Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Varbergs fästning - Varbergs kontrakt - Varberg—Ätrans järnväg (Wb. Ä. J.) - Varbildning, Suppuration - Warburg, familj - Warburg, Emil Gabriel - Warburg, Karl Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
Varbergs kontrakt—Warburg, K. J.
60
Brömsebro 1645 blev V. svensk. 1848—81
användes den till straffängelse och 1902—12 för
militära skolor. V. restaurerades 1922—24. —
Litt.: J. E. Jönsson, »Varbergs fästnings
historia» (1872); A. Andersson och A. Tell,
»Varbergs fästning» (1923). Jfr litt. vid V a
r-b e r g. Å. S-n.
Varbergs kontrakt, i Göteborgs stift,
omfattar 7 pastorat: Valinge, Stamnared, Skällinge
och Nosslinge; Varberg; Lindberg och Torpa;
Träslöv; Ilunnestad och Gödestad; Grimeton
och Rolfstorp; Tvååker och Spannarp.
Varberg—Ätrans järnväg (sign. Wb. Ä. J.),
spårvidd 1,435 m, 48,o km, öppnad för allmän
trafik 1911, förbinder Varberg med Ullared
(Falkenbergs järnväg) och Ätran (TTalmstad—
Nässjö järnvägar). V., som 1 juli 1932
exekutivt övergick i svenska statens ägo, trafikeras
av Halmstad—Nässjö järnvägar. F. P.
Varbildning, Suppuratiön, en
inflammatorisk process, vid vilken v a r (se d. o.)
avsöndras. De från kärlen utvandrade
leukocy-terna hopa sig till en början kring dessa men
kunna sedan i så stor mängd genomsätta den
omgivande vävnaden, att dess närmare
struktur knappt ens mikroskopiskt kan urskiljas.
V. orsakas hos både djur och människor i
de flesta fall av mikroorganismer, framför allt
bakterier. Av de sistnämnda kan man
därvidlag särskilja två stora grupper: a) s. k.
var-bakterier i egentlig mening, d. v. s.
stafylo-kocker och streptokocker (se Bakterier,
sp. 740 och 741), vilka hos människan orsaka
flertalet v.; b) en del andra bakterier, ss.
tyfusbacillen, mjältbrandsbacillen och
tuber-kelbacillen (se B a k t e r i e r, sp. 741 f f.).
Nyssnämnda varbakterier i egentlig mening skapa
under sin förökning i den levande organismen
substanser, som ha egenskapen att attrahera
blodets leukocyter (kemotaxis). Andra
varbil-dande bakterier ge icke upphov till dylika
kemotaxisverkande substanser, men efter
deras bortdöende i organismen kunna av dem
uppstå varbildande, kemotaktiskt verkande
sönderfallsprodukter. Vid närvaron av
förruttnelsebakterier får varet en oangenäm,
mestadels stinkande lukt (p u t r i d v.).
Med hänsyn till v:s närmare lokalisation
skiljer man mellan v. på ytan av slemhinnor
el. serösa hinnor och v. i det inre av
vävnaderna. Dessa båda former visa en del
olikheter även med avseende på v:s närmare
förlopp m. m. Till de förra höra bl. a. den
variga katarren, t. ex. varig luftrörskatarr
och varig snuva; det från slemhinnan
avsöndrade sekretet är rikt på varceller och får
därigenom sitt karakteristiska, mer el. mindre
gulfärgade utseende. Till de ytliga v. hör
vidare p u s t e 1 n el. bölden (se d. o.). Om v.
i lungsäcken m. m. se E m p y e m. Vid v.
i det inre av vävnader smälta dessa ofta ned,
beroende på fermentativa substanser, som
bildas dels av varcellerna, dels av de
varbildande bakterierna. Är v. mera diffust utbredd i
vävnaden, talar man om f 1 e g m o n e (se d. o.).
En flegmonös karaktär har v. framför allt i
luckra vävnader, såsom i underhuden el. i
slemhinnornas submukosa. Har
varbildnings-härden skarpa gränser mot den omgivande
friska vävnaden och nedsmälter den
varcell-infiltrerade vävnaden, uppstår ett varfyllt
hålrum, a b s c e s s, som begränsas från
om
givande frisk vävnad av en särskilt vid
kronisk v. väl utbildad, hinnliknande bildning,
abscessmem b ran. En abscess kan smälta
ned utåt huden och där framkalla ett sår,
varigenom den öppnar sig; ibland sker det
genom en s. k. f i s t e 1 (se d. o.). Upphör den
variga inflammationen, kan abscessen bli
avkapslad från den omgivande vävnaden genom
en membran av nybildad bindväv;
abscess-hålan kan även i sin helhet utfyllas med
nybildad bindväv, då ett ärr i vävnaden
småningom uppstår på platsen för abscessen. V.
har då gått till spontan läkning, vilken annars
kan påskyndas genom att abscessen operativt
öppnas och varet avlägsnas. Varje v. kan
ge upphov till sjukdomstillstånden septikemi
och pyemi (se dessa ord och
Inflammation). G. H. (E. L-g.)
Warburg [-bork], tysk-judisk bankirfamilj
från Hamburg, bland vars medl. märkas fyra
söner till bankiren Moritz W. (1838—1910),
näml. 1) M a x W. (f. 1867), delägare i
Ham-burgfirman M. M. Warburg & Co., var
finansexpert vid fredsförhandlingarna i Paris 1919;
2) Paul W. (1868—1932) flyttade till
Amerika 1902, delägare i firman Kuhn, Loeb &
Co., 1914 medl. av styrelsen för Federal
re-serve board i Washington, som sådan
inflytelserik; 3) Felix W. (f. 1871) kom 1894 till
U. S. A., delägare i firman Kuhn, Loeb & Co.
1896, filantrop; 4) Fritz W. (f. 1879), sedan
1907 delägare i firman M. M. Warburg & Co. i
Hamburg, en tid under världskriget
kommersiell rådgivare vid tyska legationen i
Stockholm, där han gjorde några fredstrevare vid
möte 1916 med ryssen Protopopov (se d. o.). En
son till Paul W., J a m e s P a u 1 W. (f. 1896),
ledare av Bank of the Manhattan Comp. N. Y.,
deltog i världsekonomiska konferensen 1933
som speciellt ombud för presidenten Roosevelt.
Warburg [bork], Emil Gabriel, tysk
fysiker (1846—1931), e. o. prof, i Strassburg
1872, prof, i Freiburg im Breisgau 1876, i
Berlin 1895, president för fysikalisk-tekniska
riksanstalten i Charlottenburg 1905—22. W.
arbetade inom fotokemien och studerade
elektriska urladdningar i gaser och de därmed
förknippade kemiska reaktionerna. Han visade
(1884), att man kan elektrolytiskt
transportera natrium genom varmt glas t. ex. in i
ett urladdningsrör. J. T.
Warburg, Karl Johan,
litteraturhistoriker (1852—1918); av judisk släkt, brorson till
riksgäldsfullmäktigen (1867—79) Samuel
W. (1800—81). Docent 1876 och fil. dr 1877
i Uppsala, vart W.
s. å. medarb. i
Göteborgs Handels- och
Sjöfartstidning, där
han ända till sin död
fortfor att skriva om
litteratur, konst,
teater och politik; av
särskild betydelse var
hans litteraturkritik
på 1880-talet, då han
stödde den unga
realistiska riktningen.
1878—90 var W.
bibliotekarie vid
Göte
borgs museum och 1890—1900 prof, i
estetik med litteratur- och konsthistoria vid
Gö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
