45 Vanlöse—Vanstatorp 46 G. Wells’) och en mycket subjektiv men frisk och mänsklig syn, ss. »The story of mankind» (1921; sv. övers., »Mänsklighetens historia», 1924), »The story of the bible» (1923; sv. övers., »Bibelns underbara värld», 1928) och »Van Loon’s geography» (1932; sv. övers., »Geografi för alla», 1933). Ä. S-n. Vanlöse, stadsdel och station i v. delen av Köpenhamn (se d. o., sp. 511 och karta). Vanmakt, dets. som svimning (se d. o.). Van Mijen bay [fan méTøn bél'] el. Van Mijensfjorden, se B e 11 su n d och kartan vid art. Spetsbergen. Vanna. 1. (Lantbr.) Se F 1 ä k t v a n n a.— 2. Se Glas, sp. 734. Wa'nne-Eickel [-al'kol], stad i preuss. prov. Westfalen, ö. om Gelsenkirchen och n. om Bochum; 91.024 inv. (1925). Viktig järnvägsknut samt hamn vid Rhen—Hernekanalen; stenkolsgruvor, maskin- och kemisk industri m. m. — W. bildades 1926 av Wanne, Eickel m. fl. landskommuner. Wa'nner, T h e o d o r Gustav, tysk in-dustriidkare (f. 1875), dr phil. W. har mycket verkat för tyskhetens bevarande i utlandet, grundade 1917 och har sedan lett Das deutsche Ausland-lnstitut i Stuttgart. Sve-rigevän, sedan 1910 svensk generalkonsul där. Vannérus, A 11 e n, filosof (f. 186 2 20/3), fil. dr 1890 i Uppsala, docent vid Göteborgs högskola 1901—02, amanuens i Kommerskollegium 1906—24, innehar statspension med anledning av sitt filosofiska författarskap. Bland V:s många skrifter äro de viktigaste: »Vid studiet af Wundts psykologi» (1896; 2:a uppl. 1920), »Filosofiska konturer» (1902; 2:a uppl. 1913), »Den empiriska naturuppfattningen» (1902;2 :a uppl. 1913), »Kun-skapslära» (1905; 2:a uppl. 1917), »Veten-skapssystematik» (1907; 2:a uppl. 1921), »Till det andliga lifvets filosofi» (1910), »Metafysik» (1914), »Värdeidealism» (s. å.), »Logik och vetenskapslära» (1918), »Etiska tankegångar» (1922), »Det yttersta» (1924), »Materiens värld» (1925) och »Systemfilosofi» (1931). V., som i sin ungdom mottagit starka intryck av Spencer och senare förnämligast av Wundt, är en utpräglad systematiker, som strävar att utbilda en egen världsbild. Filosofien bör enl. V. stå i intim kontakt med specialvetenskaperna och sammansmälta deras resultat till ett encyklopediskt helt, varför V. också ägnat särskilda undersökningar åt ve-tenskapssystematik. — Sin metafysiska grundåskådning karakteriserar V. som psykofysisk realism. Verkligheten utgör ett sammanhang av psykofysiska substanselement, hos vilka urskiljas en fysisk och en psykisk sida och vilka äro bärare av vä ridsprocessen. Det aktuella universum har en början och ett slut, är uppkommet ur ett förvärldsligt fält, i vilket substanselementen ha konvergerande rörelser. genomgår en utveckling, i vilken andligt liv kommer till frambrott, men går slut ligen sin undergång till mötes och övergår i ett eftervärldsligt fält, i vilket substanselementen äga divergerande riktningar. — I etiskt hänseende har V. hävdat en »de mänskliga livsvärdenas etik». G. O-a Vannes [van], huvudstad i fr. dep. Mor-bihan, på Bretagnes s. kust, strax n. om Morbihanbukten; 22.413 inv. (1931); biskopssäte (sedan 465). Gamla staden omges av vallar och bastioner; bland byggnader märkas katedralen Saint-Pierre (gr. på 1200-talet, flera ggr tillbyggd) och det rika arkeol. museet. V. har kanalförbindelse med Morbihanbukten; betydande handel och industri (bl. a. tillv. av bomullsvaror och spetsar) samt fiske. — V. (Dariorigum Venetorum) var fordom de keltiska veneternas huvudort. Va'nni, sienesisk målarfamilj, ur vilken talrika konstnärer under flera årh. utgått (1300 —1600-talet). 1. Turino V. d. y., som verkade i början av 1400-talet, har utfört en nu i Museo civico i Pisa förvarad målning, föreställande Birgittas uppenbarelse om Kristi födelse (jfr H. Cornell, »The iconography of the nativity», 1924). — 2. FrancescoV. (1565—1609) var en utpräglat lyrisk målare, som har sin största betydelse däri, att han överfört Baroccis måleriska stil till Siena. Bland hans verk märkas en Santa Cecilia i kyrkan med samma namn i Rom och en altartavla i San Domenico i Siena. H. C-l. Wa'nnsee [-ze]. sjöliknande utvidgning av Ilavel, ö. om Potsdam; omtyckt mål för Ber-linbornas sommarutflykter (rodd- och segelsport; stort friluftsbad), ö. om W. ligger villaförorten Berlin-W. Vannucci [vanoTJi], Pietro di Chris-t o f o r o, se Perugino. Vannöy, en 232.49 kvkm stor, av fjäll och ödemarker uppfylld ö i Troms fylke, Norge, n. om Tromsö; 1.016 inv. (1930). På öns v. sida ligger fiskläget Thorsvåg. Ax. S. Vanoise [vanæä'z], berggrupp i Grajiska alperna, Västalperna, inom fr. dep. Savoie, mellan Isère och dess biflod Arc; når i Grande Casse 3,862 m ö. h. Vansbro, municipalsamhälle i Järna socken, Kopparbergs län, vid Vanåns inflöde i Västerdalälven; 240 har, 1,507 inv. (1933). Vid V. förenas Stockholm—Västerås—Bergslagens linje Tillberga—V. med statsbanan Kristinehamn—Mora, varjämte en linje V.—Malung är under byggnad. I V. finnas två bankkontor, epidemisjukhus samt stora sågverk m. m., tillhörande Trävaru-a.-b. Dalarne (se d. o.), a.-b. Träkol (gr. 1889, aktiekap. 750,000 kr., 140 arb., tillv. av trä kol m. m. samt färdiga trähus) och Bro ångsågs a.-b. (gr. 1909, aktiekap. 600,000 kr., 175 arb.). Tax.-värde å fastighet 2,824,100 kr. (1932), tax. inkomst 1,263,980 kr. Vansinne, se Sinnessjukdom, sp. 915. Vansjö, insjö i östfold fylke, s. ö. Norge, strax ö. om Moss; 43 kvkm, 25 m ö. h., 37 m d jup. Ax. S. Vanstad, socken i Malmöhus län, Färs härad, n. v. om Tomelilla; 26,87 kvkm. 1.662 inv. (1933). Småkuperad, blockrik jordbruksbygd. 2,224 har åker, 158 har skogsmark. Egendom: Vanstatorp (se d. o.). Ingår i V:s och Tolånga pastorat i Lunds stift, Färs kontrakt. Vanstatorp, egendom i Vanstads socken,