63 Ward, M. A.—Warfvinge 64 1862 sångrösten. Hon gjorde sig från 1873 i England och Amerika ett namn som en av sin tids främsta tragedienner. Bland hennes roller märkas Medea, Antigone, lady Macbeth, drottning Katarina i »Henrik VIII», Portia i »Köpmannen i Venedig», Lucretia Borgia, Adrienne Lecouvreur och Lona Hessel i »Samhällets pelare». W. var sedan sitt giftermål 1855 grevinna de Guerbel. Hon utgav 1918 tills, m. R. Whiteing memoarerna »Be-fore and behind the curtain». G. K-g. Ward [coäd], Mary Augusta (Mrs. Humphry Ward), född Arnold, engelsk författarinna (1851—1920), sondotter till Th. Arnold (se d. o.). Hon skrev tendensromaner, som utmärka sig för social och andlig reformvänlighet: »Robert Elsmere» (1888; sv. övers. 1889—90), »The history of David Grieve» (1892; sv. övers. 1893), »Sir George Tressady» (1896; sv. övers. 1904), »Diana Mallory» (1908; sv. övers. 1909), »Cana-dian born» (1910; sv. övers, s. å.) m. fl. W. var medstiftare av University hall (1890), en folklig anstalt, där en dogmfri teism förkunnas, nyrationalistisk bibelförklaring meddelas o. s. v. — Se själv-biogr. (1918) och biogr. av hennes dotter Janet Penrose Trevelyan (1923). F. V.* Ward [wåd], William George, engelsk katolsk teolog (1812—82). Under påverkan av Newman slöt sig W. 1834 till Oxfordrörelsen, inom vilken han representerade en ytterlig-hetsriktning. Prästvigd 1840, började han våldsamt kritisera anglikanska kyrkan och framställde Rom som idealet i »The ideal of a christian church» (1844), övergick 1845 till katolicismen, blev 1851 prof, vid S:t Edmunds college, Ware, och bekämpade fanatiskt alla liberala tendenser inom romerska katolicismen. 1868 blev han utgivare av Dublin Review. Hans biogr., »W. G. W. and the Oxford move-ment» (1889), skrevs av sonen Wilfrid Philip W. (1856—1916), Wisemans (1897) och Newmans (2 bd, 1912) biograf. Hg Pl. Va'rdar. 1. Grek. Axio's, flod i v. delen av Balkanhalvön, upprinner på Sar planina i Jugoslavien, genomflyter Makedonien och utmynnar på grekiskt område i Salonikiviken; längd 368 km; största bifloder äro Crna reka från höger och Bregalnica från vänster. V. följes av järnvägen Skoplje—Saloniki. Ang. striderna vid V. under världskriget se S a 1 o n i-k i f r o n t e n under världskriget. 2. Banat i Jugoslavien, ung. motsv. den jugoslaviska delen av Makedonien; 38,879 kvkm, 1,656.348 inv. (1931) ;huvudstad: Skoplje. Varde, stad och trafikknut i Ribe amt, Danmark, nära V. aas mynning på v. Jyllands-kusten; 6,514 inv. (1930). Har uppblomstrat i samband med hedodlingen. Stålverk, järn-tråddrageri och stort svinslakteri. — V. omtalas redan på 1100-talet, var trol. stad redan på 1200-talet och skyddades av det befästa Varde- eller Vardöhus (förstört vid ett bondeuppror 1439). Sedan farleden i ån igensandats och sjöfarten efter hand upphört, förde staden länge en tynande tillvaro. Wardein [dåi'n]. ty., se Riksguardin. Vardö, stad i Finnmark fylke, Norge, på en ö vid ö. spetsen av Varangerhalvön; 3.450 inv. (1930). Under vinter- och vårfisket stor fiskebåtsstation. Blev stad 1787. Ax. S. Vardöhus, norsk fästning vid Vardö, anla-des på 1200-talet och blev senare säte för amtmannen, utbyggdes först 1734—38 ordentligt och bestyckades. På grund av ryska våldshandlingar iståndsattes V., som förfallit, 1800. Trots sin obetydlighet var V. till stor nytta för uppehållande av den norska överhögheten i dessa trakter. L.W:sonM.‘ Varec [varä'k], fr., se K e 1 p. Varela [<«arä'-], Juan Cruz, argentinsk skald (1794—1839), bekant bl. a. genom sin populära dikt »Triunfo de Ituzaingö», som förhärligade en seger över brasilianare och tyskar och var ett av de första tecknen på en vaknande sydamerikansk nationalkänsla. K. A. H. Varönius, Bernhard, tysk geograf (omkr. 1621—50), bosatt i Holland. Skrev för Elze-virförlaget »Descriptio Regni Japoniæ» (1649). Med »Geographia generalis» (1650) skapade han den allmänna fysiska geografien. Obeaktad under V :s livstid, blev den genom New-ton en länge allmänt använd lärobok, som 1845 av Humboldt ånyo framdrogs i ljuset. Varènius, Per Otto, statsrättslärare (f. 1857 u/7). Blev fil. dr 1892 samt docent i statskunskap 1893 i Uppsala och var 1907— 25 prof, i statsrätt med statskunskap jämte förvaltningsrätt och folkrätt vid Stockholms högskola. V. blev 1918 jur. hedersdr i Lund. Han har bl. a. skrivit »Om riksföreståndar-skap enligt Sveriges och Norges grundlagar» (1891), »Räfsten med Karl XI :s förmyndarstyrelse» (1901 och 1903), »Beskattning och statsreglering i England» (1906) och »Svensk tryckfrihet» (1931). Företrädande den av O. Alin (se d. o.) hävdade uppfattningen av unionens innebörd, har han skrivit en mängd tidningsartiklar och broschyrer. (G. H-n.) Varennes [varä'n], V. - e n - Ar gon n e, stad i fr. dep. Meuse, vid Aisnes biflod Aise; 1,028 inv. (1926). I V. tillfångatogs 22 juni 1791 Ludvig XVI med sin familj under flykten från Frankrike. Vare'se, stad i n. Lombardiet, Italien, n v. om Milano; 42,567 inv. (1931; som kommun); huvudstad i prov. V. (1,197 kvkm, 382,462 inv.). Järnvägsknut med livlig handel och industri. Västerut ligger den fiskrika Lago di V. (16 kvkm), i n. n. v. vallfartsorten Santa Maria del Monte. Varfeber, med., se Septikemi. Warfvinge, Frans Wilhelm, läkare (1834—1908), med. dr i Uppsala 1877. Som dir. vid Sabbatsbergs sjukhus och överläkare vid dess medicinska avd. 1879—1904 ådagalade W. mycket stor duglighet. W. inlade stora förtjänster med avseende på utbildningen av sjuksköterskor. Utom ett