Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
Warming—Varmluftsbad
74
Warming, Jens Christian
Jesper-s e n, dansk nationalekonom (f. 1873), son till J.
E. B. W. Blev cand. polit. 1901, var docent
vid Landbohöjskolen 1901—06, kontorchef i
statistiska departementet 1904—19 och docent
1906—19. Sedan 191« är W. prof. Ilan har
skrivit bl. a. »Haandbog i Danmarks statistik»
(1913) och »Danmarks erhvervs- og
samfundsliv» (1930). Han deltar i den offentliga
diskussionen från kristlig-social ståndpunkt. P. E-t.
Warming, Johannes Eugenius B
ü-1 o w, dansk botanist (1841—1924). Vistades
1863—66 hos sin berömde landsman P. V.
Lund (se d. o.) i Lagoa Santa, Brasilien, blev
docent i Köpenhamn
1873, var prof, vid
Stockholms högskola
1883—86 och vid
Köpenhamns univ. 1886
(1885)—1911. W. var
en av våra dagars
mångsidigaste
botanister. Skarpsinnig
morfolog (»Er koppen
hos vortemælken
(Eu-phorbia L.) en blomst
eller en
blomsterstånd?», gradualavh.,
1871, »Forgreningsfor-
hold hos fanerogamerne», 1872, »Die Blüthe der
Compositen», 1876, m. m.), kom W. snart in på
tillpassningsfrägor, särskilt
livsformsproble-met, som sysselsatte honom till hans död;
bland hithörande arbeten äro »Om
skudbyg-ning, övervintring og foryngelse» (i
»Naturhistorisk förenings festskrift», 1884),
»Ha-lofyt-studier» (1897), »Om planterigets
livsformer» (1908), »Om jordudlöbere» (1918),
»öko-logiens grundformer» (1923) m. m. De stora
brasilianska samlingarna beskrevo W. och hans
medarbetare i »Symbolae ad floram Brasiliae
centralis cognoscendam» (40 avh., 1867—93).
Grundläggande för kunskapen om den
ytterst egendomliga familjen Podostemaceae är
»Familien Podostemaceæ» (6 dir, 1881—1901).
W. inlade även stor förtjänst om embryologiens
utveckling, ss. i »De 1’ovule» (i Annales des
Sciences Naturelles, 6, 1878), »Planteægget og
dets enkelte deles rette homologier» (i Bot.
Tidsskr. 1879) och »Observations sur la valeur
systématique de 1’ovule» (i »Mindeskrift i
anledning af hundredaaret for Japetus
Steen-strups födsel», 1913). 1884 bereste W.
Västgrönland och 1885 Finnmarken och
lämnade talrika bidrag till kännedomen om
po-larväxternas biologi; en samling avh. utgavs
på engelska 1908—20 i Meddelelser om
Grönland. Med det nu klassiska arbetet »Om
Grönlands vegetation» (1888) framträdde W.
som växtgeograf; 1892 följde »Lagoa Santa,
et bidrag til den biologiske plantegeografi»,
alltjämt enastående som monogr. över ett
tropiskt område. Genom ytterligare resor,
bl. a. till Västindien och Venezuela (1891—
92), lärde W. känna talrika vegetationstyper,
och hans »Plantesamfund» (1895; flera uppl.,
övers, och bearb.) inledde en ny epok, den
ekologiska växtgeografiens. Danmarks
vegetation skildrade W. allmänfattligt i »Dansk
plantevækst» (3 dir, 1906—19). — W. var den
borne ledaren; hans polemiska natur
invecklade honom ofta i stridigheter, men som lärare
var han oförliknelig; han utövade genom sina
utmärkta handböcker ett avgörande
inflytande. Av dessa, som utgått i flera uppl., övers,
och bearb., må jämte hans växtgeografiska
lärobok nämnas »Haandbog i den systematiske
botanik» (1879), »Fröplanterne» (1912), »Den
al-mindelige botanik» (1880), »Plantelivet» (1900)
samt »Nedstamningslæren» (1915; W. var
la-marckian). Led. av sv. Vet.-akad. 1885, erhöll
W. 1922 dess stora Linnémedalj i guld. C. S-g.
Varming, Kristoffer Nyrop, dansk
arkitekt (f. 1865). Blev kungl.
byggnadsinspektör 1923 och var led. av akademirådet
1925—31. V. tillhör liksom morbrodern
Martin Nyrop Holmska skolan. Viktigast av hans
byggnader äro Landbohöjskolens
serumlabora-torium, hospitalet vid Nyköbing (Själland),
Landsretsbyggnaden i Viborg och flera
universitetsinstitutioner. P. E-t.
Varmluftmaskin (Kalorikmaskin),
kraftmaskin, vid vilken luft brukas för att
förvandla värme till arbete. Luften komprimeras
i kallt tillstånd, upphettas och får sedan
utvidga sig, varvid den förrättar mekaniskt
arbete och därunder avkyles. Det var först
sedan John Ericsson (se d. o.) 1833
började närmare sysselsätta sig med
konstruktionen av dylika maskiner, som dessa fingo
praktisk betydelse. Till en början försökte
han ersätta ånga med luft i stora maskiner,
men dessa försök misslyckades. Mera
framgång hade hans bemödanden att konstruera
v. för smärre kraftbehov, till 1 el. högst 2 hkr,
och sålunda skaffa den mindre industrien och
lantbruket en passande kraftmaskin. Flera
andra byggde sedan dylika maskiner.
Jämförd med 1800-talets små ångmaskiner,
arbetade v. mellan ganska vida temperaturgränser,
varigenom en god verkningsgrad uppnåddes.
Däremot arbetade den inom trånga
tryckgränser, vanl. mellan 3 och 1 atm. absolut tryck,
varför maskinen blev mycket stor i
förhållande till den effekt den utvecklade. Sedan
förbränningsmotorn uppfunnits, har v. mist all
praktisk betydelse. Den användes numera
endast på laboratorier; som bränsle nyttjas
lysgas, förbränd i en bunsenbrännare. E.H-ck.*
Varmluftsbad, en badform, i vilken
kroppen uppvärmes och bringas i svettning genom
att omslutas av upphettad luft. I vår tid äro
de s. k. romersk-turkiska baden den mest
förekommande typen av allmänna v.
(bastubaden äro ångbad). Ju varmare och torrare
v. är, dess lättare och rikligare sker
transpirationen; ju fuktigare v. är, dess besvärligare
och sparsammare sker den egentliga
utdunst-ningen, ehuru den flytande svetten synes
ymnig. I det heta mättade ångbadet kan
transpirationen alldeles hämmas. I ett mycket
torrt v. kan man för en kort stund fördraga
en värme av ända till 150° C, i ett mättat
ångbad knappast 45°. V. nyttjas dels som
kraftigt svettdrivande medel, dels som
förberedelse till ett kallbad. Som medicinskt bad
har det allmänna v. numera ej stor
användning. Däremot nyttjas mycket lokalt v. i
form av glödljusbad (»värmelådor») vid många
slags reumatiska sjukdomar, enbart el. som
förberedelse till massage och
rörelsebehandling. Den lokala varmluftsbehandlingen
infördes omkr. sekelskiftet av Tallerman och Bier.
Jfr Romerska bad. G. Kr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
