Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vass, Bladvass - Vassbotten, Stora - Vassbuk - Wassenaer, Jacob van (Obdam el. Opdam) - Vassenius, Birger - Vasser - Wasserman, August von - Wassermann, Jakob - Wassermans syfilisreaktion - Vasserra tre - Vassijaure - Vassijaure naturvetenskapliga station - Vassitjåkko - Vassla, Vassle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
V assbotten—V assla
120
dad som späd, lämnar den brukbart foder åt
kreaturen. De torkade grova stråna,
vassrör, användas som taktäckningsmaterial, till
mattor för drivbänksfönster m. m. G. M-e.
Vassbotten, Stora, insjö i Västergötland,
invid Vänersborg, genom två korta sund
förenad med Vänern och i nivå därmed; 2,5 kvkm,
44 m ö. h. Se vidare Trollhätte kanal.
Vassbuk, zool., se S i 11 s 1 ä k t e t, sp. 864.
Wassenaer [va’sanär], Jacob, baron van
W. (oftast kallad O b d a m el. O p d a m),
holländsk sjökrigare (1610—65). W. efterträdde
1653 Tromp som amirallöjtnant och
befälhavare för en flotta, som
1656 undsatte Danzig.
I okt. 1658 anlände
W. till Öresund; efter
strid med sv. flottan
i Öresund inlöpte W.
till Köpenhamn och
ilandförde medförda
förråd av livsmedel åt
de hungrande
invånarna. Karl X Gustav
tvangs därigenom att
upphäva belägringen.
Under kriget med
England 1665 omkom W.
i slaget vid Lowestoft. — Jfr T. Gihl,
»Sverige och västmakterna under Karl X Gustafs
andra krig med Danmark» (1913). ö-g.
Vassénius, Birger, astronom (1687—1771),
blev fil. mag. i Uppsala 1722 och var
1735—-51 lektor i Göteborg. V. var en flitig och
intresserad astronom, som vid solförmörkelsen
1773 upptäckte några rosenröda molnartade
utbuktningar vid solranden, vilka vid senare
förmörkelser blevo närmare undersökta och
då benämnda protuberanser. Av V:s övriga
arbeten märkas hans undersökningar ang.
ändringarna i Vänerns vattenstånd och deras
samband med »vattuminskningen» el.
landhöjningen. K. Lmk.
Vasser, ö i Oslofjorden, se T j ö m e.
Wa’sserman, August von, tysk läkare
(1866—1925), med. dr 1889, e. o. prof, i
expe-rimentalterapi i
Berlin 1902 och direktor
för
Kaiser-Wilhelm-Institut i Dahlem
1913. W. utgav ett
stort antal
synnerligen förtjänstfulla
arbeten i bakteriologi
o. serologi. Sin största
berömmelse nådde han
genom upptäckten av
den s. k. W :s
reaktion, en
utomordentligt viktig och f. n.
oumbärlig reaktion
för diagnosen av syfilis (se S e r u m d i
a-g n o s t i k, sp. 712). H. D.
Wa’ssermann, Jakob, tysk författare (1873
—1934), av judisk börd. W. skrev ett stort
antal romaner: »Die Juden von Zirndorf»
(1897), »Die Geschichte der jungen Renate
Fuchs» (1900), »Der Moloch» (1902), »Caspar
Hauser» (1908), »Die Masken Erwin Rainers»
(1910), »Das Gänsemännchen» (1915),
»Christian Wahnschaffe» (1919), »Der Wendekreis»
(1920), »Oberlins drei Stufen» (1922), »Ulrike
Woytich» (1923), »Faber» (1924), »Laudin und
die Seinen» (1925), »Der Fall Maurizius»
(1928), en bok om Columbus (1929), teoretiska
verk som »Die Kunst der Erzählung» (1904),
»Der Literat» (1910),
»Deutsche Charaktere
und Begebenheiten»
(2 bd, 1915),
»Lebens-dienst» (1928), den
självbiograf iska »Mein
Weg als Deutscher
und Jude» (1921) m.
m., de flesta övers,
till sv.
W. var en
outtröttligt grubblande natur,
som med lidelsefullt
allvar sökte
genomtränga de stora
livs
problemen och omfattade sin konst med
obegränsad hängivenhet som en offertjänst. Han
älskar att röra sig med stoffrika, stora motiv,
det är massor av människor i hans böcker,
ofta koloristisk styrka och glöd i
detaljmåleriet men icke enkelhet och stora linjer. Han
längtar efter ett nytt släkte, som fylles av
människokärlek och försakelsekraft. Genom
sin förkärlek för det ovanliga, brokiga och
äventyrliga, genom sin blandning av visioner
och konstruktioner hör han till
expressionismens förberedare. — Monogr. av W. Goldstein
och S. Bing (båda 1929) samt C. D. Marcus
(Verdandis Småskrifter, 350, 1931). R-n B.
Wa’ssermans syfilisreaktion, se S e r u
m-diagnostik, sp. 712.
Vasse’rra tre, bevars; anses vanl.
uppkommet av »vars herra trä» (vår Herres träd,
d. v. s. kors); möjl. av »vår Herres
tre(enig-het)» el. »vår Herres tre män». V. hittas
först på 1690-talet. — Se Å. Munthe i
Nysvenska Studier 1927. R-n B.
Va’ssijaure, Malmbanans sista svenska
station (se kartan vid art. Lappland, n.
bladet), ovan sjön Vassijaure (472 m ö. h.), 7 km
från norska gränsen. S. om V. reser sig
fjället Vassåive (Vassitjåkko) till 1,412 m ö. h.,
och invid gränsen ligger Riksgränsens (se d. o.)
hållplats och turiststation. Jfr följ. art.
Vassijaure naturvetenskapliga station
inrättades 1903 på initiativ av F. Svenonius
och under medverkan av Stockholms
naturvetenskapliga förening, med uppgift att
naturvetenskapligt utforska Torneträskområdet.
Sedan den 1 km s. om den lilla sjön
Vassijaure uppförda stationsbyggnaden 1910
nedbrunnit, förlädes institutionen till Abisko
under namn av Abisko naturvetenskapliga
station (se vidare d. o.). Den 1924 bildade
Föreningen Vassijaure naturvetenskapliga
station har publicerat resultaten av
jordmagnetiska registreringar samt de meteorologiska
iakttagelserna från Abisko för tiden 1913—29
ävensom iakttagelserna från Vassijaure 1907
—08. Ett betydande antal andra
vetenskapliga undersökningar har upptagits. A. Ä.
Va’ssitjåkko, se V a s s i j a u r e.
Vassla, Vassle (lat; se’rum la’ctis),
av-fallsvätska efter ostberedning, innehåller
vatten, huvudmängden av mjölkens lösliga
ämnen (mjölksocker, salter, albumin och vid
yst-ningen bildad vassleäggvita; se Mjölk, sp.
163) samt en mindre del av mjölkens fett-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
