Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Van der Nootska huset - Van der Waals, Johannes Diderik - Vandervelde, Émile - Wandervogel - Vanderydsvattnet - Van de Velde - Van Diemens land - Vandrædaskald - Vandrande blad - Vandrande juden - Vandrande njure - Vandrarhem - Vandrarscouter - Vandring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
Van der Waals—Vandring
36
Van der Nootska huset.
1674, d. 1677 som underkommendant i Stettin).
Byggnaden har två våningar. Inåt tomten
sträcka sig två sidoflyglar och i mitten ett
utskjutande trapphus. I det inre äro några
stucktak bevarade från byggnadens första tid.
Sedan släkten van der Noot utdött (1710),
övergick huset till holländske ministern. I en
tillbyggnad inreddes gudstjänstlokal för
holländska församlingen, och huset kallades länge
»holländska kyrkan». Huset har sedan
genomgått olika öden och restaurerades i
början av 1900-talet av generalkonsul J.
Jahns-son. G-g N.*
Van der Waals [fan där vä’ls], Johannes
Di de rik, holländsk fysiker, Nobelpristagare
(1837—1923), prof, i fysik i Amsterdam 1877
—1908. V :s »Over de continuiteit van den
gas- en
vloeistoftoe-stand» (Om det
gas-och vätskeformiga
tillståndets kontinuitet;
1873) inledde en ny
epok i
molekylarteo-riens historia genom
en formel, den van
der Waalska
ekvationen (se Gas, sp. 415),
som anger sambandet
mellan tryck, volym
och temp. ej blott för
en real gas utan även
för den genom gasens
vätskan. Orsaken till
följa den för en ideal
gas gällande enkla tillståndsekvationen ser
V. dels i en attraktion mellan gasens
molekyler, dels däri, att molekylernas
egenvolym minskar det till molekylarrörelsens
förfogande stående fria rummet, och anbringar
motsv. korrektioner i den ideala gasekvationen.
Betydelsefullt är även, att de kritiska
fenomenen få en formell tolkning genom teorien.
V. fick Nobelpriset i fysik 1910. G. S-ck.
Vandervelde [fandärfä’ldo; fr. uttal [-vädär-vä’ld],-] {+vädär-
vä’ld],+} É m i 1 e, belgisk politiker och
socialdemokratisk ledare (f. 1866). Tidigt slöt sig
V. till arbetarrörelsen. Till yrket advokat,
blev han 1894 led. av deputeradekammaren
och den socialdemokratiska gruppens ledare.
Han stred talangfullt för kravet på allmän
rösträtt och var med om att organisera och
leda storstrejkerna 1902 och 1913, vilka
avsågo att ge eftertryck åt detta krav.
1900 blev V. ordf, för den socialistiska in-
te rnationalen. Jämte C. Huysmans utövade V.
stort inflytande på de till internationalen
anslutna socialistiska partierna. Under
världskriget kom han i skarp motsättning till
socialdemokraterna i
Centraleuropa men
fungerade till namnet
som ordf, till 1920, då
internationalen
rekonstruerades. 1929
återvaldes han till denna
post, som han ännu
1934 innehar.
Vid världskrigets
utbrott 1914 ingick V.
i en då bildad
koali-tionsministär; han var
bl. a. justitieminister
1918—21. Efter de för
socialdemokraterna framgångsrika valen till
deputeradekammaren 1925 anmodades han att
bilda regering men nödgades avstå därifrån
och inträdde i en ministär av
socialdemokrater och katoliker. Utrikesministerposten
lämnade han 1927. Han hade då bl. a. fått till
stånd en överenskommelse med Förenta
staterna ang. reglering av krigsskulden.
V. har varit lärare vid univ. i Bryssel.
Bland V:s många skrifter ha till sv.
översatts »Socialismen och den industriella
utvecklingen» (1904) och »Socialismen mot
staten» (1919). S. H.
Wandervogel [va’ndorfågøl], eg.
»flyttfågel», deltagare i en tysk ungdomsrörelse 1901
ff., vilken arbetade för kulturell och fysisk
fostran (fotvandringar, även i främmande
länder, reformdräkt med korta byxor och
bara knän etc.). På senare år har rörelsen
i stor utsträckning trätt tillbaka för
politiskt betonade organisationer.
Vanderydsvattnet, gränssjö mellan Bjärke,
Flundre och Ale härader i Älvsborgs läns
Väs-tergötlandsdel; 10 kvkm, 73 m ö. h., 10 m
djup. Avrinner genom Visslaån och Slumpån
till Göta älv.
Van de Veide [fan da fä’ldo], se Veide.
Van Diemens land [fan dEmons -], se
Tas-manien.
Vandrædaskald, se Hallfred Ottarsson.
Vandrande blad, zool., se Skyddande
förklädnad och Spökskräekor.
Vandrande juden. 1. (Bot.) Se C o m m
e-linaceae. — 2. Se Jerusalems
skomakare.
Vandrande njure, se Njursjukdomar,
sp. 1054.
Vandrarhem, av Svenska turistföreningen
från sommaren 1933 iordningställda
härbärgen, avsedda främst för ungdom. Omkr. 30 v.
ha upprättats i Stockholm, Göteborg, Skåne,
Mälardalen samt Östergötland och n. Småland,
men meningen är att småningom utvidga
rörelsen till att omspänna hela landet.
Förläggningen i v. är ordnad i logement med 4—10
bäddar i varje. Avgifterna äro låga. Å. S-n.
Vandrarscouter [-skäutor], se
Scoutrörelsen, sp. 589.
Vandring, drivanordning, bestående av en
vertikal axel, som kringvrides genom en vid
axeln fäst och radiellt utgående bom, till
vilken en dragare (häst, oxe, åsna o. s. v.)
spännes, som vandrar runt i en cirkelformig bana.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
