135 Vattendrivande medel—Vattenfallsstyrelsen 136 Uppkomsten av vattenfall vid trösklar i floddalen, bildade av hårda bergarter i upprest lagerställning. utsetts till vattenrättsnämndemän från det län, som beröres av målet. Vattenrättsnämn-deman utses för sex år, en för varje domsaga; i Norrland samt i Värmlands och Kopparbergs län en för varje tingslag. Närmare bestämmelser om val av vattenrättsnämnde-man ges i k. kung. 30 aug. 1918. Hos vat-tenrättsdomstol skall enl. vattenlagen vara anställd en lagkunnig sekr., som förordnas av konungen. Om tjänstgöringen vid v. m. m. ha detaljerade föreskrifter meddelats i kungl. stadgan 6 dec. 1918. Antalet v. i riket bestämmes av konungen. F. n. (1934) finnas 4 v., näml. N o r r b y g-dens, österbygdens, Söderbygdens och Västerbygdens. Se k. kung. 7 okt. 1932, i vilken även föreskrifter meddelats om v:s domsområden. Dessa domstolars kanslier äro enl. kung, förlagda till resp. Umeå, Stockholm (österbygdens och Söderbygdens) och Vänersborg. Den viktigaste förändring, som genom 1932 års kung, ägt rum, är, att Mellanbygdens vattendomstol (se d. o.) in-dragits. Om v:s domsområden efter 1932 års kungörelse se Söderbygdens, Västerbygdens och österbygdens vattendomstolar samt Norrbygdens vattendomstol (även i suppl.). B. H. D.* Vattendrivande medel, med., se H y d r a-g o g a. Vattenfall bildas i ett flodlopp (se F1 o d, med pl.), när vattnet passerar en avsats i flodens längdprofil. Vid dalbildning genom fluvial erosion (se Dal) förorsakas v. vanl. av den olika hårdhetsgraden hos flodbäddens bergarter och berggrundens mer el. mindre uppresta lagerställning. V. äro karakteristiska för den fluviala erosionscykelns »ungdom» (jfr Cykel 1). På grund av tillbakaskri-dande erosion förskjutas v. under tidernas lopp i riktning mot flodens källor (se t. ex. N i a g a r a, sp. 959) och upplösas vanl. efter hand i forsar för att slutligen försvinna. Ett område, som genomflytes av en flod med många vattenfall, har i allm. i relativt sen tid fått sina relief förhållanden omgestaltade genom landytans höjning, dislokationer, nedisning el. dyl. I fordom nedisade trakter, ss. i Sverige, ha många v. uppstått genom uppdämning av preglaciala dalar. — V:s ekonomiska värde betingas främst av fallhöjden, vattenmassan och läget. V. med stor vattenmassa förekomma främst i flodernas nedre lopp och ha vanl. relativt liten fallhöjd, v. med stor fallhöjd vanl. i bergstrakter, särskilt i fordom nedisade områden med s. k. överfördjupade dalar (Alperna, Norge). Stor fallhöjd ha bl. a. Tugela i Natal (671 m), övre och Nedre Yose-mite i Kalifornien (tills. 533 m), Gavarnie i Frankrike (422 m), Tyssefallene (414 m) och Vettis (261 m) i Norge, Multnomah i Oregon (259 m), Kaieteurfallet i Britt. Guayana (226 m), Aurstaupene i Norge (242 m), Tequendama i Colombia (146 m), Victoriafallen i Rhodesia (122 m; se bild vid Afrika, sp. 218) och Rjukanfoss i Norge (104 m). I Sverige uppges Njupeskär ha den största fallhöjden (84 m); de fem utbyggda Huskvarnafallen ha tills, omkr. 75 m fallhöjd. I Norge ha många fall utmed fjordbranterna betydande fallhöjd (jfr t. ex. bild i bd 8, sp. 479). Bland v. med stor vattenmängd böra framhållas Niagara, Victoriafallen, Kaieteurfallet, Tequendama, Iguassü (se dessa ord), Livingstonefallen (se Kongo) och Rhenfallet vid Schaffhausen (se Rhen). Sveriges mäktigaste v. äro Krång-edeforsarna, Harsprånget, Porjus, St. Sjöfallet, Tännforsen, Trollhättefallen och Älvkarle-byfallen, Norges Rjukanfoss, Finlands Imatra och Islands Dettifoss. Om v:s utnyttjande se V attenkraft. Flera områden med v. ha naturskyddats (jfr Nationalpark). K. A. G. Vattenfallsenergi, se Vattenkraft. Vattenfallsrätt, jur., särskild art nyttjanderätt, införd i svenska rättssystemet 1911. Med v. avsågs att möjliggöra upplåtelse på begränsad tid av kronan tillhöriga vattenfall utan definitivt avhändande men med tillfälle för vattenfallsrättshavare att begagna sina anläggningar i vattenfallet som underlag för realkredit. Endast kronan får upplåta v. Upplåtelsen, som kan avse vattenfall med el. utan strandområde (s. k. utmål), skall göras skriftligen med vittnen och med uttryckligt angivande, att v. avses. Upplåtelsetiden skall preciseras (till högst 75, undantagsvis 85 år). Inskrivning av och inteckning i v. kunna ske med samma rättsliga verkningar som i fråga om tomträtt (se Tom t r ätt sprotokoll). C. G. Bj. Vattenfallsrättsbok, jur., en vid varje underrätt i riket förd uppslagsbok över vatten-fallsrätter i anslutning till rättens tomträtts-protokoll (se d. o.). V. föras sedan 1916 i nära överensstämmelse med tomträttsböcker-na (se T o m t r ä 11 s b o k). Liksom dessa äro v. att betrakta som sakregister till tomt-rättsprotokollet, och anteckningarna i v. äro ej avgörande för enskildas rätt. C. G. Bj. Vattenfallsstyrelsen, centralt ämbetsverk under Kommunikationsdep., vars ämbetsbe-fattning i första rummet avser dels tillgodogörande av staten tillhörig vattenkraft, dels förvaltning av statens trafikkanaler. Styrelsen åligger enl. instr. av 30 juni 1920 att ombesörja förvaltningen av därtill hörande egendom och affärsrörelse samt utförandet av därtill hörande anläggningar; att föreslå och