Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Valentia - Valentin, Gabriel Gustav - Valentin, Hugo Mauritz - Valentin, Karl Fritiof - 1. Valentinianus I, Flavius (romersk kejsare) - 2. Valentinianus III, Flavius Placidus (romersk kejsare) - Valentinit el. Antimonblomma - Valentinos - Valentinus - Valer - Valera, Diego de - Valera, Eamon De - Valera y Alcalá Galiano
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1321
Valentia—Valera y Alcalä Galiano
1322
Valentia [vole^fe], Valencia, ö utanför
s. v. kusten av Irland, grevsk. Kerry; 29
kvkm, 2,103 inv. (1926). Meteor, station,
jord-magnetiskt observatorium, radiostation,
fiskehamn (V. harbour). Utgångspunkt för fem
transatlantiska telegrafkablar.
Va’Ientin, Gabriel Gustav, tysk
fysiolog (1810—83), prof, i fysiologi i Bern 1836—
81. V. upptäckte med Purkinje
flimmerrörelsen 1835; följ, år fann han cellnukleolen (jfr
Cell, sp. 766).
VaTentin, Hugo Mauritz, historiker (f.
1888 4/io), kusins son till K. F. V. Blev fil. dr
i Uppsala 1915, lektor vid högre allm.
läroverket i Falun 1919, i Uppsala 1930 och
docent i historia vid Uppsala univ. s. å. V. har
skrivit bl. a. »Frihetstidens riddarhus» (1915;
gradualavh.), »Judarnas historia i Sverige»
(1924), »Kabinettspolitiken och kampen om
kolonierna» (i Norstedts »Världshistoria», X,
1930) och »Sionismen» (1933) samt utgivit
»Urkunder till judarnas historia i Sverige»
(1924) och »Aaron Isaacs minnen» (1932; jämte
A. Brody). G. J-n.
Va’lentin, Karl Fritiof, musiker (1853
—1918). Elev vid konservatoriet i Leipzig
1879—84, fil. dr där på avh. »Studien über die
schwedischen Volksmelodien» (1885). V. var
sedan kördirigent och musikkritiker i
Göteborg, 1897—1902 musikrecensent i Svenska
Dagbladet, blev 1901 sekr. vid Mus. akad.,
1903 därjämte lärare i musikhistoria vid
Konservatoriet. 1912 blev han prof, och inspektör
för de statsunderstödda orkestrarna. V. ledde
musikaftnarna vid Folkkonsertförbundet och
Stockholms borgarskola samt utgav »Musiken
i fordna dagar» (1900—01; 2:a uppl., »Populär
allmän musikhistoria», 1916). Som kompositör
framträdde han med bl. a. körverket
»Brudfärd», melodramen »Frithiof på sin faders hög»,
festkantater, konsertuvertyrer,solosånger samt
pianostycken. Hans verk visa klassisk
formrenhet i romantisk anda. V. verkade nitiskt
för svensk tonkonst. T. N.
Valentiniänus, Flavius, romerska kejsare.
1. V. I blev efter Jovianus’ död 364 i
Ni-caea av hären utropad till kejsare. Han utsåg
till medregent sin bror Flavius Valens, som
erhöll rikets ö. del. Brödernas strävan för den
fattigare befolkningens bästa begränsades av
fiskaliska hänsyn, och V:s stränghet mot
lagöverträdare urartade ofta till grymhet. I
striden mellan arianer och nicenska bekännare
var V. opartisk, Valens gynnsamt stämd mot
arianismen. V. arbetade ivrigt för de gamla
försvarsverkens iståndsättande. Hans
fältherre Theodosius tryggade besittningarna i
Britannien, själv förde han krig vid Rhen
mot alemannerna. På återvägen från ett
fälttåg mot kvaderna n. om Donau avled han 375.
Valens besegrade en medtävlare om
kejsarmakten, Julianus’ släkting Prokopios, förde
sedan krig mot gotiska stammar, som
understött denne, och därpå till följd av tvister
rörande Armenien och den romerska
klientelstaten Iberien med Shapur II av Persien.
Hans verksamhet i ö. avbröts av västgöternas
bosättning och resning i Trakien och
östgoternas samt andra stammars inträngande över
Donau. Valens stupade vid Adrianopel 378.
2. V. III (Flavius Placidus V.),
dotterdotterson till V. I, västromersk kejsare
425, länge under sin moders, Placidias (se d. o.),
inflytande. Under hans regeringstid gick
Britannien förlorat, delar av Gallien avsöndrades,
och Nordafrikas värdefullaste områden
avträddes till vandalkonungen Gaiserik. Rikets
mäktigaste man var Aetius (se d. o.). Sedan
V. dödat Aetius, mördade dennes anhängare
V. 455. E. St.
Valentinlt el. Antimonblomma, ett
färglöst till vitt, även gul- el. brunaktigt el.
grått mineral av antimontrioxid, Sb2O3, vilket
förekommer som omvandlingsprodukt särskilt
av antimonglans. Se även An t i mon f ö
r-e n i n g a r, sp. 1098. N. Zn.
Valentinos, se Gnosticism, sp. 788.
Valentlnus, namn på flera martyrer-helgon,
bland vilka särskilt märkes en biskop i
Inter-amna (Terni), vars dag är 14 febr.
Valer, se Valland.
Valera [caalä’ra], D i e g o de, spansk
författare (1412—trol. 1486). Skrev utom dikter
en mängd krönikor, av vilka den mest
bekanta, »Crönica abreviada de Espana» (1482),
utgör en värdefull källskrift. K. A. H.
Vale’ra, Eamon De, irländsk politiker
(f. 1882). Född i Amerika och son till en
spanjor och en irländska, bedrev han efter
universitetsstudier lärarverksamhet men
fångades småningom av
den irländska
frihetskampen mot England.
Dödsdömd efter
deltagande i
påskupproret 1916 men benådad
och följ, år frigiven,
blev han 1917 led. av
parlamentet, vari han
dock ej tog säte för
att ej behöva svära
trohetsed till
konungen. Han presiderade
vid den Dail Eireann,
som 1919
proklamera
de Irland som självständig republik, och
agiterade sedan i Amerika för de irländska
frihetssträvandena. Återkommen till Irland,
deltog han först i de underhandlingar med
engelska regeringen, som öppnades sommaren 1921,
men han vägrade snart sin medverkan och
blev en energisk motståndare till
uppgörelsen i dec. s. å. V. krävde alltjämt
upprättande av en republik. Efter en
splittring av sinnfeinpartiet framträdde V. 1926 i
spetsen för ett nytt radikalt parti, Fianna
fail, som vid valen febr. 1932 vann en stor
framgång på programmet slopande av
trohetseden till konungen och opposition mot
Irlands uppdelning på två statsområden. V.
blev nu regeringens chef och har sedan dess
under upprätthållande av sina republikanska
ideal fullföljt sin gamla strävan efter Irlands
slutliga lösryckande från beroendet av
England. Ekonomiskt har han arbetat för
utvecklande av Irlands naturliga tillgångar i
riktning mot alltmera vidgad självförsörjning.
Se vidare I r 1 a n d, sp. 730, och Irländska
f r i s t a t e n, sp. 738 f. samt suppl. L-ts.
Valera y Alcalä Galiano [<walä’ra i alkala’
galia’nå], Juan, spansk författare, diplomat
och politiker (1824—1905). V:s dikter voro
formfulländade men kyliga och föga
medryc
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
