Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
Vansö—Vapen
48
Vanås slott.
Malmöhus län, 11 km n. v. om Tomelilla; 294
har, därav 232 har åker; tax.-värde 317.800
kr. (1931). Nuv. huvudbyggnad uppförd 1812
av greve T. Thott till Skabersjö. V. omtalas
redan på 1300-talet, tillhörde 1679 biskop P.
Winstrup, sedan släkten von Böhnen och köptes
1806 av Thott. Nuv. ägare: A. H. Andersson.
Vansö, socken i Södermanlands län. Äkers
härad, omfattar större delen av Vansölandets
slättbygd, n. v. om Strängnäs, samt ett
skogigt parti av Tosterön; 26,90 kvkm, 701 inv.
(1933). 1.507 har åker, 595 har skogsmark.
Ingår i V. och Härads pastorat i Strängnäs
stift. Domprosteriet.
Vant (holl. o. Ity. want), på fartyg tåg av
hampa el. wire, stundom av kätting, varmed
master och stänger stöttas sidovägen. Jfr
T a c k 1 i n g.
Vante, handbetäckning av silke, linne,
bomull, ylle med eller utan fingrar, även av
skinn (se Handske); då den har ett rum
för fyra fingrar samt ett för tummen, kallas
den bälg- el. tumvante. V. kan sys av larft
men även vävas i trikå eller för hand stickas,
virkas, påtas eller språngas. A. Lwn.
Van’t Hoff [fant hå’f], se II o f f.
Van Tieghem [fan tigä’m], Ph. É. L., se
T i e g h e m, Ph. É. L. van.
Vanua Levu, den näst största av
Fidji-öarna (se d. o.); 5,516 kvkm.
Van Vechten [vän ve’kten], Carl,
nordamerikansk författare (f. 1880), har skrivit
essäer (»Red», 1925. »Excavations», 1926. m.
m.) och romaner: »The blind bow-boy» (1923)
och »Nigger heaven» (1926; sv. övers. 1927).
Vanvite’111, L u i g i, italiensk arkitekt (1700
—73), son till målaren Gasparo V. och
efterföljare till Juvara. Hans förnämsta verk
är slottet i Caserta (från 1752). H. C-l.
Vanzetti [vantsä’ti], B., se S a c c o - V a
n-zettiaffären.
Vanån, vänsterbiflod till Västerdalälven,
flyter från Särna socken genom sjöarna
Venjan och Van till Vansbro.
Vanås [vann-], fideikommissegendom i Gryts
socken, Kristianstads län, n. v. om
Kristianstad; med underlydande i Gryts, Kviinge,
Hjärsås, Knisslinge, Emislövs och Gumlösa
socknar 6,995 bar, därav 2,530 har åker;
tax.-värde 3,431,700 kr. (1931; utom
fideikommisskapital. Slottet, vars äldsta delar
äro medeltida, brändes under nordiska
sjuårskriget av svenskarna, återuppbyggdes 1566
av Sten Bille och bildar nu ett komplex av
5 hopbyggda hus, det sista uppfört 1818—20;
restaur. 1904. Omtalas redan under
unionstiden, tillhörde från 1400-talets mitt
Brahe-ätten, reducerades i början av 1500-talet av
danska kronan, såldes 1525 till C. Bille, kona
från hans släkt till Malte Juuls änka, Anna
Ramel, donerades till ätten von Putbus,
köptes 1756 av landshövdingen frih. C. A. II.
Hamilton, vars änka. f. Jennings, gjorde V.
m. fl. gårdar till fideikommiss för sin
dotterson greve C. A. Wachtmeister, vars ättlingar
alltjämt inneha V. En värdefull samling äldre
holländska, italienska och franska målningar
(tidigare på Kulla-Gunnarstorp, se d. o.) är
fideikommiss. — Jfr P. Johnsson, »V.» (1930).
Vanäs fästning, se Karlsborg.
Vapen, krigsv. 1. Verktyg, som vid
bemödandet att döda el. såra öka brukarens
utsikter att besegra motståndaren. Man skiljer
mellan anfallsvapen samt skydds- el.
försvarsvapen. Anfallsvapnen indelas i fjärrstrids- och
närstridsvapen. Fjärrstridsvapnen drivas med
handkraft: kastyxor, kastspjut och
handgranater, mekanisk kraft: slungor, bågar,
armborst, ballister och katapulter, komprimerad
luft: luftbössor och torpeder, el. kemisk kraft:
handrör, hakebössor, musköter, gevär,
karbi-ner, pistoler, revolvrar, kulsprutor,
granatkastare, artilleripjäser och minor.
Närstridsvap-nen utgöras av stöt-, hugg- och slagvapen. Till
stötvapnen höra värjor, dolkar och bajonetter
samt stångvapen, d. v. s. spjut, hillebarder,
bardisaner, spontoner, lansar och pikar. Till
huggvapnen räknas eneggade svärd, kroksablar
och stridsyxor. Några blanka vapen äro på en
gång stöt- och huggvapen, ss. tveeggade svärd,
pallascher, nuv. svenska sablar för de beridna
vapnen, sabelbajonetter och huggare. Till
slagvapnen höra stridsklubbor,
morgonstjärnor, hjälmkrossare och stridshammare.
Grupper för sig bilda dels bomb flygplan, dels
eldkastare. dels gasutvecklare. Skyddsvapnen
omfatta sköldar, hjälmar, pansarskjortor,
rustningar, harnesk, kyrasser och gasmasker. Jfr
vidare art. om de särskilda vapnen. — Litt.:
W. Gohlke, »Geschichte der gesamten
Feuer-waffen bis 1850» (1911) och »Die blanken
Waffen und die Schutzwaffen» (1912), båda
ingående i »Sammlung Göschen», med utförliga
litt.-förteckn.; J. Alm, »Vapnens historia»
(1927), »Blanka vapen och skyddsvapen» (1932)
och »Eldhandvapen» (1933).
En svensk sammanslutning för historisk
vapenforskning är Svenska vapenhistoriska
sällskapet, som bildades 1923 och utger en
årsskrift. Verein für historische
Waffen-kunde (Berlin), bildad 1905, utger
kvartalsskriften Zeitschrift für Historische
Waffen-kunde. Th. J-n.
2. V., eg. vapenslag, brukas även =
försvarsgren, t. ex. flygvapnet, el. som del av en
försvarsgren, t. ex. inom armén infanteri-,
artilleri- och kavallerivapnet; inom marinen
artilleri-, torped- och minvapnet; inom flygvapnet
jakt- och bombvapnet. ö-g.
Vapen, her., ett efter heraldiska regler
sammansatt märke, som föres av viss person,
släkt, samhälle eller samfund. Om uppkomsten
av v. och namnen på dess arter m. m. se
Sköld. De första v. uppträda i Västeuropa
omkr. 1150, påträffas i Sverige f. ggn i sigill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
