29 V alörtryck—V anadin 30 (eller radering) återge luften och ljuset i deras växelverkan så, som ett känsligt och uppövat öga iakttager dem. Valörtryck, tryckmetod, varigenom man under iakttagande av särskilda tryckprinciper kan utföra autotypitryck på mattare och grövre pappersytor medelst djupetsade el. reliefpressade klichéer. B. O-g. Våmbéry [vä'mbèri], Hermann (Armin), ungersk-judisk orientalist (1832—1913). Bröt sig genom språkbegåvning, forskarhåg och äventyrslust en egenartad levnadsbana från skräddarlärling till prof, i orientaliska språk. Under en sjuårig vistelse i Kon-stantinopel, där V. levde som infödd turk och, åtm. till formen, antog islam, företog han som vanlig der-visch 1861—64 vidsträckta vandringar till Persien och det då ännu föga kända inre Asien, där han bl. a. besökte Chiva, Bochara och Samarkand. Sedan han återvänt till Ungern och övergått till kristendomen, blev han 1865 prof, i Budapest. Produktiv författare, utgav han reseskildringar, en rad vetenskapliga arbeten, mest i turkisk språkvetenskap, och på 1880-talet agitatoriskt politiska skrifter mot ryssarnas framträngande i Centralasien. Ehuru V. ej var alldeles tillförlitlig som skildrare och vetenskapsman, kommer han dock att räknas som en av turko-logiens främsta banbrytare. G. Rqt. Vambåsa, W a m b å s a, egendom i Förkärla socken, Blekinge län, 11 km ö. om Ronneby; 664 har, därav 384 har åker; tax.-värde 662,500 kr. (1931). Ingår i Johannishus (se d. o.) fideikommiss och är en av länets största och bästa jordbruksegendomar. Vamlingbo, Gotlands näst sydligaste socken, Gotlands s. härad, på halvön Storsudret (se d. o.); 53,62 kvkm, 596 inv. (1933). 1,075 har åker, 721 har skogsmark. Ingår i V. och Sundre pastorat (förenas med öja och Hamra) i Visby stift, S. kontraktet. Vammafoss, vattenfall i Glommen, östfold fylke, ö. Norge, 32 km ovanför Sarpsfoss; utbyggd effekt 81,600 hkr (1933), fallhöjd 26 m. Ax. S. Vamp, förk. av vampyr (se d. o.), kvinna, som snärjer och ekonomiskt utsuger män. Wampum, snäckskalspengar, använda av indianerna i ö. Nordamerika, framför allt i Nya England; består av cylindriska pärlor, vanl. förfärdigade av Venus mercenarias skal. W. förekommer i två färger, vita och pur-purfärgade, av vilka de senare hade ung. det dubbla värdet. W. beragnades fram till omkr. 1700. W. användes även till prydnader och pärlorna till bälten med olika mönster, vilka spelade en viktig roll som ett slags symbolisk skrift vid fredsfördrag o. a. viktiga förhandlingar mellan stammarna. — Jfr W. C. Orchard, »Beads and beadwork of the ameri-can indians» (1929). S. L-é. Vampyr, zool., se Fladdermöss, sp. 544 och bild 4. Vampyr, enl. särskilt hos slaviska folk gängse vidskepelse en avliden människas spöke, som nattetid stiger ur graven för att suga de levandes blod. Föreställningen har väsentligen sin rot i den urgamla tron, att de döda törsta efter livskraftämne, vanl. identifierat med blod. Jfr P u k e. N. E. H. Van. 1. Insjö i ö. Turkiet, inom Armeniens bergland, 1,718 m ö. h.; areal 3,400 kvkm. V. saknar avlopp, och dess vatten är salt-haltigt. 2. Stad i ö. Turkiet, nära ö. stranden av sjön Van; 6,981 inv. (1927); huvudstad i vila-jetet V. (21.605 kvkm, 75.437 inv.). Den förfallna staden ligger vid foten av ett fordom strategiskt viktigt citadell. Sedan den arme-niska befolkningen utrotats, har V. förlorat sin betydelse som handelsstad. V. var under hetitisk-assyrisk tid (under namnet Tuspa) huvudstad för riket Urartu, och från denna tid stammar en mängd kil-skriftsinskriptioner. Även från senare tid ha flera inskrifter påträffats såväl inom staden som i närmaste grannskapet. Mest ryktbar är en trespråkig inskription från Xerxes’ tid på själva citadellets klippa. Tätt invid »trädgårdarna» ligger Toprak Kale med ett gammalt eldsdyrkartempel och den s. k. Mi-thridates’ port med gamla gudanamn inhuggna i klippan. — Se K. F. Johansson, »De nyaste upptäckterna i Armenien» (i Ymer 1900). Van [fan], holl., från, av. Jfr Von. Vanadät, kem., se V a n a d i n. Vanadin (av gudinnan Frejas binamn Vanadis), metalliskt grundämne, vars egentlige upptäckare är N. G. Sefström (se d. o.), som 1830 påvisade dess förekomst i järn, framställt av malm från Smålands Taberg. Det numera viktigaste vanadinmalmsmineralet är patronit el. vanadinsulfid (se nedan). I rent tillstånd erhållen genom aluminotermisk reduktion (se A 1 u m i n o t e r m i) av en oxid, är metallen stålgrå och mycket hård men samtidigt smidig, har spec. v. 5,69, smpt 1,715° C. Beständig i luft, vatten och icke oxiderande syror, angripes den av salpetersyra och kungsvatten, därjämte av fluorvätesyra. Dess kem. tecken är Va, atomvikt 50,95, atomnummer 23, valens 2, 3, 4 och 5. V. bildar ett stort antal såväl positiva som negativa ioner och har en utpräglad tendens till komplexbildning med cyan, fluor och andra negativa grupper. Viktigast äro salterna av vana-dinsyra, vanadater, med femvärd v., använda som verksamma katalysatorer vid vissa oxidationsprocesser. Vanadinföreningar ha även någon terapeutisk användning. — Sin största betydelse har v. i form av ferrovanadin (se Ferrolegeringar) inom järnindustrien. En ringa tillsats av v. gör stål och gjutjärn hårdare, segare, tänjbarare och motståndskraftigare mot slag och stötar. Det är därjämte ett verksamt desoxidationsmedel (se Desoxidation). Även legeringar med koppar, nickel och aluminium ha fått viss användning. G. S-ck. De viktigaste vanadinmalmsmineralen äro patronit (vanadinsulfid), descloizit, 4 (Pb, Zn) O . Va2O5 . II2O, vanadinit (se d. o.), den vanadinhaltiga glimmerarten r o s-c o e 1 i t, c a r n o t i t (se d. o.) och t j u j a-m u juni t (se Uranglimmer). V. finnes