Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vattendomstol - Vattendrivande medel - Vattenfall - Vattenfallsenergi - Vattenfallsrätt - Vattenfallsrättsbok - Vattenfallsstyrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
Vattendrivande medel—Vattenfallsstyrelsen
136
Uppkomsten av vattenfall vid trösklar i floddalen,
bildade av hårda bergarter i upprest lagerställning.
utsetts till vattenrättsnämndemän från det
län, som beröres av målet.
Vattenrättsnämn-deman utses för sex år, en för varje domsaga;
i Norrland samt i Värmlands och
Kopparbergs län en för varje tingslag. Närmare
bestämmelser om val av
vattenrättsnämnde-man ges i k. kung. 30 aug. 1918. Hos
vat-tenrättsdomstol skall enl. vattenlagen vara
anställd en lagkunnig sekr., som förordnas
av konungen. Om tjänstgöringen vid v. m. m.
ha detaljerade föreskrifter meddelats i kungl.
stadgan 6 dec. 1918.
Antalet v. i riket bestämmes av konungen.
F. n. (1934) finnas 4 v., näml. N o r r b y
g-dens, österbygdens,
Söderbygdens och Västerbygdens. Se k. kung.
7 okt. 1932, i vilken även föreskrifter
meddelats om v:s domsområden. Dessa domstolars
kanslier äro enl. kung, förlagda till resp.
Umeå, Stockholm (österbygdens och
Söderbygdens) och Vänersborg. Den viktigaste
förändring, som genom 1932 års kung, ägt rum, är,
att Mellanbygdens vattendomstol (se d. o.)
in-dragits. Om v:s domsområden efter 1932 års
kungörelse se Söderbygdens,
Västerbygdens och österbygdens
vattendomstolar samt Norrbygdens
vattendomstol (även i suppl.). B. H. D.*
Vattendrivande medel, med., se H y d r
a-g o g a.
Vattenfall bildas i ett flodlopp (se F1 o d,
med pl.), när vattnet passerar en avsats i
flodens längdprofil. Vid dalbildning genom
fluvial erosion (se Dal) förorsakas v. vanl.
av den olika hårdhetsgraden hos flodbäddens
bergarter och berggrundens mer el. mindre
uppresta lagerställning. V. äro
karakteristiska för den fluviala erosionscykelns »ungdom»
(jfr Cykel 1). På grund av
tillbakaskri-dande erosion förskjutas v. under tidernas
lopp i riktning mot flodens källor (se t. ex.
N i a g a r a, sp. 959) och upplösas vanl. efter
hand i forsar för att slutligen försvinna. Ett
område, som genomflytes av en flod med
många vattenfall, har i allm. i relativt sen
tid fått sina relief förhållanden omgestaltade
genom landytans höjning, dislokationer,
nedisning el. dyl. I fordom nedisade trakter, ss. i
Sverige, ha många v. uppstått genom
uppdämning av preglaciala dalar. — V:s ekonomiska
värde betingas främst av fallhöjden,
vattenmassan och läget. V. med stor vattenmassa
förekomma främst i flodernas nedre lopp och
ha vanl. relativt liten fallhöjd, v. med stor
fallhöjd vanl. i bergstrakter, särskilt i
fordom nedisade områden med s. k. överfördjupade
dalar (Alperna, Norge). Stor fallhöjd ha bl. a.
Tugela i Natal (671 m), övre och Nedre
Yose-mite i Kalifornien (tills. 533 m), Gavarnie i
Frankrike (422 m), Tyssefallene (414 m) och
Vettis (261 m) i Norge, Multnomah i Oregon
(259 m), Kaieteurfallet i Britt. Guayana (226
m), Aurstaupene i Norge (242 m), Tequendama
i Colombia (146 m), Victoriafallen i
Rhodesia (122 m; se bild vid Afrika, sp. 218)
och Rjukanfoss i Norge (104 m). I Sverige
uppges Njupeskär ha den största fallhöjden
(84 m); de fem utbyggda Huskvarnafallen ha
tills, omkr. 75 m fallhöjd. I Norge ha många
fall utmed fjordbranterna betydande fallhöjd
(jfr t. ex. bild i bd 8, sp. 479). Bland v. med
stor vattenmängd böra framhållas Niagara,
Victoriafallen, Kaieteurfallet, Tequendama,
Iguassü (se dessa ord), Livingstonefallen (se
Kongo) och Rhenfallet vid Schaffhausen (se
Rhen). Sveriges mäktigaste v. äro
Krång-edeforsarna, Harsprånget, Porjus, St.
Sjöfallet, Tännforsen, Trollhättefallen och
Älvkarle-byfallen, Norges Rjukanfoss, Finlands Imatra
och Islands Dettifoss. Om v:s utnyttjande se
V attenkraft. Flera områden med v. ha
naturskyddats (jfr Nationalpark). K. A. G.
Vattenfallsenergi, se Vattenkraft.
Vattenfallsrätt, jur., särskild art
nyttjanderätt, införd i svenska rättssystemet 1911.
Med v. avsågs att möjliggöra upplåtelse på
begränsad tid av kronan tillhöriga vattenfall
utan definitivt avhändande men med tillfälle
för vattenfallsrättshavare att begagna sina
anläggningar i vattenfallet som underlag för
realkredit. Endast kronan får upplåta v.
Upplåtelsen, som kan avse vattenfall med el.
utan strandområde (s. k. utmål), skall göras
skriftligen med vittnen och med uttryckligt
angivande, att v. avses. Upplåtelsetiden skall
preciseras (till högst 75, undantagsvis 85 år).
Inskrivning av och inteckning i v. kunna
ske med samma rättsliga verkningar som i
fråga om tomträtt (se Tom t r ätt
sprotokoll). C. G. Bj.
Vattenfallsrättsbok, jur., en vid varje
underrätt i riket förd uppslagsbok över
vatten-fallsrätter i anslutning till rättens
tomträtts-protokoll (se d. o.). V. föras sedan 1916 i
nära överensstämmelse med
tomträttsböcker-na (se T o m t r ä 11 s b o k). Liksom dessa
äro v. att betrakta som sakregister till
tomt-rättsprotokollet, och anteckningarna i v. äro
ej avgörande för enskildas rätt. C. G. Bj.
Vattenfallsstyrelsen, centralt ämbetsverk
under Kommunikationsdep., vars
ämbetsbe-fattning i första rummet avser dels
tillgodogörande av staten tillhörig vattenkraft, dels
förvaltning av statens trafikkanaler.
Styrelsen åligger enl. instr. av 30 juni 1920 att
ombesörja förvaltningen av därtill hörande
egendom och affärsrörelse samt utförandet av
därtill hörande anläggningar; att föreslå och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
