133 Vattenballast—Vattendomstol 134 ha bakbenen utbildade till simben men åtskilliga leva i slam el. spill ning. I jämförelse med den andra fam. vatten«kalbaggar, dykarna (se d. o.), äro likväl v rätt ofullständigt anpassade till sitt levnadssätt. Kroppsformen är visserligen mer el. mindre båtlik, men bakbenen kunna ej röras samtidigt, blott växelvis, så att ingen riktig simning kan åstadkommas, varför djuren ofta krypa fram på mossa och vattenväxter. Larverna kunna ej simma utan krypa omkring på bottnen el. på vattenväxter. V. omfatta ett flertal släkten, däribland Hydrous ni<>d arten H. piceus, som är en av Sveriges största skalbaggar, 34—47 mm lång. V. äro ofta växtätare, medan larverna äro rovdjur. I. T-dh. Vattenballast, skpsb., se Ballast, Dubbelbotten och Tank. Vattenblink, Hottönia palu'stris, en till fam. Primulaceae hörande, i vattengropar, skogskärr o. dyl. i s. och mell. Sverige täml. allmän vattenväxt med kransställda, kamlikt parfli-kade blad och vita el. rödlätta blommor i långskaftad klase. G. M-e. Vattenblått, se A n i 1 i n f ä r g e r, sp. 1007. Vattenbok, jur., en för varje vattendomstols (se d. o.) område av vattenrättsdomaren förd bok för anteckning av uppgifter rörande företag enl. vattenlagen. V. föres enl. närmare bestämmelser i vattenlagen kap. 12 och i k. f. 31 dec. 1921. V. är upplagd etter nederbördsområden, och nederbördsområde kan i fall av behov uppdelas i sektioner. Såsom särskilt nederbördsområde skall bl. a. anses vattensystem, som avbördar sitt vatten i ha vet, i Vänern el. Mälaren el. över riksgränsen mot Norge jämte all mark, varifrån vattnet avrinner till sådant vattensystem, såframt området i fråga omfattar minst 200 kvkm. Nederbördsområdena ha nummerbeteckning och uppgå till 143. Å. JT-k. Vattenborffar, fästningsanläggningar i vatten frän förhistorisk tid, ofta från Hallstatt-tiden (se d. o.). — Sveriges enda kända vattenborg är Bulverket i Tingstäde träsk på Gotland; se Tingstäde träsk. — Mellanting mellan v. och pålbyggnader (se d. o.) utgöra de av palissader befästa pålbyggna-derna, ss. Buchau vid Federsee i Wiirttem-berg. — Litt.: Art. »Festung», A, § 18 ff.. i »Reallexikon der Vorgeschichte», III (1925; utg. av M. Ebert). H. R-h. Vattenbråck, II y d r o c é 1 e, en vätskefylld säck i pungen hos manliga individer. Vattnet bildas i rummet mellan testikeln el. sä-dessträngen och den omgivande serösa hinnan. V. uppstår av medfött anlag, yttre våld el. inflammation. V. kan avlägsnas genom en enkel operation. T. R. Vattenbyggnadsbyrån (VBB), konsulterande ingenjörsfirma i Stockholm, grundlädes 1902 av J. G. Richert (se d. o., sp. 767) m. fl. V. utför på strängt vetenskaplig grund gjorda undersökningar, utredningar, värderingar, förslag och arbetskontroll m. m. för kraftverk, bl. a. Forshuvudforsen, Hammarforsen, Krångforsen, Lanforsen, Höljebro, Åtorp och Krångedeforsarna i Sverige, Perak i Bortre Indien (i samarbete med Rendel, Palmer & Tritton, London) samt Svirstroj, Neva-stroj m. fl. i Ryssland, vattenregleringar, flottledsanordningar, vattenledningar, vatten avlopp och reningsverk (uppdrag bl. a. från 94 av Sveriges städer, däribland de 19 största), kanaler, hamnar och kajer (bl. a. utredningar om Shanghais hamnfrågor), grundläggningar, turbin- och pumpverk, maskin- och järnkonstruktioner m m. V. har anlitats av regeringar i sex länder, av fyra huvudstäder, av över 1,500 industri-, finans- och andra företag och av ett mycket stort antal enskilda personer. Uppdrag ha utförts i inemot ett 30-tal länder i Europa, Asien, Afrika, Australien och Sydamerika. Byrån, vars med-arbetarstab under senare år omfattat 40—50 civilingenjörer, är Nordens och sannolikt Europas största företag för enbart konsulterande ingenjörsverksamhet. G. R-t. Vattenbyggnadskonst (II y d r o t e k n i k), den gren av byggnadskonsten, som sysselsätter sig med s. k. vattenbyggnader. Härmed menas i allm. en mängd olikartade byggnader och åtgärder, som utföras i vatten, till skydd för vattnets åverkan eller för att möjliggöra vattnets användning och utnyttjande för vissa ändamål, dess rening, avledning o. s. v. Dessa arbeten torde i modern mening kunna sammanställas i följ, fem huvudgrupper. 1) V a t-tenyägar, naturliga och konstgjorda far leder, kanaler för sjöfartsändamål, slussai. hamnar med kajer, vågbrytare, dockor etc.; ofta räknas dit även flottleder. 2) Regleringar, som avse en reglering av naturliga vattendrag med avseende på vattenmängd, vattenstånd eller botten och stränder. Hit höra flodregleringar, sjö- och profilregleringar, strömrensningar och sänkningskanaler, in-vallningar, strandskydd o. s. v. Till denna grupp kunna även räknas torrläggningar, ut-dikningar, dräneringar och sjösänkningar. 3) Vattenkraftanläggningar, som avse utnyttjandet av vattnets energi. Hit höra främst de hydroelektriska kraftverken (3e Vattenkraftverk). 4) Dammbyggnader, som vanl. ingå i såväl regleringar som vattenkraftanläggningar. 5) S a-n i tära vattenbyggnader, vattenled-ningar (se d. o.) och vattenavlopp (se Kloak). - Många av de ovan nämnda exemplen på vattenbyggnader kunna hänföras till såväl den ena som den andra av huvudgrupperna. F. ö. finnas en hel del vattenbyggnadsarbeten utanför dessa huvudgrupper, t. ex. fiskvägar (se d. o.), bevattningssystem samt grundläggningar för broar o. dyl., vilka sistnämnda arbeten dock numera bruka hänföras till brobyggnadstekniken. P. W. W. Vattendelare, se Flod, sp. 593. Vattendomstol, jur., en specialdomstol för handläggning av vattenmål. Om v:s sammansättning stadgas i vattenlagen (se d. o.) kap. 11. V. består av 1 lagkunnig, i domarvärv förfaren vattenrättsdomare som ordf, och som övriga led. 2 vattenrättsin-g e n j ö r e r och 2 vattenrättsnämn-d e m ä n. Vattenrättsingenjörerna skola vara i vattenfrågors tekniska behandling sakkunniga och erfarna män, den ene särskilt beträffande byggnad i vatten, den andre särskilt i fråga om torrläggning av mark. Vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer utnämnas av K. m:t. Vattenrättsnämndemän-nen inkallas av vattenrättsdomaren till tjänstgöring 2 för varje mål bland dem. som