53 Vapenvila—Varangerfjord 54 logna, Belluno och Serravalle, i Spanien To-ledo, Bilbao och Sevilla, i Frankrike Lyon, Bordeaux och Versailles, i Nederländerna och Belgien Bryssel, Valenciennes, Mecheln och Liége, i Tyskland Köln, Passau, Solingen, Nürnberg, Augsburg och Suhl, i Österrike Steiermark och Wiener Neustadt, i Ryssland Tula samt i Orienten Damaskus. Vissa av dessa, ss. Toledo, Liége och Solingen, bedriva ännu i dag stor v. Th. J-n. Vapenvila, se Stillestånd. Vapenövningar, de övningar, som avse truppernas utbildning. Om de värnpliktigas tjänstgöringsperioder i Sverige se Sverige, sp. 1007. Vapitin, Kanad ahjorten, Ce'rvus cana-de’nsis, hör till hjortdjurens fam., är nära besläktad med kronhjorten (se d. o.) men skiljer sig från den genom hornbiluningen. Hos kronhjorten avslutas det färdiga hornet med en »krona» av 3 el. flera spetsar, som utgå från samma punkt, men hos v. tillväxer stången utan sådan begränsning, och de nya spetsarna utväxa skilda successivt på olika höjd. Den typiska v. är hemma i Nordamerika och har en boghöjd på 1,65 m; hornen, mätta längs kurvan, kunna bli nästan lika långa. Liknande hjortar med denna horntyp finnas även i Asien men närma sig västerut småningom kronhjortarnas typ. M ara len i t. ex. Persien är en sådan övergångsform. Lönnb. Vapnö. 1. Socken i Hallands län, Halmstads härad, på kustslätten närmast n. om Halmstad; 22,44 kvkm, 669 inv. (1933). Kantas i n. v. av Nyårsåsen. 1,560 har åker, 542 har skogsmark. Nästan hela socknen tillhör V. fideikommiss. Ingår i Söndrums och V. pastorat i Göteborgs stift, Halmstads kontrakt. 2. Fideikommiss i Hallands län, omfattande V. gård i V. 1, nästan hela socknen samt gårdar i Enslövs, TIolms, Kvibille och Söndrums socknar; tills. 5,676 har, därav 2,896 har åker; tax.-värde 4,102,900 kr. (1931). Huvudbyggnaden, uppf. i mitten av 1700-talet, ligger strax n. v. om Halmstad. V. gård övergick 1379 från släkten Ribbing till Vadstena kloster, kom 1409 genom byte till Ahraham Brodersson och genom hans änka till Bonde Jakobsson (Tott). Den tillhörde länge ätten Urup, från 1661 till mitten av 1700-talet ätten Stenbock och blev 1754 fideikommiss inom ätten Stael von Holstein. Vaporackumulator, se Ruths, J. C., och Ängackumulator. Vaporiméter, dets. som evaporometer, se Meteorologiska instrument, sp. 1250. Vaporös, dunstig, dimmig, oklar. Wappers [va'p-], G u s t a v e, baron, belgisk målare (1803—74), prof, vid akad. i Antwer-pen 1832 och dess dir. 1840—53. W. började den romantiska riktningens kamp mot klassicismen. Hans första epokgörande tavla skildrade »Borgmästaren van der Werffs självuppoffring», en episod från Leidens belägring under befrielsekriget mot spanjorerna (1830; museet i Utrecht). Betydande äro även »Belgiska septemberrevolutionens början» (1833) och »Karl I av England på väg till schavotten» (båda i museet i Bryssel) m. fl. C. R. N.* Wappäus [vapä'os], J oh a n n Eduard, tysk geograf och statistiker (1812—79), prof, i Göttingen. Skrev betydande arbeten ang. de geografiska upptäckternas historia och Sydamerikas geografi. Hans huvudverk är »All-gemeine Bevölkerungsstatistik» (2 bd, 1859— 61). ö. Vapstälven, gränsflod mellan Vilhelmina och Tärna socknars fjällområden, Lappland, avrinner till Unkerelv och Vefsna (se d. o.) i Norg^e. Vapör, dunst, ånga; v a p ö r e r, väderspänningar, uppstigningar. Vaquez’ sjukdom [vakVs-], dets. som poly-cytemi (se d. o.). Var (lat. pus), gulaktigt, ogenomskinligt exsudat, som bildas vid vissa förgiftningar och består av talrika sönderfallande leukocy-ter, nekrotiska vävnadsceller ocb någon vätska (serum), som likt leukocyterna utträtt ur blodkärlen. Jfr Varbildning. E. L-g. Var. 1. Flod i s. ö. Frankrike, huvudsaki. inom dep. Alpes-Maritimes; upprinner i llavs-alperna och utmynnar v. om Nizza; längd 135 km. V. var före 1860 gränsflod mellan Frankrike och Italien. 2. Dep. i Provence, s. ö. Frankrike, vid Medelhavet; 6,023 kvkm, 377,104 inv. (1931); huvudstad: Draguignan. Genomflytes av kustfloden Argens, som skiljer Provencealperna från Monts des Maures o. a. kustkedjor, och omfattar även ögruppen lies dTIyères. Vin-och olivodling, fiske, saltberedning; mångsidig industri, främst i Toulon (se d. o.), V:s största stad. Vid kusten flera av Rivierans mest besökta badorter, ss. Saint-Raphael och Saint-Tropez. Före 1860 nådde dep. fram till floden V., efter vilken det är uppkallat. Var., förk. för variant, variation och varie-tet (se dessa ord). Vara. 1. Landskommun i Skaraborgs län, Barne härad, på slättbygden kring Vara köping och Lidans biå Äfsån; 12,oo kvkm, 857 inv. (1933). 1,052 har åker, 4 har skogsmark. Bildar tills, m. V. köping en församl., som ingår i V., Skarstads, önums och Hällums pastorat i Skara stift, Barne kontrakt. 2. Köping, avsöndrad från V. 1, vid V. station på Västergötland—Göteborgs och Uddevalla—Vänersborg—Herrl jun ga järnvägar; 102 har, 1,342 inv. (1933). Betydande handel med lantmannaprodukter; årligen hållas två hästmarknader. V. är tingsställe för Åse. Viste, Barne och Laske domsaga, har sparbank och tre andra bankkontor, mejerier, kvarnar o. a. industri. Tax.-värde å fastighet 4,264,200 kr. (1933), tax. inkomst 1,859,960 kr. Bildar tills, m. V. landskommun V. församl. (se ovan). — Orten blev municipalsamhälle 1883 och köping 1894. Varamann, no., suppleant, ersättare. Varamobaden, se Motala, sp. 369. Varäner, Varanidae, zool., se Varanödlor. Varanger, landet kring Varangerfjord i nordligaste Norge, består av Nord-Varanger herred (1,186,84 kvkm, 1.696 inv. 1930i n. om fjorden på Varangerhalvön (se d. o.) och Sör-Varanger (se d. o.) herred s. om fjorden. Varangerfjord, Varangeren, stor, öppen havsvik på Norges Ishavskust, Finnmark fylke, intränger från ö. mot v.; längd omkr. 100 km. Kantas i regel av låga kuster. V :s inre del skiljes från Tana älvs dal genom ett endast 15 km brett ed. På sydsidan flera småfjordar, Bugöfjord, Kjöfjord, Bökfjord