119 V assbotten—V assla 120 dad som späd, lämnar den brukbart foder åt kreaturen. De torkade grova stråna, vassrör, användas som taktäckningsmaterial, till mattor för drivbänksfönster m. m. G. M-e. Vassbotten, Stora, insjö i Västergötland, invid Vänersborg, genom två korta sund förenad med Vänern och i nivå därmed; 2,5 kvkm, 44 m ö. h. Se vidare Trollhätte kanal. Vassbuk, zool., se S i 11 s 1 ä k t e t, sp. 864. Wassenaer [va'sanär], Jacob, baron van W. (oftast kallad O b d a m el. O p d a m), holländsk sjökrigare (1610—65). W. efterträdde 1653 Tromp som amirallöjtnant och befälhavare för en flotta, som 1656 undsatte Danzig. I okt. 1658 anlände W. till Öresund; efter strid med sv. flottan i Öresund inlöpte W. till Köpenhamn och ilandförde medförda förråd av livsmedel åt de hungrande invånarna. Karl X Gustav tvangs därigenom att upphäva belägringen. Under kriget med England 1665 omkom W. i slaget vid Lowestoft. — Jfr T. Gihl, »Sverige och västmakterna under Karl X Gustafs andra krig med Danmark» (1913). ö-g. Vassénius, Birger, astronom (1687—1771), blev fil. mag. i Uppsala 1722 och var 1735—-51 lektor i Göteborg. V. var en flitig och intresserad astronom, som vid solförmörkelsen 1773 upptäckte några rosenröda molnartade utbuktningar vid solranden, vilka vid senare förmörkelser blevo närmare undersökta och då benämnda protuberanser. Av V:s övriga arbeten märkas hans undersökningar ang. ändringarna i Vänerns vattenstånd och deras samband med »vattuminskningen» el. landhöjningen. K. Lmk. Vasser, ö i Oslofjorden, se T j ö m e. Wa'sserman, August von, tysk läkare (1866—1925), med. dr 1889, e. o. prof, i expe-rimentalterapi i Berlin 1902 och direktor för Kaiser-Wilhelm-Institut i Dahlem 1913. W. utgav ett stort antal synnerligen förtjänstfulla arbeten i bakteriologi o. serologi. Sin största berömmelse nådde han genom upptäckten av den s. k. W :s reaktion, en utomordentligt viktig och f. n. oumbärlig reaktion för diagnosen av syfilis (se S e r u m d i a-g n o s t i k, sp. 712). H. D. Wa'ssermann, Jakob, tysk författare (1873 —1934), av judisk börd. W. skrev ett stort antal romaner: »Die Juden von Zirndorf» (1897), »Die Geschichte der jungen Renate Fuchs» (1900), »Der Moloch» (1902), »Caspar Hauser» (1908), »Die Masken Erwin Rainers» (1910), »Das Gänsemännchen» (1915), »Christian Wahnschaffe» (1919), »Der Wendekreis» (1920), »Oberlins drei Stufen» (1922), »Ulrike Woytich» (1923), »Faber» (1924), »Laudin und die Seinen» (1925), »Der Fall Maurizius» (1928), en bok om Columbus (1929), teoretiska verk som »Die Kunst der Erzählung» (1904), »Der Literat» (1910), »Deutsche Charaktere und Begebenheiten» (2 bd, 1915), »Lebens-dienst» (1928), den självbiograf iska »Mein Weg als Deutscher und Jude» (1921) m. m., de flesta övers, till sv. W. var en outtröttligt grubblande natur, som med lidelsefullt allvar sökte genomtränga de stora livs problemen och omfattade sin konst med obegränsad hängivenhet som en offertjänst. Han älskar att röra sig med stoffrika, stora motiv, det är massor av människor i hans böcker, ofta koloristisk styrka och glöd i detaljmåleriet men icke enkelhet och stora linjer. Han längtar efter ett nytt släkte, som fylles av människokärlek och försakelsekraft. Genom sin förkärlek för det ovanliga, brokiga och äventyrliga, genom sin blandning av visioner och konstruktioner hör han till expressionismens förberedare. — Monogr. av W. Goldstein och S. Bing (båda 1929) samt C. D. Marcus (Verdandis Småskrifter, 350, 1931). R-n B. Wa'ssermans syfilisreaktion, se S e r u m-diagnostik, sp. 712. Vasse'rra tre, bevars; anses vanl. uppkommet av »vars herra trä» (vår Herres träd, d. v. s. kors); möjl. av »vår Herres tre(enig-het)» el. »vår Herres tre män». V. hittas först på 1690-talet. — Se Å. Munthe i Nysvenska Studier 1927. R-n B. Va'ssijaure, Malmbanans sista svenska station (se kartan vid art. Lappland, n. bladet), ovan sjön Vassijaure (472 m ö. h.), 7 km från norska gränsen. S. om V. reser sig fjället Vassåive (Vassitjåkko) till 1,412 m ö. h., och invid gränsen ligger Riksgränsens (se d. o.) hållplats och turiststation. Jfr följ. art. Vassijaure naturvetenskapliga station inrättades 1903 på initiativ av F. Svenonius och under medverkan av Stockholms naturvetenskapliga förening, med uppgift att naturvetenskapligt utforska Torneträskområdet. Sedan den 1 km s. om den lilla sjön Vassijaure uppförda stationsbyggnaden 1910 nedbrunnit, förlädes institutionen till Abisko under namn av Abisko naturvetenskapliga station (se vidare d. o.). Den 1924 bildade Föreningen Vassijaure naturvetenskapliga station har publicerat resultaten av jordmagnetiska registreringar samt de meteorologiska iakttagelserna från Abisko för tiden 1913—29 ävensom iakttagelserna från Vassijaure 1907 —08. Ett betydande antal andra vetenskapliga undersökningar har upptagits. A. Ä. Va'ssitjåkko, se V a s s i j a u r e. Vassla, Vassle (lat; se'rum la'ctis), av-fallsvätska efter ostberedning, innehåller vatten, huvudmängden av mjölkens lösliga ämnen (mjölksocker, salter, albumin och vid yst-ningen bildad vassleäggvita; se Mjölk, sp. 163) samt en mindre del av mjölkens fett-