Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
Valv—Valör
28
Bild 11—13. Övertäckning med valv.
och bild 10) el. valv. I de två första fallen har
man vid uppstaplandet av byggbitarna på
varandra endast att räkna med den städse
vertikala tyngdkraften (oberäknat inre spänningar i
materialet); vid användandet av
valvkonstruktioner inför man i byggnaden sneda
utåtriktade krafter, som ständigt tendera att spränga
sönder byggnaden, om ej lika beständiga och
lika stora motverkande krafter införas i
systemet (se bild 11—13). V. strävar att skjuta
isär anfangsstenarna el. att stjälpa pelare el.
murverk, mot vilket det stöder. Man måste
därför göra pelaren så bred el. genom
påmur-ning el. annan belastning så tung, att v. ej
förmår stjälpa den. Vid beräkningen av
valvkonstruktioner lagar man så, att trycklinjen
skär marklinjen innanför den yttre
tredjedelen av pelarens bredd. Man kan också
neutralisera ett v:s snedtryck genom att anordna
ett lika stort snedtryck i motsatt riktning.
Slutligen kunna även valvspänningarna
upptagas av ankar järn.
De romanska rundbågiga kryssvalven
erbjödo vid utförandet många svårigheter. De
fordrade betydande valvstommar och helt
underlag av skålbräder; de höga mittskeppens
v. fordrade kolossala vederlag i form av tjocka
väggar, som i sin tur måste bäras av tjocka
pelare; man var bunden vid den kvadratiska
formen på alla valv o. s. v. En första
konstruktiv förbättring åstadkom användandet
av s p e t s b å g e n i st. f. rundbågen,
varigenom sidotrycken riktades mera vertikalt;
vidare fann man, att man genom utförande
av en stomme av gördelbågar, sköldbågar och
diagonalbågar (bild 14) kunde slå
valvkapporna (bild 15) utan särskild
trästomme emot dessa. Man blev härigenom i stånd
att slå v. över nästan vilken rumsform som
helst (se vidare Gotik, sp. 863 f.).
Bild 14. Gotisk valvstomme. — Bild 15. Gotisk
valvkappa.
Gotikens revolutionerande
valvbyggnadsme-tod har sedan länge ersatts av andra sätt att
täcka muröppningar och rum. Den moderna
järn- och betongarkitekturen är en
balkarki-tektur och använder icke v. i större
utsträckning. Valvslagning förekommer sålunda ännu
huvudsaki. vid övertäckande av mindre
öppningar i murverk av tegel. I. G. C. (E. S-hl.)
Valv, skpsb., den avrundade, undre delen
av ett fartygs akterskepp.
Valvbro, se Bro, sp. 1263 och 1267.
Valvdamm, se Damm, sp. 417.
Va’lvel (lat. va’lvula), Klaff, Ventil,
anat., en bildning, vars funktion är att
reglera strömriktningen i ett organ, t. ex.
valv-lerna i venerna, i lymfkärlen, i hjärtat (se
d. o.). Oegentligt ha även andra bildningar
fått namnet v., t. ex. slemhinnevecken i
tunntarmen (valvulae Kerkringii, valvulae
conni-ventes). J. E. J-n.*
Walvis bay [va’lfis bél’], Walfish bay,
bukt på Sydafrikas v. kust under omkr. 23°
s. br. Trakten kring W. annekterades 1878
av England, lades 1884 under Cape of Good
Hope och blev således politiskt skilt från sitt
uppland, dåv. Tyska Sydvästafrika. Efter
världskriget administreras W. som en del av
mandatområdet Sydvästafrika men tillhör
alltjämt Cape of Good Hope. Huvudstaden W.
(753 vita inv. 1931) har sedan 1915 förbindelse
med Sydvästafrikas järnvägsnät; dess sedan
1923 ombyggda hamn, den enda säkra på hela
kusten, har efterträtt Swakopmund som
landets huvudhamn. Fiske, valfångst, stora
slakt-och fryshus; export av fruset kött. W.
an-löpes regelbundet av flertalet fartygslinjer på
Sydafrika; stor radiostation.
Va’lvoja (»väktaren»), finskspråkig
kulturtidskrift, uppsatt 1881 och 1923 sammanslagen
med tidskriften Aika till Valvoja-Aika. H.E.P.
Valvsvickel, byggnk., se Pendentiv.
Valz [valz], Jean Élie Benjamin,
fransk astronom (1787—1867), 1836—61
föreståndare för Marseilles observatorium. V. var
en framstående kometforskare, vilken bl. a.
angivit förklaringen till kometernas
förminskade volym vid deras solnärhet. K. Lmk.
Walzel [va’ltsøl], Oskar, tysk
litteraturhistoriker (f. 1864), prof, i Bern 1897, i
Dresden 1907 och i Bonn 1921. W. har i den tyska
litteraturhistorien företrätt en ny filosofisk
riktning, avlösande Scherers filologiska. Skr.:
»Deutsche Romantik» (1908, omarb. 1912;
»Tysk romantik», 1917), »Das
Prometheus-symbol von Shaftesbury zu Goethe» (1910),
»Vom Geistesleben des 18. und 19.
Jahr-hunderts» (1911), »H. Ibsen» (1912), »F.
Heb-bel und seine Dramen» (1913), »Die
künst-lerische Form des Dichtwerks» (1916), »Gehalt
und Gestalt» (1923) och »Deutsche Dichtung
von Gottsched bis zur Gegenwart» (2 bd, 1929
—32), de två sista i »Handbuch der
Literatur-wissenschaft», som W. redigerar. W. har även
utgivit litteraturhistoriska skriftserier. 1924
ägnades W. en festskrift. R-n B.
Valåsen, lantegendom, förr bruk i
Karlskoga socken, Örebro län, Värmland, vid sjön
Möckeln, s. ö. om Bofors. Tillhörde 1779—
1868 släkten von Hofsten, sedan bl. a. släkten
Yngström och numera staten, som även äger
V:s såg och hyvleri. Masugnen nedlades 1918
(jfr Villingsberg).
Valö, socken i Stockholms län, Frösåkers
härad, v. om östhammar; 162,72 kvkm, 1,542
inv. (1933). Jämn skogstrakt med spridd
odlad bygd; begränsas i ö. av nedre Olandsån.
2,579 har åker, 10.240 har skogsmark. I V.
Vigelsbo och Rörbergs nedlagda gruvor samt
betydande skogsegendomar under Forsmarks
bruk och Gimo-österby bruks a.-b. Pastorat
i Ärkestiftet, Olands och Frösåkers kontrakt.
Valöerne, dets. som Hvaler (se d. o.).
Valör, värde; i musiken: tidsvärde, i
målarkonsten: färgernas inbördes tonstyrka. —
Valörstudium, strävan att i målning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
