstendömena samme hospodar, A 1 e
x-andru loan Kusa, och förenades 1861
till Rumänien (se d. o., sp. 1201). (A. A-t.)
Valamo [vaTamå], grekisk-katolskt kloster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
