- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 20. Wallmark - Öändan /
41-42

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

41

Wang An-shi—Vanhävd

42

tas numera som en vinst för samhället, för
vilket en viss återvinning av utgifterna för
v. i form av den vanföres ökade
försörjningsmöjligheter och skattebetalningsförmåga är
ett stort intresse. Huvudorgan för v:s
verksamhet i Sverige äro
vanföreanstal-terna, men v. bedrives även utanför dessa,
särskilt av Riksförsäkringsanstalten och
Pen-sionsstyrelsen, som förutom ett livligt
samarbete med vanföreanstalterna även förskaffa
vanföra såväl medicinsk vård som
yrkesutbildning vid andra yrkesskolor och hos
enskilda hantverksmästare.

Uppkomsten av v. såsom en inom
filantro-pien i viss mån fristående företeelse kan
räknas från 1832, då Nepomuk von K u r z
i München grundade den första anstalt, som
hade till speciellt syfte att genom en
individuellt anpassad yrkesutbildning bibringa vanföra
självförsörjningsförmåga. Liknande
yrkesskolor uppkommo efter hand i olika länder. Som
särskilt betonad huvuddel av v. ingick
ortope-disk vård först 1872, då pastor H a n s K n u
d-sen (1813—86) i Köpenhamn grundade den
första vanföreanstalten, snart därefter
omfattande såväl medicinsk avd. som avdelningar
för skol- och yrkesutbildning; den har sedan
tjänat som mönster för den moderna v. Det
intima samarbetet mellan ortopedien och
yrkesutbildningen inom allt flera
arbetsgrenar har gjort v. vida effektivare än tillförne.

De svenska vanföreanstalterna omfatta
sålunda polikliniker och kliniker (med
under-avd. för olika slag av terapi, ss. avd. för
gymnastik och fysikalisk terapi,
bandageverkstäder och ortopediska skomakerier),
yrkesskolor för ungdom i lärlingsåldern och
sociala kuratorskontor samt såsom annex
skol-och uppfostringshem för barn i skolåldern.

I Sverige innehavas vanföreanstalter endast
av enskilda föreningar, med en sammanlagd
förmögenhet 1933 av 2,702,481,85 kr. Dessa
äro, ordnade kronologiskt efter stiftandet:

1) Föreningen för bistånd åt
vanföra i Göteborg, stiftad 1885, med
vanföreanstalt, grundad s. å. i Göteborg,
2) Föreningen för bistånd åt
vanföra i Skåne, stiftad 1887, med
vanföreanstalt, grundad s. å. i Hälsingborg,
3) Föreningen för bistånd åt
lytta och vanföra i Stockholm,
stiftad 1891, med vanföreanstalt, grundad s. å.
i Stockholm, 4) Föreningen för
bistånd åt vanföra i Norrland,
stiftad 1927 (fortsätter en 1915 bildad förenings
verksamhet), med vanföreanstalt, öppnad 1931
i Härnösand, sedan byggnaden i färdigt skick
till föreningen överlämnats av staten.

De fyra vanföreanstalterna disponera 1933
sammanlagt följ, antal platser på de olika
avd.: på klinikerna 312, i yrkesskolorna 453,
i elevhem, tillhörande yrkesskolorna, 396, i
skol- och uppfostringshem 165.

Bland vanföreanstalter bör även nämnas
Eugeniahemmet (se d. o.), som bl. a.
även omhändertar vanföra barn.

En sammanslutning, bestående av 5
representanter för var och en av nyssnämnda
föreningar, är Svenska
vanföreanstalter n a s centralkommitté (S.V.C.K.),
stiftad 1911 (med byrå i Stockholm).

För att främja gemensamma intressen i

fråga om v. finnas en sammanslutning mellan
de fyra nordiska länderna och en
internationell sammanslutning med säte i Amerika men
med kongresser även i Europa. P. Hgld.

Wang An-shi’, kinesisk reformator (d. 1086),
se Kina, sp. 708.

Wangelin, Berndt Christian, diplomat
och krigare av mecklenburgsk familj (d. 1686),
var svensk dragonöverste och 1672—74 svensk
envoyé vid brandenburgska hovet. Han följde
kurfursten Fredrik Vilhelm mot fransmännen
vid Rhen och deltog sedan i svenska arméns
inryckning i Brandenburg 1675. Där blev han
15 juni i Rathenow tillfångatagen av
brandenburgarna, varpå svenska armén drog sig
tillbaka. Utväxlad sändes han i juni 1676
till Pommern för att biträda vid
underhandlingar med kurfursten, men hans fartyg blev
uppbringat, varvid han måste kasta sina
papper i havet. — Äter utväxlad, deltog W.
hösten 1678 i fältmarskalken H. Horns marsch
från Livland mot kurfurstliga Preussen, blev
1679 generalmajor samt var guvernör i
Wis-mar 1681—82 och överkommendant i Stade
1683—86. — Litt.: N. Wimarson, »Sveriges krig
i Tyskland 1675—1679» (3 bd, 1897—1912);
H. Bohrn, »Sverige, Danmark och Frankrike
1672—1674» (1933; akad. avh.). N. W-n.*

Wangeroog(e) [vanorå’k el. -ä’go], den
östligaste av de östfrisiska öarna, utanför
Tysklands Nordsjökust, tillhör Oldenburg; 7 kvkm,
1,354 inv. (1925). Besökt badort; flyghamn.

Vangstycke, byggnk., sidostycke av trä, sten
m. m., som uppbär stegen i en trappa, där
murstöd saknas. V:s form bestämmes av
trappans plan och stigning. C. G-m.*

Van Hise [vän häi’s], Charles Richard,
amerikansk geolog och petrograf (1857—1918).
Blev 1886 prof, i
mineralogi och geologi
vid univ. i Madison i
Wisconsin och 1903
rektor (president) där.
Han deltog även i
arbeten vid de geol.
undersökningarna och
erhöll 1900 ledningen
av den avd. av U. S.
A:s geol.
undersökning, som har hand
om de arkeiska och
metamorfiska
bergarterna. Särskilt på

de senare bergarternas område var V. en av
vår tids främsta forskare. K. A. G.

Vanhävd av jordegendom betecknar, att
jorden brukas så, att dess avkastningsförmåga
uppenbarligen äventyras samt att husen
förfalla el. bortföras. Till förekommande av v.
stadgas i arrendelagen av 14 juni 1907 för
arrendator skyldighet att väl hävda jorden
samt vårda och underhålla byggnaderna
liksom ock förbud mot att från fastigheten
bortföra gödsel eller stråfoder. Därjämte
plägar jordägare i arrendekontrakt intaga
bestämmelser om jordens brukning, minsta
antalet kreatur m. m. för att trygga
vidmakthållande av god hävd av egendomen. Genom
uppsikts- el. vanhävdslagen 25 juni
1909, sedan 27 juni 1927 gällande för hela
riket, stadgades, att å jordegendom, varå
självständigt jordbruk kan idkas och vars

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:23:29 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdt/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free