Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Waldenström, Paul Petter - Valdepeñas - Waldersee, Alfred von - Valdés, Alfonso - Valdés, Juan Meléndez - Valdes, P. - Waldeyer, Wilhelm (von Waldeyer-Hartz) - Waldhof - Valdieri - Valdistrikt - Valdivia - Valdiviaexpeditionen - Waldmüller, Ferdinand Georg - Valdora - Valdres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1315
Valdepenas—V äldres
1316
marens öra som få. Han var frihandlare; 1892
och 1901 bidrog han kraftigt till försvarets
stärkande. Mycket intresse ägnade han åt
nykterhets-, sedlighets- och kyrkliga frågor.
Han var bl. a. 1900—02 led. av
konstitutions-och 1903—04 av lagutskottet. — Efter en
strid med E. J. Ekman (se d. o.) blev han
1904 efter denne ordf, i Svenska
missionsförbundet och utövade som dettas ledare en
omfattande verksamhet. Han gjorde en
inspek-tionsresa till missionen i Kina och fick 1908
till stånd missionsskolan på Lidingön. Mot
kyrkan hade han 1898 stridit om
lekmanna-dopet (se Dop, sp. 1169). Även angrep han
universitetsteologien och kritiserade
bibelkommissionens översättningar. Vid kyrkomötena
1908—10 motionerade han förgäves om
utredning ang. skilsmässa mellan stat och
kyrka. Han ville ha ett slags kyrka kvar
såsom ren statsinstitution, med dop,
nattvard och kyrkotukt förbehållna åt
friförsamlingarna. W :s politiska konservatism ledde
1914 till opposition från yngre krafter inom
Missionsförbundet (Sven Bengtsson i Norup,
E. A. Nilson). — W. var en folkledare och
folktalare av rang, klar och enkel, aldrig
sentimental, med frisk humor mitt i den
pietistiskt färgade livssynen. Han var därtill en
optimistisk handlingsmänniska och hade ett
oböjligt stridshumör. — Han skrev bl. a. även
»Guds eviga frälsningsråd» (3 bd, 1879—89),
»Biblisk troslära» (3:e uppl. 1918), övers, med
förklarande anmärkningar av N. T. (2 dir,
1883—94; 3:e uppl. 1913), övers, av Psaltaren
(1904), uppbyggelse- och stridsskrifter samt
reseskildringar. — Litt.: »P. P. W:s
minnesanteckningar 1838—75» (1928); N. P. Ollén,
»P. P. W.» (1917); biogr. samlingsverk, utg.
av A Obldén (s. å.); monogr. av E. Leufvén
(1920), C. Olsson (1928), O. Johansson (1931)
och A. Andersson (s. å.); E. Rodhe, »Svenska
kyrkan omkring sekelskiftet» (1930); E.
New-man, »Den waldenströmska försoningsläran i
historisk belysning» (1932) och »Svenskt och
angloamerikanskt» (1933). K. B. W-n.
Valdepenas [waldäpä’njas], stad i sp. prov.
Ciudad Real, Nya Kastilien, vid järnvägen
Madrid—Sevilla; 25,509 inv. (1921). Berömt
för sitt rödvin.
WaJdersee [-zö], Alfred von, greve, tysk
militär (1832—1904). Var 1870 militärattaché
i Paris, 1871—73 chargé d’affaires hos franska
republikens regering, blev 1881
generalkvartermästare och 1888
generalstabschef. Som
sådan var han en
medelpunkt för de
militära kretsar, vilka
i skarp motsättning
mot Bismarck yrkade
på och arbetade för
ett preventivkrig mot
Ryssland. I de
intriger, vilka föregin^o
Bismarcks fall 1890,
hade W., som
tillhörde den Stöckerska
kretsen, väsentlig
an
del. Han föll emellertid i onåd och
förflyttades 1891 till Altona som kommenderande
general vid IX:e armékåren. 1895 blev han
generalöverste i kavalleriet med
generalfält
marskalks rang och 1898 generalinspektör för
tredje arméinspektionen i Hannover. 1900 fick
han överbefälet över de allierade makternas
till Kina under boxarupproret överförda
stridskrafter. W :s »Denkwürdigkeiten» utgå vos
1922—23 av H. O. Meissner (3 bd). R. Sv-m.
Valdés [caaldä’s], A 1 f o n s o (omkr. 1500—
32) och Juan de (d. 1541), tvillingbröder,
spanska humanister och reformister,
företrädde den evangeliskt färgade, från Erasmus
påverkade »reformismen» inom katolska
kyrkan. A 1 f o n s o blev kejsar Karl V:s sekr.
och deltog i alla viktiga politiska
sammankomster, bl. a. i Augsburg 1530. Efter
Roms plundring skrev han den mot påven och
kurian hätska dialogen »Lactantius». Juan
trädde 1534 i tjänst hos kardinal Gonzaga i
Neapel och blev där medelpunkten i en
religiöst intresserad krets av högtstående
humanister. Hans åskådning var
biblisk-evangeliskt orienterad och färgad av en ädel mystik,
vilket kom till uttryck i åtskilliga skrifter.
— Litt.: W. Schlatter, »Die Bräder A. und J.
de Valdes» (1901); J. Heep, »J. de Valdes»
(1909). Hg Pl.
Valdés [a>aldä’s], Juan Meléndez, se
Meléndez Valdés.
Va’Ides, P., se Valdenser.
Waldeyer [va’ldäier], Wilhelm, sedan 1916
von W.-Hartz. tysk anatom (1836—1921).
Var 1872—83 prof, i Strassburg, 1883—1917 i
Berlin. W:s talrika arbeten behandla bl. a.
kräftsvulster, nervspetsarnas, äggstockarnas
och könsorganens anatomi. W. skapade en rad
anatomiska facktermer och utgav
»Lebenser-innerungen». Led. av sv. Vet.-akad. (1908).
Waldhof, sulfitcellulosafabrik i Keksholm,
Viborgs län, Finland (anlagd 1931);
dotterföretag till Waldhoffabrikerna i Mannheim,
Tyskland. Årsproduktion 100,000 ton. O. Brn.
Valdieri [valdiä’ri], kurort i ital. prov.
Cu-neo, Piemonte, i en alpdal 17 km s. v. om
staden Cuneo; 2,034 inv. (1921). Mycket
besökta varma svavelkällor.
Valdistrikt, se Riksdagsmannaval,
sp. 839.
Valdivia fcoaldFmia], stad i s. Chile, vid
floden Calle-Calle, nära dess utlopp; 34 296
inv. (1930); huvudstad i prov. V. (27.801 kvkm,
236,115 inv.). Betydande handels- och
hamnstad (uthamn vid Corral) med slakterier,
gar-verier och varv. V. grundades 1552 av Pedro
de Valdivia och har flera gånger hemsökts av
jordbävningar.
Valdiviaexpeditionen, tysk
djuphavsexpedi-tion, se C h u n, K., och Havsforskning.
Waldmüller [va’lt-], Ferdinand
Georg, österrikisk målare (1793—1865). Målade
noggrant studerade porträtt och grupper samt
genrebilder ur bondelivet och barnens värld.
I sin strävan efter ljus och luftverkan var han
en föregångsman och målade frilufts- och
sol-skenseffekter i starka färger. Han var prof,
vid akad. i Wien men avskedades, då han
1846 utgav en skrift mot slentrianen i dess
undervisning. 1864 återfick W. sin professur.
Monogr. av A. Rössler och G. Pisko (2 dir, 1907).
Valdora [-då’-], markis de, se Menabrea.
Valdres, fögderi i Opland fylke, ö. Norge,
omfattar 6 herreder: Vang, östre och Vestre
Slidre, Etnedal, Nord- och Sör-Aurdal; 5,409.88
kvkm, 17,608 inv. (1930). V. ligger kring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
