Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
V alörtryck—V anadin
30
(eller radering) återge luften och ljuset i deras
växelverkan så, som ett känsligt och uppövat
öga iakttager dem.
Valörtryck, tryckmetod, varigenom man
under iakttagande av särskilda
tryckprinciper kan utföra autotypitryck på mattare och
grövre pappersytor medelst djupetsade el.
reliefpressade klichéer. B. O-g.
Våmbéry [vä’mbèri], Hermann (Armin),
ungersk-judisk orientalist (1832—1913). Bröt
sig genom språkbegåvning, forskarhåg och
äventyrslust en egenartad levnadsbana från
skräddarlärling till
prof, i orientaliska
språk. Under en
sjuårig vistelse i
Kon-stantinopel, där V.
levde som infödd turk
och, åtm. till formen,
antog islam, företog
han som vanlig
der-visch 1861—64
vidsträckta vandringar
till Persien och det
då ännu föga kända
inre Asien, där han
bl. a. besökte Chiva,
Bochara och Samarkand. Sedan han återvänt
till Ungern och övergått till kristendomen,
blev han 1865 prof, i Budapest. Produktiv
författare, utgav han reseskildringar, en rad
vetenskapliga arbeten, mest i turkisk
språkvetenskap, och på 1880-talet agitatoriskt
politiska skrifter mot ryssarnas framträngande i
Centralasien. Ehuru V. ej var alldeles
tillförlitlig som skildrare och vetenskapsman,
kommer han dock att räknas som en av
turko-logiens främsta banbrytare. G. Rqt.
Vambåsa, W a m b å s a, egendom i Förkärla
socken, Blekinge län, 11 km ö. om Ronneby;
664 har, därav 384 har åker; tax.-värde
662,500 kr. (1931). Ingår i Johannishus (se
d. o.) fideikommiss och är en av länets
största och bästa jordbruksegendomar.
Vamlingbo, Gotlands näst sydligaste socken,
Gotlands s. härad, på halvön Storsudret (se
d. o.); 53,62 kvkm, 596 inv. (1933). 1,075 har
åker, 721 har skogsmark. Ingår i V. och
Sundre pastorat (förenas med öja och Hamra)
i Visby stift, S. kontraktet.
Vammafoss, vattenfall i Glommen, östfold
fylke, ö. Norge, 32 km ovanför Sarpsfoss;
utbyggd effekt 81,600 hkr (1933), fallhöjd
26 m. Ax. S.
Vamp, förk. av vampyr (se d. o.), kvinna,
som snärjer och ekonomiskt utsuger män.
Wampum, snäckskalspengar, använda av
indianerna i ö. Nordamerika, framför allt
i Nya England; består av cylindriska pärlor,
vanl. förfärdigade av Venus mercenarias skal.
W. förekommer i två färger, vita och
pur-purfärgade, av vilka de senare hade ung. det
dubbla värdet. W. beragnades fram till omkr.
1700. W. användes även till prydnader och
pärlorna till bälten med olika mönster, vilka
spelade en viktig roll som ett slags
symbolisk skrift vid fredsfördrag o. a. viktiga
förhandlingar mellan stammarna. — Jfr W. C.
Orchard, »Beads and beadwork of the
ameri-can indians» (1929). S. L-é.
Vampyr, zool., se Fladdermöss, sp. 544
och bild 4.
Vampyr, enl. särskilt hos slaviska folk
gängse vidskepelse en avliden människas
spöke, som nattetid stiger ur graven för att
suga de levandes blod. Föreställningen har
väsentligen sin rot i den urgamla tron, att
de döda törsta efter livskraftämne, vanl.
identifierat med blod. Jfr P u k e. N. E. H.
Van. 1. Insjö i ö. Turkiet, inom Armeniens
bergland, 1,718 m ö. h.; areal 3,400 kvkm.
V. saknar avlopp, och dess vatten är
salt-haltigt.
2. Stad i ö. Turkiet, nära ö. stranden av
sjön Van; 6,981 inv. (1927); huvudstad i
vila-jetet V. (21.605 kvkm, 75.437 inv.). Den
förfallna staden ligger vid foten av ett fordom
strategiskt viktigt citadell. Sedan den
arme-niska befolkningen utrotats, har V. förlorat
sin betydelse som handelsstad.
V. var under hetitisk-assyrisk tid (under
namnet Tuspa) huvudstad för riket Urartu,
och från denna tid stammar en mängd
kil-skriftsinskriptioner. Även från senare tid ha
flera inskrifter påträffats såväl inom staden
som i närmaste grannskapet. Mest ryktbar
är en trespråkig inskription från Xerxes’
tid på själva citadellets klippa. Tätt invid
»trädgårdarna» ligger Toprak Kale med ett
gammalt eldsdyrkartempel och den s. k.
Mi-thridates’ port med gamla gudanamn inhuggna
i klippan. — Se K. F. Johansson, »De nyaste
upptäckterna i Armenien» (i Ymer 1900).
Van [fan], holl., från, av. Jfr Von.
Vanadät, kem., se V a n a d i n.
Vanadin (av gudinnan Frejas binamn
Vanadis), metalliskt grundämne, vars egentlige
upptäckare är N. G. Sefström (se d. o.), som
1830 påvisade dess förekomst i järn,
framställt av malm från Smålands Taberg. Det
numera viktigaste vanadinmalmsmineralet är
patronit el. vanadinsulfid (se nedan). I rent
tillstånd erhållen genom aluminotermisk
reduktion (se A 1 u m i n o t e r m i) av en oxid,
är metallen stålgrå och mycket hård men
samtidigt smidig, har spec. v. 5,69, smpt
1,715° C. Beständig i luft, vatten och icke
oxiderande syror, angripes den av salpetersyra
och kungsvatten, därjämte av fluorvätesyra.
Dess kem. tecken är Va, atomvikt 50,95,
atomnummer 23, valens 2, 3, 4 och 5. V. bildar
ett stort antal såväl positiva som negativa
ioner och har en utpräglad tendens till
komplexbildning med cyan, fluor och andra
negativa grupper. Viktigast äro salterna av
vana-dinsyra, vanadater, med femvärd v.,
använda som verksamma katalysatorer vid vissa
oxidationsprocesser. Vanadinföreningar ha
även någon terapeutisk användning. — Sin
största betydelse har v. i form av ferrovanadin
(se Ferrolegeringar) inom järnindustrien.
En ringa tillsats av v. gör stål och gjutjärn
hårdare, segare, tänjbarare och
motståndskraftigare mot slag och stötar. Det är
därjämte ett verksamt desoxidationsmedel (se
Desoxidation). Även legeringar med
koppar, nickel och aluminium ha fått viss
användning. G. S-ck.
De viktigaste vanadinmalmsmineralen äro
patronit (vanadinsulfid), descloizit,
4 (Pb, Zn) O . Va2O5 . II2O, vanadinit (se
d. o.), den vanadinhaltiga glimmerarten r o
s-c o e 1 i t, c a r n o t i t (se d. o.) och t j u j
a-m u juni t (se Uranglimmer). V. finnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
