145 Vattenledningsskadeförsäkring—Vattenlås 146 på mineralhalter än ytvatten. Ytvattnet är vanl. mer el. mindre grumligt och färgat av humusämnen samt är i de flesta fall förorenat av bakterier. Salthalten är i regel låg. Mången gång är ytvattnet förorenat av smakande och luktande ämnen. Såväl grundvatten som ytvatten måste därför i de flesta fall underkastas en viss rening (se Vattenrening). I undantagsfall är vattentäkten belägen på sådan nivå, att vattnet med självtryck kan ledas till förbrukningsorten, men i regel måste vattnet uppfordras genom pumpning. I förra fallet kan huvudledningen stundom utgöras av en öppen kanal; i senare fallet måste ledningen utföras såsom en sluten tryckledning. Huvudledningen förses vid högpunkterna med luftventiler för utsläppning av avskild luft och vid lågpunkterna med tömningsventiler. Vattenledningsvattnet fördelas i samhället genom rörnätet, från vilket fastigheterna erhålla vatten genom servisledningar (se d. o.). Rörnätet anordnas om möjligt enl. cirkula-tionsprincipen, d. v. s. huvudledningarna läggas i slutna slingor, varigenom vattentillförseln vid rörbrott säkerställes. Städer i mycket kuperad terräng måste stundom uppdelas i flera tryckzoner med från varandra skilda rörnät. Huvudledningarna utfördes tidigare nästan uteslutande av gjutjärn, men numera användas även i stor utsträckning stålrör (jfr sp. 144). Mot röstning skyddas rören genom asfaltering eller invändig beläggning med ce- ment. På senaste tid börja tryckledningar jämväl utföras avs.k. asbestbetong el. eternit. — För utjämning av vattenförbrukningens växlingar måste vanl. reservoarer anordnas, varigenom dimensionerna hos pumpar och reningsverk kunna begränsas och vattentillgången vid kortvariga avbrott i vattentillförseln säkerställas. Reservoarerna anordnas, där så är möjligt, på naturlig höjd, i annat fall i vattentorn (bild 3). Vattnet utdelas vanligen efter en tariff, som grundar sig an- tingen på mätning med vattenmätare (se d. o. 1) eller på avgift efter antal rum, egendomens taxeringsvärde el. dyl. V. J-a. Vattenledningsskadeförsäkring, se Försäkring, sp. 269. Vattenlinje, skpsb., skärningen mellan en fartygskropp och plan, parallella med vattenytan. Bland olika v. märkas särskilt konstruktions-, last- och lossvattenlinjen (se dessa ord). Ax. L. Vattenloppor, Clado'cera, till bladfotingar-nas ordn. hörande artrik kräftdjursgrupp, omfattande huvudsaki. i sötvatten levande, små genomskinliga former med väl utbildat, oledat skal. V. förflytta sig med hoppande rörelser, simmande med det stora andra antennparet. Hit hör det mångformiga släktet Daphnia (Daphne), vars arter under större delen av året raskt fortplanta sig partenogenetiskt, varvid endast honor uppkomma. På hösten uppstå även hanar, som befrukta ägg, vilka i form av små paket (ephippium), omgivna av en flytapparat, övervintra för att på våren ge upphov till nya partenogenetiska generationer. V. spela en viktig roll i sötvattnens plankton. Flertalet är växtätare. T. P. Vattenlås, anordning, varigenom en vattenspärr erhålles på en rörledning. Brukas särskilt vid ledningar, från vilka illaluktande gaser kunna tränga ut. Vanliga typer äro S- el. P-formade vattenlås (bild 1) samt »äggspärr» (bild 2) och »pungvattenlås» (bild 3). Jfr Lås, sp. 471. Fmn.* Bild 2. Rörbrunn. Bild 1. Bild 2. Bild 3. Bild 3. Vattentorn.