35 Van der Waals—Vandring 36 Van der Nootska huset. 1674, d. 1677 som underkommendant i Stettin). Byggnaden har två våningar. Inåt tomten sträcka sig två sidoflyglar och i mitten ett utskjutande trapphus. I det inre äro några stucktak bevarade från byggnadens första tid. Sedan släkten van der Noot utdött (1710), övergick huset till holländske ministern. I en tillbyggnad inreddes gudstjänstlokal för holländska församlingen, och huset kallades länge »holländska kyrkan». Huset har sedan genomgått olika öden och restaurerades i början av 1900-talet av generalkonsul J. Jahns-son. G-g N.* Van der Waals [fan där vä'ls], Johannes Di de rik, holländsk fysiker, Nobelpristagare (1837—1923), prof, i fysik i Amsterdam 1877 —1908. V :s »Over de continuiteit van den gas- en vloeistoftoe-stand» (Om det gas-och vätskeformiga tillståndets kontinuitet; 1873) inledde en ny epok i molekylarteo-riens historia genom en formel, den van der Waalska ekvationen (se Gas, sp. 415), som anger sambandet mellan tryck, volym och temp. ej blott för en real gas utan även för den genom gasens vätskan. Orsaken till följa den för en ideal gas gällande enkla tillståndsekvationen ser V. dels i en attraktion mellan gasens molekyler, dels däri, att molekylernas egenvolym minskar det till molekylarrörelsens förfogande stående fria rummet, och anbringar motsv. korrektioner i den ideala gasekvationen. Betydelsefullt är även, att de kritiska fenomenen få en formell tolkning genom teorien. V. fick Nobelpriset i fysik 1910. G. S-ck. Vandervelde [fandärfä'ldo; fr. uttal [-vädär-vä'ld],-] {+vädär- vä'ld],+} É m i 1 e, belgisk politiker och socialdemokratisk ledare (f. 1866). Tidigt slöt sig V. till arbetarrörelsen. Till yrket advokat, blev han 1894 led. av deputeradekammaren och den socialdemokratiska gruppens ledare. Han stred talangfullt för kravet på allmän rösträtt och var med om att organisera och leda storstrejkerna 1902 och 1913, vilka avsågo att ge eftertryck åt detta krav. 1900 blev V. ordf, för den socialistiska in- te rnationalen. Jämte C. Huysmans utövade V. stort inflytande på de till internationalen anslutna socialistiska partierna. Under världskriget kom han i skarp motsättning till socialdemokraterna i Centraleuropa men fungerade till namnet som ordf, till 1920, då internationalen rekonstruerades. 1929 återvaldes han till denna post, som han ännu 1934 innehar. Vid världskrigets utbrott 1914 ingick V. i en då bildad koali-tionsministär; han var bl. a. justitieminister 1918—21. Efter de för socialdemokraterna framgångsrika valen till deputeradekammaren 1925 anmodades han att bilda regering men nödgades avstå därifrån och inträdde i en ministär av socialdemokrater och katoliker. Utrikesministerposten lämnade han 1927. Han hade då bl. a. fått till stånd en överenskommelse med Förenta staterna ang. reglering av krigsskulden. V. har varit lärare vid univ. i Bryssel. Bland V:s många skrifter ha till sv. översatts »Socialismen och den industriella utvecklingen» (1904) och »Socialismen mot staten» (1919). S. H. Wandervogel [va'ndorfågøl], eg. »flyttfågel», deltagare i en tysk ungdomsrörelse 1901 ff., vilken arbetade för kulturell och fysisk fostran (fotvandringar, även i främmande länder, reformdräkt med korta byxor och bara knän etc.). På senare år har rörelsen i stor utsträckning trätt tillbaka för politiskt betonade organisationer. Vanderydsvattnet, gränssjö mellan Bjärke, Flundre och Ale härader i Älvsborgs läns Väs-tergötlandsdel; 10 kvkm, 73 m ö. h., 10 m djup. Avrinner genom Visslaån och Slumpån till Göta älv. Van de Veide [fan da fä'ldo], se Veide. Van Diemens land [fan dEmons -], se Tas-manien. Vandrædaskald, se Hallfred Ottarsson. Vandrande blad, zool., se Skyddande förklädnad och Spökskräekor. Vandrande juden. 1. (Bot.) Se C o m m e-linaceae. — 2. Se Jerusalems skomakare. Vandrande njure, se Njursjukdomar, sp. 1054. Vandrarhem, av Svenska turistföreningen från sommaren 1933 iordningställda härbärgen, avsedda främst för ungdom. Omkr. 30 v. ha upprättats i Stockholm, Göteborg, Skåne, Mälardalen samt Östergötland och n. Småland, men meningen är att småningom utvidga rörelsen till att omspänna hela landet. Förläggningen i v. är ordnad i logement med 4—10 bäddar i varje. Avgifterna äro låga. Å. S-n. Vandrarscouter [-skäutor], se Scoutrörelsen, sp. 589. Vandring, drivanordning, bestående av en vertikal axel, som kringvrides genom en vid axeln fäst och radiellt utgående bom, till vilken en dragare (häst, oxe, åsna o. s. v.) spännes, som vandrar runt i en cirkelformig bana.