147 Vattenlöpare—Vattenormbunkar 148 Vattenlöpare, Braxenmyggor, Skräddare, Vattenmätare, Hydrometrldae, en till skinnbaggarnas avd. Gymnocerata hörande fam., vars arter leva som rovdjur på vattenytan. De flesta äro sötvattensformer, som leva i stillastående (Gerris) el. svagt rinnande vatten (Mesovelia), men ett släkte, havslöparna (Ilalobates), lever på havsytan. V. äro smala, långsträckta med långa ben. I. T-dh. Vattenlöpare, jrerris rufoscutellatus. Vattenmelon, Citrullus vulgaris. Vattenmelon, Arbüs, Citru'llus vulgäris, en enårig gurkväxt med tre—femflikiga blad och mycket stora, oftast klotrunda, saftrika frukter. Den härstammar från Sydafrika och odlas sedan urminnes tid i Gamla världens varmare länder (t. ex. i Medelhavsländerna), numera även i stor skala i Nya världen. Fruktköttet är välsmakande, kylande, sött men har ringa näringsvärde. Mest uppskattade äro sorter med rött fruktkött. Jfr Citrullus. G. M-e. Vattenminskning, se Vattuminskningen. Vattenmossa el. K ä 1 1 m o s s a, Fontinälis antipyrética, en till bladmossorna (Musci) hörande, i Sverige vanlig mossa, som växer på stenar i källor och rinnande vatten. Den är grov, blir flera dm lång samt har sina kölade, hopvikna blad tydligt ställda i tre rader. Den har sedan gammalt ansetts som ett förträffligt eldsläckningsmedel. N. S-s. Vattenmotörer, alla kraftmaskiner, som drivas med vatten, t. ex. turbiner och vattenhjul. Vattenmotstånd, elektriskt motstånd, bestående av ett kärl, som innehåller vatten med tillsats av en ringa mängd salt el. syra, och två el. flera däri nedsänkta metallelektroder. Brukas bl. a. vid provning av elektriska maskiner. G. H-r. Vattenmullvad, dets. som desmanråtta (se d. o.). Vattenmyskdjur, zool., se D v ä r gmy s k-djur. Vattenmål, jur, kallas mål och ärenden, som enl. vattenlagen skola handläggas vid vattendomstol. Vattenmöngdsmätningar. För att bestämma den framrinnande vattenmängden i en flod el. dyl. betjänar man sig vanl. av s. k. hydrometrisk flygel el. strömmätare (se d. o.). Om utförandet av v. se H y d r o m e t r i. Med hjälp av vid olika vattenstånd utförda v. bestämmer man en kurva, avbördningskurva, som uttrycker sambandet mellan vattenståndet i sektionen och vattenmängden. Med hjälp av denna kurva kan man förvandla de obser verade vattenståndsvärdena till vattenmängder och sedan beräkna karakteristiska vattenmängdsvärden, normal högvattenmängd, normal medelvattenmängd, normal lågvattenmängd m. fl. Om v. i slutna ledningar se Vattenmätare. A-l W-n. Vattenmärke, se Vattenstånd och V attenstämpel. Vattenmätare. 1. Apparat för mätning av i en vattenledning framströmmande vattenmängd. De vanligaste v. äro v o 1 y m m ä-t a r e n, i vilken vattnet mätes med kolvanordningar o. dyl., vingh j u Ismä t a-r e n, i vilken mätorganet utgöres av ett vinghjul, vars axel är vinkelrät mot vattnets rörelseriktning, Wol tmannm ä t a-r e n, där mätorganet utgöres av ett axiellt anbragt propellerliknande vinghjul, samt Venturimätaren, en förträngning på ledningen; genom hastighetsökningen i förträngningen uppkommer där en trycksänkning, som är proportionell mot kvadraten på den framströmmande vattenmängden. Vinghjulsmäta-ren nyttjas för mätning av mindre vattenmängder, t. ex. i servisledningar till bostadshus. För mätning av större vattenmängder begagnas mestadels Woltmannmätare eller Venturimätare. V. J-a. 2. (Zool.) Se Vattenlöpare. Vattenmätningsinstrument, dets. som strömmätare (se d. o.); jfr H y d r o m e t r i. Vattenmögelsvampar, dets. som Saproleg-niaceae (se d. o.). Vattennattblacka, zool., se Fladdermöss, sp. 544. Vattennäbbmus, zool., se Näbbmöss. Vattennäsa, droppnäsa (se Näsa, byggnlc., 2). Vattennät, bot., se G r ö n a 1 g e r, sp. 1176. Vattennöt, bot., dets. som sjönöt (se d. o.). Vatten och bröd, jur. Frihetsförlust i förening med inknappning av kosten till endast v. — närmast att betrakta såsom en art kroppsstraff — har i Sverige av gammalt praktiserats, än såsom självständigt, än såsom förvandlingsstraff för böter. I större utsträckning legaliserades denna straffart först under slutet av 1600-talet. 1734 års missgärnings- och straffbalkar togo densamma i rik användning. 1864 års strafflag uteslöt v. såsom självständigt straff men använde det fortfarande allmänt såsom förvandlingsstraff för böter (i 3—20 dagar), tills det genom lag 16 maj 1884 helt avskaffades. V. A-t. Vattenområde, se Flod, sp. 593. Vattenormbunkar, Hydropterides, en grupp bland de s. k. leptosporangiata ormbunkarna (sed. o.), som äro utpräglade vattenväxter med en i flera hänseenden från de övriga ormbunkarna avvikande organisation, som sammanhänger med vattenlivet. De äro antingen flyt-bladsväxter, fritt simmande på vattenytan, ss. Azolla oeh Salvinia (se dessa ord) av fam. Sal-viniaceae, el. med rötter och jordstam i bottnen fast rotade vattenväxter, ss. Pilularia och Marsilia av fam. Marsiliaceae (se d. o.). Utmärkande i övrigt för v. är, att de äro h e t e r o s p o r a, d. v. s. ha två slags sporer, mikrosporer el. hansporer och makro-el. m e g a s p o r e r el. honsporer. De ge upphov till två olika slags enkönade protallier. Hansporerna alstra små obetydliga hanprotal-lier, som bilda anteridier, och honsporerna