Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vapenföra - Vapenhantverkare - Vapenhus - Vapenkonst, Vapenkonung, Vapenkunskap - Vapenplats - Vapenrock - Vapensköld - Vapenslag - Vapensyn - Vapentag - Vapentillverkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vapenföra—Vapentillverkning
51
Vapenföra, se Icke vapenföra.
Vapenhantverkare, de vid arméns
infanteri-och kavallerireg:ten samt ingenjörkårerna
befintliga hantverkare, som verkställa
reparationer av reg:tets (kårens) vapen. De tillhöra
den civilmilitära personalen och äro
vederlikar med sergeant (kunna få fanjunkares
tjänsteställning). Beställningen kallades förr
gevärshantverkare. Till deras biträde
finnas i manskapsklassen
vapenhantver-karbeställningsmän (eller -korpraler
o. s. v.). M. B-dt.
Vapenhus, utbyggnad till kyrkor, i
synnerhet mindre, framför huvudingången, vanl. på
kyrkans s. långsida, närmare v. gaveln. I
väggarna äro stundom anbragta sittnischer.
I v., som vanl. tillhöra den senare delen av
medeltiden, brukade männen lämna vapen
o. a. föremål, som ej borde medtagas i själva
kyrkan. Upk.*
Vapenkonst, Vapenkonung, Vapenkunskap,
se II e r a 1 d i k, sp. 885.
Vapenplats, en utvidgning av betäckta
vägen i en fästning. V. tjänar till vägens
försvar samt till samlingsplats vid utfall; dess
försvar kan stärkas genom ett reträttverk el.
blockhus. Jfr Fästning, bild 2. L. af P.
Vapenrock, det ung. till skrevet räckande
uniformslivplagg, som nyttjas i de flesta
arméer. Om v. i svenska armén se Uniform,
med bilder.
Vapensköld, her., se Sköld och Vapen.
Vapenslag, se Vapen, krigsv., 2.
Vapensyn, se Frälse, sp. 1252.
Vapentag, urgammal germansk form för
laga bekräftelse, bestod i att man fattade och
lyfte sitt vapen (spjut el. svärd); ofta torde
man även med detta ha berört el. slagit emot
domarens (anförarens) vapen el. deras, som
hade samma åsikt el. åtogo sig samma
förpliktelse. V. skymtar fram redan i ett par
yttranden av Tacitus och återfinnes i
nordiska källor. Största rollen spelar v. i den
äldre norska medeltidsrätten; det omnämnes
även på Island. I danska rätten förekommer
det i Skånelagen. De svenska
medeltidsla-garna känna ej namnet v., men vid överlåtelse
av äganderätt till fastighet förekom en
symbolisk rättshandling (fæst-, fast- el.
skaptför-farande), som påminde om v. Vid överlåtelse
av fast egendom brukade näml, fastarna (se
Fastebrev) hålla på ett spjutskaft el. en
käpp till bekräftelse av det ingångna avtalet.
Ännu vid mitten av 1600-talet stadfästes
morgongåva hos adeln genom att fastar rörde
vid ett spjut (glaven), som sedermera
kastades ut genom ett fönster. Denna sed kallades
v. — I några grevskap i n. England blev från
den danska invasionen wapentake (mlat.
wa-pentagium) namn på ett led i den territoriella
indelningen. Litt.: G. Djurklou i Sv.
Fornmin-nesförems Tidskr., I, 1871—72; J. Steenstrup,
»Normannerne» (1882); H. Brunner, »Deutsche
Rechtsgeschichte» (2 bd, 2.a uppl. 1906—28);
J. E. Almquist, »Strödda bidrag till
familjerättens historia» (1932). Ä. H-k.*
Vapentillverkning. I Sverige tillverkades
artilleripjäserna el. styckena ända till
början av 1800-talet av »metall» el. järn.
Styckena av »metall» — oftast en legering av
omkr. 91 % koppar och 9 % tenn, ibland
även med någon fosfortillsats — voro i äldre
52
tider på grund av »metallens» lägre smpt
lättare att tillverka felfria än styckena av järn.
Redan under 1500-talet funnos gjuterier för
»metallstycken» i Stockholm, Nyköping,
Kalmar, Älvsborg, Vadstena, Reval och Viborg,
vartill under Gustav II Adolfs tid kom Stora
Kopparberget i Dalarna. Stockholmsgjuteriet
förlädes senare till Marieberg på
Kungsholmen. Styckena av järn tillverkades först av
längsgående eller kring en dorn virade och
sedan sammansvetsade järnskenor, därefter
genom smidning och från 1560-talet
huvudsaki. genom gjutning, varefter stycketillv. tog
ett så stort uppsving, att en tidvis mycket
betydande export av järnkanoner kunde äga
rum. Gjutningen skedde direkt ur masugn
ända till 1831, då den första reverber- el.
flamugnen byggdes vid Åkers styckebruk. I
och med 8 cm kanonen m/81 övergick man
från tackjärn som kanonmaterial till osmitt
gjutstål. I våra dagar användes smitt
martin-el. elektrostål. Biand 1500-talets bruk för
smidda järnpjäser må nämnas Västervik,
Västerås, Svartsjö, Danviken, österby, Uppsala,
Abo, Tavastehus och Viborg. Gjutna dylika
pjäser ha före Gustav II Adolfs tid
tillverkats bl. a. vid Lindesberg, Nykroppa,
Fin-spong, Nyköping, Julita och Forsmark.
Sedermera ha tillkommit Stavs;ö, Aker,
Eren-dal, Hällefors, Svärta, ITuseby, överum,
To-vehult, Karlsdal och Frösvidal. De s. k.
Wurmbrantska läderkanonerna
tillverkades 1627—29 vid Julita i
Södermanland. — I våra dagar har Sverige blott ett
kanonbruk, a.-b. Bofors (se d. o.), vilket
förvärvat världsrykte för goda konstruktioner,
gott material och god tillverkning.
V. i övrigt bedrevs före Gustav II Adolfs
tid i mindre skala dels vid kronans faktorier,
varav det främsta var Arboga, dels och
hu-vudsakl. som hemslöjd av vapensmeder på
landsbygden. Under Gustav II Adolf anlades
faktorier i Söderhamn, Norrtälje, Norrkö
ping, Jönköping och Örebro. Harnesktillv.
har huvudsaki. bedrivits vid Arbogafaktoriet,
under det att de övriga faktoriernas främsta
tillv. varit handeldvapen. De blanka vapnen
tillverkades tidigare huvudsaki. vid Wira
bruk i Uppland. Numera tillverkas såväl
arméns som marinens och flygvapnets gevär,
karbiner, kulsprutor och kulsprutegevär vid
det under Arméförvaltningens artilleridep.
lydande Carl Gustafs stads gevärsfaktori i
Eskilstuna. Driv- och sprängladdningar
tillverkas vid Akers krutbruk och ammunitionen
för bandeldvapen och kulsprutor samt rör för
artilleriprojektiler vid
ammunitionsfabriker-na på Marieberg och Karlsborg, vilka även
höra under Arméförvaltningens artilleridep.
Stålhylsorna för artilleriprojektiler tillverkas
däremot av flera privata verkstäder.
Moderna jaktgevär tillverkas av Huskvarna
vapen-fabriks-a.-b.
I utlandet bedrevs i äldre tider kanontillv.
i stor skala i England, Westfalen och Hessen.
Våra dagars mest kända kanon verkstäder äro
Schneider & c:o (se C r e u s o t) i Frankrike,
Vickers Armstrongs limited i England,
Skoda-verken i Tjeckoslovakien och före 1918
Friedrich Krupp (se d. o.) i Tyskland. För övrig
vapentillv. särskilt bekanta orter voro i äldre
tider: i Italien, Brescia, Florens, Milano, Bo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
