Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Valéry, Paul - Wales - Wales, prins av - Walesiska språket och litteraturen - Valetta, La (Valletta) - Valette - Walewski, Alexandre Florian Joseph Colonna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1325
Wales—Walewski
132G
lat intellektuell skald, som i sin diktning sökt
försinnliga den metafysiska spekulationen och
den konstnärliga extasen. Trots sin poetiska
exklusivitet har V. varit en av de
verksammaste apostlarna för europeisk
kulturgemenskap efter världskriget. — Litt.: Monogr. av
A. Thibaudet (1923), P. Souday (1927) och R.
Noullet (1932); L. Chaigne, »Vie et æuvres
d’écrivains» (1933; med bibliogr.). Kj. S-g.
Wales [coéllz], en av Storbritanniens
historiska huvuddelar, under titeln furstendöme
förenat i realunion med England; 20,758
kvkm, 2,593,014 inv. (1931), inberäknat
Mon-mouthshire, som numera räknas till W.
Omfattar Storbritanniens västliga halvö,
begränsad av Irländska sjön, S:t Georgskanalen och
Bristolkanalen, och är till största delen
uppfyllt av W :s bergland, som i Snowdon når
1,085 m ö. h. I n. och mell. W. är
befolkningen koncentrerad till kuster och dalar;
södra W. (främst Glamorganshire och
Mon-mouthshire) med sina stora stenkolsfält är
starkt industrialiserat och hyser 2/3 av
befolkningen; här ligga även W:s största städer,
Cardiff, Swansea, Rhondda, Newport och
Mer-thyr Tydfil. Se vidare Storbritannien,
sp. 58G ff. S. F.
Historia. De äldsta kända invånarna i W.
voro iberer, som efter hand uppblandades med
kelter. Under den germanska erövringen av
Britannien på 400-talet blev W. en tillflykt
för dess keltiska befolkning. Walesarna levde
under den angelsaxiska tiden under
oberoende furstar. Vilhelm Erövraren tvang dem att
erkänna hans länsöverhöghet, och till skydd
mot dem insattes under Vilhelm II
markgrevar vid gränserna. Ett upprorsförsök,
begynt av Walesfursten Llewellyn, nedslogs 1284
av Edvard I, varefter W. 1301 förlänades åt
Edvards son (sedermera Edvard II), som
erhöll titeln prins av W. Sedan dess har varje
engelsk tronföljare, som är äldste son till
regerande konung eller drottning, burit denna
titel. Under Henrik IV:s regering (1399—
1413) sökte walesarna under Owen Glendower
återvinna sitt oberoende. Försöket
misslyckades efter långvariga strider. 1536 förenades
W. av Henrik VIII fullständigt med England.
Från 1800-talets senare del har i W. framträtt
en stark nationell rörelse, åsyftande bl. a. ett
erkännande av walesiska krav på särställning
inom riket. Ett uttryck för denna rörelse är
den kamp mot den anglikanska kyrkan, som
lett till en 1914 antagen lag om dennas
upphävande i W. med partiell reduktion av dess
ägodelar och inkomster. Denna lag trädde i
kraft 1920. I samband därmed ställdes
högkyrkan i W. under en särskild ärkebiskop. —
Litt.: W. Ll. Williams, »The making of
modern W.» (1919); O. Edwards, »A short history
of W.» (1920). R. Sv-m.
Wales [coeilz], Prins av, se Wales.
Walesiska språket och litteraturen
[valè’-el. mePls-]. Om språket se Kymriska
språket. — Walesiska litteraturen. Den
walesiska medeltidslitteraturen är bevarad i ett
antal handskrifter, av vilka de äldsta gå
tillbaka till 1100-talet. De dikter och sagor, som
här finnas samlade, torde dock till en del
vara av högre ålder, om man än knappast, som
tidigare ibland skett, kan datera dem tillbaka
ända till 500- och 600-talet e. Kr. Den
bety
delsefullaste delen av den gamla walesiska
litteraturen är bardpoesien med historiskt
och religiöst innehåll. Mångenstädes skönjas
i densamma inverkningar från kristna läror
och åskådningar. De berömdaste bland
barderna äro Aneurin, Taliessin, L 1
y-warch Hen och Merddin (M e r 1 i n),
senare, på 1300-talet, Davydd ap Gwilym.
Bardpoesien har traditionsvis kvarlevat ända
in i våra dagar och odlas alltjämt i Wales
med stort intresse. Ärl. samlas en litterär
kongress, en s. k. eisteddfod (se d. o.). —
Utom dessa dikter finnas från walesisk
medeltid bevarade de s. k. triaderna (trioedd),
samlingar av filosofisk-teologiska tänkespråk
med mystiskt innehall, som ansetts bevara
delar av den druidiska religionen men som
utan tvivel tillkommit under kristet
inflytande. Viktigare än dessa äro de s. k.
mabi-nogion (se d. o.), i ålderdomlig stil hallna
berättelser och sagor, avhandlande bl. a.
motiv ur Artursagan och Graallegenden. Om
dessa walesiska sagor, som man tidigare
ansett, verkligen äro källan till de franska
Ar-turromanerna måste dock betecknas som
ytterst osäkert. Dessutom finnas flera
lagsamlingar, vilka bilda en viktig källa för studiet
av Wales- kultur i äldre tider.
Revolutionerande åsikter om den äldre
litteraturens ålder, äkthet m. m. ha nyligen
framlagts av Timothy Lewis (»Mabinogi cymru»,
1931), som bl. a. gör gällande, att de nordiska
vikingarnas inflytande på denna litteratur
varit vida större, än vad man hittills antagit.
Den nykymriska litteraturen består
huvudsaki. av poesi i traditionell stil, anknytande
till den äldre barddiktningen som förebild.
Bekanta författare äro från 1700-talet G
a-ronwy Owen och Elis W y n n samt
från nyare tid Walter Davies och D
a-v i d O w e n. — Kymriska språket vårdas
med stort intresse av de infödda, och den
moderna litteraturen är ej obetydlig.
Litt.: »Reprints of welsh manuscripts»,
utg. av The guild of graduates of the
univer-sity of Wales (hittills 5 vol., 1916 ff.); »Die
vier Zweige des Mabinogi (Pedeir ceinc y
Mabinogi)» (utg. av L. Mühlhausen 1925). O. W-n.
Vale’tta, La V., off. V a 1 1 e 11 a,
huvudstad i britt, kolonien Malta, på ön Maltas n.
ö. kust; 48,240 inv. (1931; med förstäder);
biskopssäte. Den egentliga staden är belägen
på en bergig halvö, som uppdelar den
kringliggande bukten av Medelhavet i två rymliga
hamnar, och omges av befästningar, delvis från
johannitordens tid. Bland byggnader
märkas guvernörspalatset (1500-talet; urspr.
or-densstormästarens residens), katedralen
(1500-talet), flera äldre fort o. s. v. I V. finnas
univ., astron. observatorium, betydande
bibliotek, johannitordens märkliga arkiv m. m. V.
är en viktig örlogshamn och bas för britt.
Medelhavsflottan med marinarsenal, varv,
kaserner och stora sjukhus. Staden grundades
1566 av J. P. de La Valette (se d. o.).
Valette [valä’t], se La Valette.
Walewski [valävski’], Alexandre F 1
o-rian Joseph Colonna, greve, fransk
diplomat (1810—68), var naturlig son till
kejsar Napoleon 1 och polska grevinnan
Maria Walewska. W. deltog som franskt
ombud i 1830—31 års polska uppror. 1840
sän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
