Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Valdemar (dansk prins) - Valdemar (dansk biskop) - Valdemaras - Valdemarsdagen - Valdemarsudde - Valdemarsvik - Valdemarsviken - Walden, Herwarth - Walden, Howard de - Waldén, Karl Rudolf - Walden, Paul - Waldenburg - Valdenser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1311
Valdemar—Valdenser
1312
Valdemarsudde.
bli furste av Bulgarien. Med prinsessan M
a-rie av Orleans (d. 1909) har han fyra
söner och en dotter. P. E-t.
Valdemar, dansk biskop och tronpretendent
(omkr. 1160—-1236), oäkta son till konung
Knut Magnusson. Blev biskop i Slesvig 1179
och kort efter ståthållare i hertigdömet, men
då kusinen Valdemar (II) 1188 själv övertog
styrelsen, uppstod oenighet mellan dem. V.
inlät sig i förbindelse med Danmarks fiender,
kejsaren, Sverige, Norge och Holstein, men
blev slagen och satt 1192—1206 i fängelse på
Söborg slott. 1207 valdes han till ärkebiskop
i Bremen utan att erhålla påvens el.
Danmarks stadfästelse och förde under ett par
årtionden en kringflackande frondörtillvaro i
Nordtyskland. Han dog i Clteaux. — Jfr H.
01 rik i Aarböger for Nordisk Oldkyndighed
1892. P. E-t.
Valdema’ras, se Voldemaras.
Valdemarsdagen, 15 juni, dagen för
Arko-nas erövring 1169 och slaget vid Reval 1219
(jfr Dannebrog), från 1912 nationaldag i
Danmark. P. E-t.
Valdemarsudde, egendom på S. Djurgården
i Stockholm, vid stora segelleden. C. M. Fris,
som innehade området 1783—1807, förskönade
platsen samt byggde två väderkvarnar; den
ena kvarstår ännu (med årtalet 1785). Prins
Eugen besitter sedan 1899 hela området. 1903
—04 lät han uppföra en bostad åt sig själv
efter ritningar av F. Boberg. På terrasserna
framför byggnaden stå bronsavgjutningar av
Nike från Samothrake och Rodins staty
»Tänkaren» samt två örnar i granit av C. Milles.
I prinsens bostad liksom i det senare
tillfogade konstgalleriet finnes en mängd alster
av mestadels moderna, huvudsaki. svenska
konstnärer. — Jfr J. Roosval i »Svenska slott
och herresäten», Ny saml. (1932). G-g N.*
Valdemarsvik, köping i s. Östergötlands län,
Hammarkinds härad vid innersta delen av
Valdemars viken; 1.275 har, 2.712 inv. (1933).
Är ändpunkt för en linje av Norrköping—
Söderköping—Vikbolandets järnväg (se d. o.),
har hamn (omkr. 600 m kaj, kajdjup 3,5—4,2
m), sparbank och två bankkontor. Bland
industriföretag märkes C. J. Lundbergs
läderfabriks a.-b. (etabl. 1869, bolag 1897. aktiekap.
2,4 mill. kr., 475 arb.); flera snickerifabriker.
Tills, ankommo och avgingo 1931 972 fartyg
om 83.198 nettoton. Tax.-värde å fastighet
6,779,200 kr. (1932), tax. inkomst 3,281,450 kr.
Pastorat i Linköpings stift, Hammarkinds
kontrakt. — 1664 fick Söderköping ensamrätt
till marknad i V., som blev egen kommun 1914.
Valdemarsviken, långsträckt vik av
Östersjön i Tjust, bildar gräns mellan Småland och
Östergötland (se kartor vid d. o. samt V a
1-demarsvik).
WaTden, Herwarth, tysk författare (f.
1878), utger sedan 1910 tidskr. Der Sturm,
som förde expressionisternas talan och
alltjämt bildar den yttersta vänstra flygeln i
konst och litteratur. W. har utgivit dikter,
dramer (»Kind», 1918, »Sünde», 1920, »Glaube»,
s. å., »Die Beiden», s. å.) och romaner (»Buch
der Menschenliebe», 1916, »Unter den Sinnen»,
1919, »Im Geschweig der Liebe», 1925). Hans
alstring är likväl snarare dialektik och
beräkning än den extatiska skapelse, som
riktningen kräver. R-n B.
Walden [ajäTden], H o w a r d d e, se II
o-w a r d, sp. 49 f.
Waldén, Karl Rudolf, finländsk militär
och industriidkare (f. 1878). Var officer vid
Finska gardesbataljonen 1900—02, inträdde
därefter i pappersindustriens tjänst och är
från 1920 ordf, i direktionen för a.-b.
Yhty-neet paperitehtaat. W. deltog i frihetskriget
som etappchef vid högkvarteret, var nov.
1918—aug. 1919 krigsminister och blev 1919
generalmajor. H. E. P.
Wa’lden, Paul, tysk-baltisk fysikalisk
kemist (f. 1863). Var 1910—15 prof, i Riga, 1915
—18 i Moskva och är från 1919 prof, i kemi i
Rostock. W:s vetenskapliga produktion, som
är både omfattande, självständig och
betydelsefull, faller dels inom den på organiska
problem tillämpade dissociationsteorien, dels
inom stereokemien. Särskilt må framhållas
den av W. upptäckta optiska omlagring (se
d o.), som bär hans namn. Han har utgivit
»Optische Umkehrungserscheinungen» (1919).
Led. av sv. Vet.-akad. (1928). G. S-ck.
Wa’ldenburg [-bork], stad i preuss. prov.
Niederschlesien, 65 km s. v. om Breslau; 44,120
inv. (1925). Centrum för ett betydande
stenkolsfält; kemisk industri, tillv. av maskiner,
möbler, porslin m. m.; flera högre skolor
Valde’nser (fr. vaudois), religiöst samfund,
som uppkallats efter stiftaren, en rik köpman
i Lyon, Pierre Valdes (lat. Petrus
Valdus; omkr. 1140—omkr. 1217). Under en
religiös kris beslöt Valdes under intryck av
bibelläsning att leva i apostoliskt armod. Han iick
snart talrika anhängare, pauperes Christi, som
1182 fördrevos från Lyon och 1184 fördömdes
på konsiliet i Verona på grund av sin kritik
av kyrkans sakramentslära och hierarkiska
institution. De funno då tillflykt hos katarer,
albigenser o. a. likasinnade i Sydfrankrike,
Schweiz, Elsass, Lombardiet och Piemonte. Sin
huvudhärd fingo de i Cottiska alperna i
Piemonte, i de s. k. valdenserdalarna, där de höllo
sig kvar trots edikt och inkvisition. Genom
sina vandrarpredikanter bedrevo de en
resultatrik mission i Tyskland, Böhmen, Mähren
och Schweiz. På 1480-talet anordnades
korståg mot v. i Piemonte. På italienska sidan
gjorde de motstånd och slöto en gynnsam tred,
på den franska blevo de nästan utrotade.
Ända till reformationen bevarade v.
samband med kyrkan men antogo blott tre
sakrament (dop, nattvard och bot), förkastade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
