43 Vanidé—Van Loon 44 Frukter avVanilla planifolia. ägare besitter den huvudsaki. för skogens tillgodogörande och ej är mantalsskriven å denna el. med densamma sambrukad fastighet, skall uppsikt hållas över att jordbruket ej nedlägges el. vanskötes el. nödiga byggnader bortföras el. lämnas utan underhåll. För uppsiktens utövande finnes inom varje hushållningssällskaps område en för 3 år tillsatt jordbrukskommission. H. J.Dft. Vanidé, se Tankevilla. VanTlj, Vani'lla, orkidésläkte med omkr. 20 arter, i fuktiga skogar i tropiska länder växande rotklättrande lianer, vilka endast som yngre hämta näring från marken. Viktigast är V. planifolia. Den växer vild i Mexiko o. odlas för frukternas skull numera mångenstädes, t. ex. på Antillerna, Maska-renerna och Java. Förökningen går så till, att passande stycken av stjälken bindas vid lämpliga trädstammar (t. ex. kakaoträd), där de snart slå rot. Bladen sitta glest, äro stora, lä-derartade, ovala, blommorna likaledes täml. stora, långskaftade och gröngula. Där de fjärilar saknas, som i artens hemland förmedla pollentransporten, måste pollenet överföras med pensel. Frukten är en 15—20 cm lång och endast 1 cm tjock kapsel. Innan frukterna hunnit mogna, avplockas de och utbredas på dukar i solen; sedan de blivit väl uppvärmda, inrullas de i dukarna och få undergå svettning. Denna svettningsprocess upprepas flera gånger, tills de bli bruna, varefter de torkas och förpackas i små blecklådor. De färdiga »vaniljskidorna» el. »vaniljstängerna» äro fettglänsan-de, och på ytan bildas småningom vita, nål-formiga små kristaller av v a n i 11 i n. Detta starkt aromatiska ämne förekommer i ringa mängd även i rått vitbetssocker, perubalsam, sparris m. m. och kan framställas på kemisk väg (f. ggn 1874 av Tiemann och Hartmann). Konstgjort vanillin (»vanillinsocker») fram-ställes numera fabriksmässigt och användes i konditorierna, men dess arom är underlägsen äkta v:s. V. infördes f. ggn till Europa 1510 av spanjorerna och spelar numera en ej obetydlig roll i världsmarknaden. Sverige importerade 4,032 kg v. och vanillin 1932. Som den är ganska dyr, förfalskas den ej sällan genom inblandning av mindervärdiga mogna frukter el. frukter av andra arter, t. ex. V. pompona (»vanillon»). G. M-e. Vanillin, Vanillinsocker, se Vanilj. Vani'ni, G i u 1 i o C e s a r e (L u c i 1 i o), italiensk humanist, filosof (1586—1619), en av evolutionslärans föregångsmän. Antog variabilitet av organismerna och att klimat- och näringsvillkor direkt påverka deras utseende. V. avrättades som kättare i Toulouse. J. T. Vänitas, lat., tomhet, fåfänglighet. — Va- nitas vanitätum (... et o'm nia va-nitas), fåfängligheters fåfänglighet (... allt är fåfänglighet); Pred. 1: 2. Vankantsågning, ett försågningssätt, som avser uttagning av större virkesmassa, hu-vudsakl. i större bredder genom sågning i två omgångar. I den första uttas virket i form av plankor el. battens. Detta virke kantas antingen alls icke el. helt obetydligt. Det upplägges för torkning, varefter det åter genomsågas med tunna blad. Kantningen sker nu, och genom särskild kantning av varje bräda erhållas större bredder, än om blocket nedkantats omedelbart. V. förekommer allmännast i förening med hyvling. W. E-n.* Vankiva, socken i Kristianstads län, V. Göinge härad, kring Almaån och dess biå Vankivaån, närmast n. om Hässleholm; 64,08 kvkm, 1,995 inv. (1933). övergår mot n. från slätt- till skogsbygd. 2,012 har åker, 2,916 har skogsmark. Invid Hässleholm ligga Skånska trängkårens kaserner. Egendom: Vankiva. Ingår i V. och Ignaberga pastorat i Lunds stift, V. Göinge kontrakt. Vanlande, enl. Ynglingasagan (se d. o.) en Uppsalakonung av Ynglingarnas ätt, son till konung Svegder och fader till Visbur. Han kvävdes till döds av en mara, vilket dåd tillskrevs hans trollkunniga gemål. V. är trol. en av vanerna (se d. o.). (E. W-én.) Vanloo [välå'], Amédée P h i 1 i p p e, fransk målare (1718—95). son till J. B. V. Blev 1751 Fredrik II :s hovmålare i Berlin, återvände 1769 till Paris. Hans arbeten återfinnas i samlingarna i Berlin och Potsdam, däribland flera porträtt av Fredrik II och medlemmar av dennes hov. G. W. L. Vanloo, van Loo [välå'], Charles André, kallad C a r 1 e, fransk målare (1705 —65), son till en mindre betydande holländsk målare. Studerade vid unga år i Italien men for 1719 till Paris, där han 1724 erövrade Rompriset, återvände till Rom och stannade där till 1735, blev 1763 dir. för franska konstakad. Som målare hade V. stort anseende. Prov på hans konst finnas bl. a. i Louvre (»Apollo och Marsyas», »Rast under jakten»). För Stockholms slott beställde Hår-leman en »Flodgud» och en »Flodnymf», vilka nu finnas i Nationalmuseum. G. W. L. Vanloo [välå'], Jean Baptist e, fransk målare (1684—1745), bror till Ch. A. V. Efter studier i Italien slog han sig ned i Paris. Var huvudsaki. verksam som porträttmålare men utförde även ett stort antal genretavlor. Vistades i England 1738—42. G. W. L. Vanloo [välå'], Louis Michel, fransk målare (1707—71), son till J. B. V. Kallades 1736 till Spanien, blev dir. för Academia de San Fernando i Madrid och Filip V:s gynnade hovmålare. Återkom 1752 till Paris. Louvre äger flera av hans porträtt, men i Madrid finnes huvudparten av hans produktion, däribland en stor porträttgrupp av kungl. familjen. — Monogr. av G. Guigue (1902). G. W. L. Van Loon [fan lä'n], Hendrik Willem, holländsk-amerikansk journalist och författare (f. 1882). Såsom korrespondent hos Associated press har V. verkat i flera europeiska länder och skrivit en rad omstridda populär-historisk-geografiska arbeten, utmärkta av en naiv utvecklingsoptimism (i stil med H.