Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vaskning - Vaskulär - Vaskverk - Wasmann, Erich - Wasmann, Friedrich - Vasmer, Max - Vasmåleri - Vasogen - Vasomotoriska nerver, Kärlnerver - Vass, Bladvass
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
Vaskulär—Vass
118
ningen utföres antingen för hand med
vaskfat — en rund, flat panna av järnplåt — el.
vagga el. med tillhjälp av mekaniska
anordningar. Se vidare Guld, sp. 1242 f. —
Hand-vaskning begagnades förr vid gruvorna. Den
på ett lutande plan upplagda syltan (se d. o.)
rensköljdes med vatten, varefter malmbitarna
urplockades. E. S. B.
Vaskulär, med., som har avseende på
blodkärlen.
Vask verk, enklare anrikningsverk.
Wa’smann, E r i c h, tysk-holländsk
entomolog, djurpsykolog (1859—1931), lärare vid
jesuitkollegiet i Valkenburg, Holland. W.
undersökte myrornas och termiternas
samliv, särskilt med hänsyn till s. k.
myr-och termitgäster, och sökte bringa den
moderna naturforskningens resultat i samklang
med kristen världsåskådning. Skr.: »Möderne
Biologie» (1904), »Instinkt und Intelligenz
im Tierreich» (1905), »Das Gesellschaftsleben
der Ameisen» (1915), »Die Ameisenmimikry»
(1925). T. P.
Wa’smann, Friedrich, tysk målare (1805
—§6). Var verksam bl. a. i Rom, där han
påverkades av Overbeck. W. målade porträtt,
karaktärsfigurer, interiörer och landskap i en
sakligt och noggrant redogörande
verklighets-stil. W. förebådar som figurmålare Leibl, som
landskapsmålare friluftsmåleriet. W:s
dagbok utgavs 1915. (E. L-k.)
Vasmer [fa’smor], Max, tysk slavist (f. i
Petersburg 1886), prof, i Saratov 1916, i
Dor-pat 1918, i Leipzig 1921, i Berlin 1925. V. har
inom slavistiken gjort märkliga insatser och
blev bemärkt redan genom
»Greko-slavjan-skie etjudy» (Grekisk-slaviska studier; 3 bd,
1906—09). I Zeitschrift für Slavische
Philo-logie (1924 ff.) har han skapat ett viktigt
organ för slavistisk forskning, och jämte R.
Trautmann (se d. o.) utger han den förnämliga
serien Grundriss der Slavischen Philologie
und Kulturgeschichte (hittills 11 bd, 1925 ff.).
I »Wikingerspuren in Russland» (i
Sitzungs-berichte der Preussischen Akademie der
Wis-senschaften 1931) behandlar V. nordiska
ortnamn på ryskt område. C. T-t.
Vasmåleri, se V a s.
Vasogèn, en gulbrun, tjockflytande vätska,
som fås ur samma material som vaselin (se
d. o.) och uppges bestå av flytande
vaselin-kolväten, som partiellt oxiderats genom
upphettning med syrgas under stegrat tryck. V.
bildar lätt emulsion vid utröring med vatten.
Det brukas bl. a. som lösningsmedel för jod,
salicylsyra m. m. till ingnidning på huden.
Jodvasogen ges även invärtes i st. f.
jodkalium. C. G. S.
Vasomotöriska nerver, Kärlnerver,
reglera spänningstillståndet i blodkärlens
väggar. Kroppens blodkärl, såväl puls- som
blodådror, äro försedda med nerver, som
åstadkomma en sammandragning av deras lumen (v
a-sokonstriktoriska nerver). Man
anser, att särskilda nervtrådar förmedla en
utvidgning av kärlväggarna
(vasodilata-toriska nerver), även om oklarhet
fortfarande råder om dessa senare. Utvidgning
av blodkärlen sker säkerligen i stor
utsträckning endast genom hämning av de
vasokon-striktoriska nerverna. Senare tiders förfinade
histologiska studier och otaliga fysiologiska
experiment ha visat, att alla kroppens
blodkärl äro försedda med v., även i de inre
organen, ss. lungor och hjärna. De spela en
viktig roll för blodförsörjningen och
därmed för organens funktion. Stegrad
funktion i ett organ förorsakar i allm. en
utvidgning av blodkärlen med ökad blodtillförsel.
V. ha stor betydelse för reglering av
blodtrycket (se Blodomlopp, sp. 544) och
cirkulationen i dess helhet. De deltaga
intimt i livsprocesserna. Blygselns rodnad
och fruktans blekhet äro betingade av v.
Det torde icke finnas något blodkärl i
kroppen, inte ens en kapillär, vars funktion ej
regleras genom v. De höra till det
vegetativa eller sympatiska nervsystemet (se d. o.)
och utgå från den sympatiska
gränssträngen. De ha sitt centrala nervösa centrum i
förlängda märgen (se Hjärna, sp. 1104).
Utifrån kommande irritament påverka v.
Avkylning av huden leder till sammandragning
och uppvärmning till utvidgning av
blodkärlen. Man begagnar detta förhållande för
behandling av sjukdomar (t. ex. varm gröt över
gallblåsan vid gallsten, isblåsa över
blindtarmen vid inflammationer). Retningstillstånd i
v. kunna förorsaka kramptillstånd i
blodkärlen med otillräcklig blodtillförsel, vanligen
förekommande i händer el. fötter. Lättare
sådana te sig som en utpräglad blekhet i
enstaka fingrar (»likfingrar»). 1 svårare fall
uppstår kallbrand el. gangrän, s. k. Raynauds
sjukdom, även förbunden med atrofi (se d. o.)
av andra vävnader (skelettet). Ibland leda
sjukdomar i v. till smärtsamma
kärlutvidgningar (erytromelalgi) el. till periodiska
svullnader (Quinkes ödem). Dessa sjukdomar
kunna behandlas genom operativt avlägsnande av
v. i kärlstammarna (sympatektomi). Efter en
sådan operation häves kärlkrampen och
efter-följes av en kärlutvidgning med ökad
blodtillförsel, varefter såren läkas. Dessa
operationer ha även fått betydelse för botandet
av vissa ledsjukdomar (envis kronisk
ledgångsreumatism) och svåra benbrott med
obenägenhet för läkning. S. I-r.
Vass, B 1 a d v a s s, Phragmltes commünis,
ett ända till 4 m högt, bladrikt gräs (det
största i svenska
floran) med
flerblommiga, borstlösa småax i stor,
yvig vippa.
Bladen äro 2—3 cm
breda, blågröna,
vippan är före
blomningen
brunviolett men blir
sedan
silverglän-sande därigenom,
att de vita håren
i småaxen då träda
i dagen. V. växer
i nästan hela
Sverige i grunda
sjöar, diken o. dyl.,
företrädesvis där
bottnen är dyig,
och förökar sig
starkt medelst sina
långa,
underjordiska utlöpare. Skör-
Vass, Phragmites communis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
