61 Warburg, O.—Ward, L. G. T. teborgs högskola, 1900—09 bibliotekarie vid Nobelbiblioteket, som han organiserade, samt 1909—18 prof, i litteraturhistoria vid Stockholms högskola. Från 1904 var han flera år stadsfullmäktig i Stockholm och från B-riksdagen 1905 t. o. m. 1908 led. av Andra kammaren (liberal). Som litteraturhistoriker utvecklade W. en mycket omfattande alstring, av vilken må nämnas »Det svenska lustspelet under Frihetstiden» (1876), »Ilolberg i Sverige» (1884), »Olof Dalin» (belönt med Sv. akad:s stora pris 1882; tr. i Sv. Akad:s Handl., 59, 1884), »Anua Maria Lenngren» (1887; omarb. 1917), »Lidner» (1889), »Karl August Ehren-svärd» (1893), teckningen av Sveriges litteraturhistoria fr. o. m. frihetstiden i H. Schücks och W:s »Illustrerad svensk litteraturhistoria» (3 dir, 1896—97; 2:a uppl., 5 bd, 1911—16), »Viktor Rydberg» (2 bd, 1900), »Carl Snoilsky» (1905) och »Johan Gabriel Richert» (2 bd, s. å.). 1918 utgavs en samling »Essayer». Han utgav fru Lenngrens dikter (1884), P. Wikners vittra skrifter i urval (1888), V. Rydbergs skrifter (1896—99) m. m. Till hans 60-årsdag 1912 utgavs en festskrift. W. var en av vägröjarna i Sveriges litteraturhistoria. Han gav den första stora, på källforskning grundade framställningen av svensk litteraturs utveckling under 1700- och 1800-talet. Han insamlade ett rikt och mångsidigt material, som han ordnade och bearbetade med moderna vetenskapliga metoder. Sin karaktär fick W :s framställning av hans ärlighet, starka rättskänsla, frihet från partiväsen och varsamhet i omdömet. H. S.* Warburg [-bork], Otto, tysk-judisk botanist (f. 1859), 1892 lärare i tropisk växtkänne-dom och prof, vid Berlins univ., 1921 rektor för lantbruksinstitutet i Tell Aviv och sedan 1925 även avdelningsföreståndare vid Jerusalems univ. W. har huvudsaki. sysslat med tropiska kulturväxter och är grundare av tidskr. Der Tropenpflanzer (1897 ff.) samt har dessutom utgivit »Die Kulturpflanzen der Welt-wirtschaft» (1906; tills, m. van Someren-Brand) och »Die Pflanzenwelt» (3 bd, 1913—22). K. A. Warburg [-bork], Otto Heinrich, tysk fysiolog, Nobelpristagare (f. 1883). Studerade kemi hos E. Fischer och blev 1906 fil. dr på ett arbete över polypeptider samt 1911 med. dr med en undersökning över oxidations-företeelser. W. är avdelningsföreståndare vid Kaiser-Wilhelm-Institut für Zellphy-siologie i Berlin-Dah-lem. Han har utfört viktiga modellförsök över oxidationsmeka-nismen och bl. a. påvisat betydelsen av små mängder järn som katalysator för dessa processer. Han har även undersökt energiomsättningen vid kol-syreassimiiatiunen och ämnesomsättningen i svulstceller och fann i svulstcellerna en försämrad resyntes av mjölksyra gentemot normala celler. Slutligen har W. kunnat fastställa, att den katalysator (se d. o.), som i kroppen möjliggör förbränningen i trots av den relativt låga temp., det s. k. andningsfermentet, är ett rött, järnhaltigt färgämne, som står blodfärgämnet nära och i utomordentligt små mängder förefinnes i cellerna. För upptäckten av andningsfermentets art och verkningssätt fick W. 1931 års Nobelpris i fysiologi och medicin. Ljd. Ward [coäd], engelsk släkt, se D u d 1 e y, sp. 71. Ward [coäd], sir Adolphus William, engelsk historiker (1837—1924), prof, i Manchester 1866 och i Cambridge 1900. W. utgav bl. a. det grundliga, av opartiskhet präglade »Germany 1815—1890» (3 bd, 1916—18). Han var medutgivare av samlingsverken »Cambridge modern history» och »Cambridge his-tory of british foreign policy». R. Sv-m. Ward [coåd], Ann, se R a d c 1 i f f e. Ward [wåd], Artemus, se Browne, Ch. F. Ward [caåd], Edward Matthew, engelsk målare (1816—79). Vistades i Rom 1836 —39 och studerade freskomåleri i München under Cornelius. Efter återkomsten till England utförde han »Jakob II mottager rapport om prinsens av Oranien landstigning» (1850) o. a. målningar med historiska motiv; några finnas i National gallery, åtta i korridoren till underhuset. C. R. N.* Ward [coåd|, J ames, engelsk målare (1769 —1859), målade mest landskap och djur. I Victoria and Albert museum finnas »Kämpande tjurar» i stort landskap och »Svin» samt i National gallery ett väldigt »Landskap med boskap» (1822). C. R. N.* Ward [coåd], James, engelsk filosof och psykolog (1843—1925), prof, i Cambridge 1897. Skr.: »Naturalism and agnosticism» (2 bd, 1899; 3:e uppl. 1907), »The realms of ends or pluralism and theism» (1911; 2:a uppl. 1913), »Psychological principles» (1918; 2:a uppl. 1920) m. fl. W:s filosofiska ståndpunkt är en spiritualistisk voluntaristisk monism, som erinrar om Leibniz och Lotze. G. O-a. Ward [coåd], sir Joseph George, ny-zeeländsk statsman (1856—1930). Invald i parlamentet 1887, blev han R. J. Seddons (se d. o.) närmaste medhjälpare och sedan hans efterträdare och det liberala partiets ledare. Premiärminister 1906—12 och 1928—30, var han finansminister 1915—19 och representerade vid fredskongressen i Paris 1919 Nya Zeeland (jfr i övrigt d. o., sp. 1332). L-ts. Ward [<oåd], Julia, se H o w e, Julia. Ward [caåd], Lester Frank, nordamerikansk geolog, paleobotanist och sociolog (1841 —1913). Var först i den centrala statsförvaltningen, inträdde 1881 i geologiskt undersökningsarbete, var 1884—86 prof, i botanik vid George Washingtonuniv. i Washington, blev 1888 geolog vid Förenta staternas geol. undersökning och 1907 prof, i sociologi vid Brown university i Providence i Rhode island. W. beskrev mesozoiska floror från Nordamerika, bl. a. från Laramieformationen, i ståtliga mo-nogr. Även på sociologiens område utövade W. ett betydande författarskap. K. A. G. Ward [<yåd], Lucy Geneviève Teresa, nordamerikansk skådespelerska (1837— 1922). W. debuterade 1857 som operasångerska i Milano under namnet GinevraGuer-r a b e 11 a, sjöng sedan med stor framgång i Paris, London och Amerika men förlorade