151 Vattenporer—Vattenrening 152 der vattenytan. Att hindra en motståndare är tillåtet endast då denne håller bollen. Att fasthålla en motståndare och hindra honom vid simningen, att gå på bottnen eller hålla sig i målstolpar, barriärer etc. är förbjudet. Spelet börjar genom spelarnas uppsim-ning från resp, mållinjer till planens mitt, dit bollen kastas av domaren (på detta sätt börjar spelet också efter varje mål). Vid avbrott i spelet får ingen spelare ändra plats. Spelet föres mest genom »passningar» fram och åter mellan spelarna; vanl. kastas bollen från ryggläge. — V:s hemland är Skottland; de skotska reglerna antogos 1888 att gälla för hela Storbritannien och ha sedan blivit mönster för de internationellt gällande. I Sverige, dit spelet infördes på 1890-talet, administreras denna idrottsgren av Svenska simförbundet, som sedan 1906 anordnat svenska mästerskapstävlingar i v. Å. S-n. Vattenpolo vid olympiska spelen. 1904: 1 U. S. A. 1908: 1 Storbritannien, 2 Belgien, 3 Sverige. 1912: 1 Storbritannien, 2 Sverige, 3 Belgien. 1920: 1 Storbritannien, 2 Belgien, 3 Sverige. 1924: 1 Frankrike, 2 Belgien, 3 U. S. A. 1928: 1 Tyskland, 2 Ungern, 3 Frankrike. 1932: 1 Ungern, 2 Tyskland, 3 U. S. A. Innehavare av svenska mästerskapet i vattenpolo. 1906—24: Stockholms kappsimningsklubb. 1925—28 : Simklubben Neptun, Stockholm. 1929—31: Stockholms kappsimningsklubb. 1932: Simklubben Neptun, Stockholm. 1933: Stockholms kappsimningsklubb. Vattenporer, Vattenklyvöppningar, hos en del växter vanl. i bladtänder el. bladinskärningar gruppvis sittande öppningar, som till formen påminna om vanliga klyvöppningar (se d. o.). De äro dock större än dessa och Längdsnitt av en bladtand hos en Potentilla-nrt, visande epitemvävnaden. kunna ej stängas. I det underliggande bladpartiet finnes ofta en egendomlig lucker vävnad av klorofyllfria celler (epitemväv-n a d). Då epitemcellerna äro fyllda med vatten, pressas detta ut i bladens cellmellanrum och därifrån genom v. som klara droppar ut i det fria, t. ex. hos daggkåpa (Alchemilla) och blomsterkrasse (Tropaeolum). Jfr H y-d a t o d. N. Jn. Vattenprovet, se Gudsdom, sp. 1220. Vattenpumpa, dets. som vattenmelon. Vattenrall, zool., se Rallsläktet. Vattenregalet, se Grundregalen. Vattenreglering, åtgärd för reglering av vattenståndet i eller vattenavtappningen ur sjöar (se S j ö r e g 1 e r i n g) o. a. vattenmagasin. Begreppet v. omfattar års-, vecko-, dygn- och profil reglering. Reglering av vattenståndet i sjöar o. a. vattenmagasin sker oftast i skyddsintresse, i synnerhet för jordbrukets skyddande, varvid v. avser sänkning av de höga vattenstånden. Höjning av lågvattenstånden ifrågakommer ibland i segla- Exempel på dygnreglering. Vid ett tillfälle, då tillrin-ningen motsvarar den under dygnet i medeltal erforderliga driftvattenmängden, kan, om tillräckligt magasin finnes, hela vattenföringen tillgodogöras och be-lastningsspetsen på e. m., som i detta fall är 72 % större än medelbelastningen under dygnet, övervinnas. Härför erfordras ett magasin, som rymmer omkr. V® av den under dygnet totalt erforderliga driftvattenkvantiteten. — Kurvan gäller för Stockholms belastningsförhållanden en viss dag. Driftvattenmängden är ung. proportionell mot belastningen. tionens intresse. V. för kontroll av avtappningen ur vattenmagasin är av utomordentlig ekonomisk betydelse. För kraftproduktion och irrigation (se Konstbevattning) magasineras vatten under vattenrika perioder för att avtappas under vattenfattiga, å r s-reglering (med flerårsreglering). Vid veck o- och dygnreglering för kraft-verksdrift, vilka i regel ske genom utnyttjande av de smärre magasin, som oftast kunna erhållas omedelbart intill kraftstationerna, hålles vatten inne under de tider av veckan, då kraftbehovet är lågt, t. ex. under sön- och helgdagar samt om nätterna, för att under vardagen utgöra ett tillskott till den naturliga vattenföringen, då fabriksdriftens krav på kraft är störst, samtidigt som spetsförbrukning äger rum för »borgerliga» behov, ss. belysning och spårvägsdrift. Om möjlighet till vecko- och dygnreglering finnes, kan kraftverket vanl. tillfredsställa ung. dubbelt så stort kraftbehov, som om denna möjlighet saknas. Om kraften avsättes endast för kommunala behov och järnvägsdrift, kan genom nämnda regleringsform ofta 3—4 ggr större .effekt än den dygnet runt disponibla uttagas. — Profilreglering avser koncentrering av fallhöjden hos långsluttande vattendrags-sträckor i syfte att möjliggöra ekonomisk kraftverksutbyggnad eller för att göra ett vattendrag segelbart. Den förutsätter uppförande av regleringsdammar och, då fråga är om seglation, inrättande av slussar. Vid fullständigt utnyttjande av vattenkraften utplånas alla strömfall, och vattendragets, profil får trappform; d. v. s. den består endast av lugnvattenssträckor och vattenkraftsanläggningar, där fallhöjden mellan lugnvattnen utnyttjas. F-é. Vattenrening (jfr Vatten) kräves dels för beredning av ett lämpligt konsumtionsvatten, dels för avlägsnande av föroreningar ur avloppsvatten. Ett gott dricksvatten bör vara klart, färglöst och sterilt, utan lukt och smak, mjukt och fritt från järn, mangan och aggressiv kolsyra. Hos industriellt vattenledningsvatten fordras ofta mycket hög grad av renhet. Järn och mangan i grundvatten kunna ofta avlägsnas genom luftning, avsättning