Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
Vattenledning
144
Bild 1. Stockholms stads vattenverk på Lovön. Flygfotografi.
komsten av kulturstaterna kring floderna
Eufrat och Tigris möjliggjordes genom
storartade bevattningssystem, vid vilka även
vattenuppfordring med skophjul förekom.
Vattnet distribuerades med självfall i
grävda eller murade kanaler. Även tunnlar för
vattnets framledande utfördes, t. ex. i
Jerusalem. I det forntida Grekland anlades
betydande v. Staden Aten ägde under sin
storhetstid 18 v., av vilka en alltjämt
användes. Grekerna kunde även utföra slutna
ledningar av stenmaterial eller brons.
Forntidens förnämsta v. anlades dock av romarna.
300 f. Kr.—400 e. Kr. utfördes en rad
storslagna v. till Rom, som genom den
tilltagande föroreningen av Tibern nödgades
skaffa friskt vatten från källor på betydande
avstånd från staden. Vattnet framfördes med
självfall i öppna kanaler. För ändamålet
överspändes dalarna med murade akvedukter
(se d. o.). Även i de erövrade provinserna
anlade romarna talrika v. Den ståtligaste
av alla akvedukter uppfördes sålunda vid
Nimes i Frankrike. Efter Roms undergång
fingo de stolta v. förfalla. Under hela
medeltiden tillkommo knappast några nya v. i
Europa. På 1500-talet anlades flerstädes,
bl. a. i Köpenhamn och Malmö, v. med
underjordiska rörledningar av trä, som förde
vatten till offentliga brunnar och genom
sidogrenar även till enskilda fastigheter; i
Malmö fungerade denna anläggning till 1867.
V. av numera bruklig art började anläggas
först i början av 1800-talet. Vid denna tid
började järnledningar användas i London,
där även den första filteranläggningen
byggdes 1829. I Berlin anlades v. först 1856, och
även Paris erhöll ordnad vattenförsörjning
först under senare hälften av 1800-talet. I
Stockholm anlades v. 1861.
Stockholm förses numera med
ytvatten från två vattenverk vid Mälaren. Vid det
äldre, Norsborgsverket (se Stockholm, sp.
525), långsamfiltreras vattnet och uppfordras
genom en dubbel huvudledning till en
högreservoar vid Trekanten. Mälarvattnet vid
Norsborg förorenas vid långvarig uppström i
Norrström av inträngande havsvatten. Ett
nytt vattenverk på Lovön vid Mörbyfjärden,
i vilken havsvattnet icke förmår intränga, togs
i bruk 1933; där renas vattnet genom fällning
med aluminiumsulfat och efterföljande
snabb-filtrering och klorering. Vattnet uppfordras
genom en 13 km lång stålledning till staden.
Göteborg erhåller vatten dels från ett
vattenverk vid Delsjön, anlagt 1869, där
vattnet långsamfiltreras och desaktiveras i
marmorfilter, dels från ett verk vid
Alelyc-kan vid Göta älv omkr. 7 km n. om staden
(anlagt 1891 ff.). I det senare erhålles
vattnet dels från en grundvattensförekomst, ökad
genom konstgjord infiltration av älvvatten,
dels direkt från älven. Älvvattnet
snabbfilt-reras och steriliseras med klor.
Malmö (liksom Lund o. a. skånska
städer och samhällen) erhåller sitt
vattenledningsvatten från en rik
grundvattensförekomst, den s. k. Alnarpsfloden (se d. o.).
Vattnet, som upphämtas genom rörbrunnar,
är järnhaltigt och måste därför avjärnas
genom luftning och snabbfiltrering.
Den specifika vattenförbrukningen uppgår i
svenska städer till i medeltal 150—300 1 per
person och dygn. Det allmännare införandet
av varmvatten och badrum har medfört en
ständig ökning av vattenförbrukningen.
Vattnet erhålles antingen från
grundvat-tensförekomster eller från floder och sjöar.
Grundvattnet kan stundom direkt erhållas
från naturliga källor men måste vanl.
uppsamlas genom brunnar eller horisontala s. k.
samlingsgallerier. Från större djup
upphämtas grundvattnet i regel genom rörbrunnar
(bild 2). I floder med periodvis otillräcklig
vattenföring kan den erforderliga
vattenmängden erhållas genom anläggning av
dammar; den för New Yorks v. utförda
Croton-dammen har en höjd av 90 m och en
vattenvolym av omkr. 280 mill. kbm.
Grundvattnet är vanl. fritt från bakterier
och har jämn, låg temp. Det innehåller dock
ofta kolsyra, järn och mangan samt är rikare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
