59 Varbergs kontrakt—Warburg, K. J. 60 Brömsebro 1645 blev V. svensk. 1848—81 användes den till straffängelse och 1902—12 för militära skolor. V. restaurerades 1922—24. — Litt.: J. E. Jönsson, »Varbergs fästnings historia» (1872); A. Andersson och A. Tell, »Varbergs fästning» (1923). Jfr litt. vid V a r-b e r g. Å. S-n. Varbergs kontrakt, i Göteborgs stift, omfattar 7 pastorat: Valinge, Stamnared, Skällinge och Nosslinge; Varberg; Lindberg och Torpa; Träslöv; Ilunnestad och Gödestad; Grimeton och Rolfstorp; Tvååker och Spannarp. Varberg—Ätrans järnväg (sign. Wb. Ä. J.), spårvidd 1,435 m, 48,o km, öppnad för allmän trafik 1911, förbinder Varberg med Ullared (Falkenbergs järnväg) och Ätran (TTalmstad— Nässjö järnvägar). V., som 1 juli 1932 exekutivt övergick i svenska statens ägo, trafikeras av Halmstad—Nässjö järnvägar. F. P. Varbildning, Suppuratiön, en inflammatorisk process, vid vilken v a r (se d. o.) avsöndras. De från kärlen utvandrade leukocy-terna hopa sig till en början kring dessa men kunna sedan i så stor mängd genomsätta den omgivande vävnaden, att dess närmare struktur knappt ens mikroskopiskt kan urskiljas. V. orsakas hos både djur och människor i de flesta fall av mikroorganismer, framför allt bakterier. Av de sistnämnda kan man därvidlag särskilja två stora grupper: a) s. k. var-bakterier i egentlig mening, d. v. s. stafylo-kocker och streptokocker (se Bakterier, sp. 740 och 741), vilka hos människan orsaka flertalet v.; b) en del andra bakterier, ss. tyfusbacillen, mjältbrandsbacillen och tuber-kelbacillen (se B a k t e r i e r, sp. 741 f f.). Nyssnämnda varbakterier i egentlig mening skapa under sin förökning i den levande organismen substanser, som ha egenskapen att attrahera blodets leukocyter (kemotaxis). Andra varbil-dande bakterier ge icke upphov till dylika kemotaxisverkande substanser, men efter deras bortdöende i organismen kunna av dem uppstå varbildande, kemotaktiskt verkande sönderfallsprodukter. Vid närvaron av förruttnelsebakterier får varet en oangenäm, mestadels stinkande lukt (p u t r i d v.). Med hänsyn till v:s närmare lokalisation skiljer man mellan v. på ytan av slemhinnor el. serösa hinnor och v. i det inre av vävnaderna. Dessa båda former visa en del olikheter även med avseende på v:s närmare förlopp m. m. Till de förra höra bl. a. den variga katarren, t. ex. varig luftrörskatarr och varig snuva; det från slemhinnan avsöndrade sekretet är rikt på varceller och får därigenom sitt karakteristiska, mer el. mindre gulfärgade utseende. Till de ytliga v. hör vidare p u s t e 1 n el. bölden (se d. o.). Om v. i lungsäcken m. m. se E m p y e m. Vid v. i det inre av vävnader smälta dessa ofta ned, beroende på fermentativa substanser, som bildas dels av varcellerna, dels av de varbildande bakterierna. Är v. mera diffust utbredd i vävnaden, talar man om f 1 e g m o n e (se d. o.). En flegmonös karaktär har v. framför allt i luckra vävnader, såsom i underhuden el. i slemhinnornas submukosa. Har varbildnings-härden skarpa gränser mot den omgivande friska vävnaden och nedsmälter den varcell-infiltrerade vävnaden, uppstår ett varfyllt hålrum, a b s c e s s, som begränsas från om givande frisk vävnad av en särskilt vid kronisk v. väl utbildad, hinnliknande bildning, abscessmem b ran. En abscess kan smälta ned utåt huden och där framkalla ett sår, varigenom den öppnar sig; ibland sker det genom en s. k. f i s t e 1 (se d. o.). Upphör den variga inflammationen, kan abscessen bli avkapslad från den omgivande vävnaden genom en membran av nybildad bindväv; abscess-hålan kan även i sin helhet utfyllas med nybildad bindväv, då ett ärr i vävnaden småningom uppstår på platsen för abscessen. V. har då gått till spontan läkning, vilken annars kan påskyndas genom att abscessen operativt öppnas och varet avlägsnas. Varje v. kan ge upphov till sjukdomstillstånden septikemi och pyemi (se dessa ord och Inflammation). G. H. (E. L-g.) Warburg [-bork], tysk-judisk bankirfamilj från Hamburg, bland vars medl. märkas fyra söner till bankiren Moritz W. (1838—1910), näml. 1) M a x W. (f. 1867), delägare i Ham-burgfirman M. M. Warburg & Co., var finansexpert vid fredsförhandlingarna i Paris 1919; 2) Paul W. (1868—1932) flyttade till Amerika 1902, delägare i firman Kuhn, Loeb & Co., 1914 medl. av styrelsen för Federal re-serve board i Washington, som sådan inflytelserik; 3) Felix W. (f. 1871) kom 1894 till U. S. A., delägare i firman Kuhn, Loeb & Co. 1896, filantrop; 4) Fritz W. (f. 1879), sedan 1907 delägare i firman M. M. Warburg & Co. i Hamburg, en tid under världskriget kommersiell rådgivare vid tyska legationen i Stockholm, där han gjorde några fredstrevare vid möte 1916 med ryssen Protopopov (se d. o.). En son till Paul W., J a m e s P a u 1 W. (f. 1896), ledare av Bank of the Manhattan Comp. N. Y., deltog i världsekonomiska konferensen 1933 som speciellt ombud för presidenten Roosevelt. Warburg [bork], Emil Gabriel, tysk fysiker (1846—1931), e. o. prof, i Strassburg 1872, prof, i Freiburg im Breisgau 1876, i Berlin 1895, president för fysikalisk-tekniska riksanstalten i Charlottenburg 1905—22. W. arbetade inom fotokemien och studerade elektriska urladdningar i gaser och de därmed förknippade kemiska reaktionerna. Han visade (1884), att man kan elektrolytiskt transportera natrium genom varmt glas t. ex. in i ett urladdningsrör. J. T. Warburg, Karl Johan, litteraturhistoriker (1852—1918); av judisk släkt, brorson till riksgäldsfullmäktigen (1867—79) Samuel W. (1800—81). Docent 1876 och fil. dr 1877 i Uppsala, vart W. s. å. medarb. i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, där han ända till sin död fortfor att skriva om litteratur, konst, teater och politik; av särskild betydelse var hans litteraturkritik på 1880-talet, då han stödde den unga realistiska riktningen. 1878—90 var W. bibliotekarie vid Göte borgs museum och 1890—1900 prof, i estetik med litteratur- och konsthistoria vid Gö