Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vattenpolo - Vattenporer, Vattenklyvöppningar - Vattenprovet - Vattenpumpa - Vattenrall - Vattenregalet - Vattenreglering - Vattenrening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
Vattenporer—Vattenrening
152
der vattenytan. Att hindra en motståndare
är tillåtet endast då denne håller bollen. Att
fasthålla en motståndare och hindra honom
vid simningen, att gå på bottnen eller hålla
sig i målstolpar, barriärer etc. är
förbjudet. Spelet börjar genom spelarnas
uppsim-ning från resp, mållinjer till planens mitt, dit
bollen kastas av domaren (på detta sätt
börjar spelet också efter varje mål). Vid avbrott
i spelet får ingen spelare ändra plats. Spelet
föres mest genom »passningar» fram och åter
mellan spelarna; vanl. kastas bollen från
ryggläge. — V:s hemland är Skottland;
de skotska reglerna antogos 1888 att gälla
för hela Storbritannien och ha sedan blivit
mönster för de internationellt gällande. I
Sverige, dit spelet infördes på 1890-talet,
administreras denna idrottsgren av Svenska
simförbundet, som sedan 1906 anordnat svenska
mästerskapstävlingar i v. Å. S-n.
Vattenpolo vid olympiska spelen.
1904: 1 U. S. A.
1908: 1 Storbritannien, 2 Belgien, 3 Sverige.
1912: 1 Storbritannien, 2 Sverige, 3 Belgien.
1920: 1 Storbritannien, 2 Belgien, 3 Sverige.
1924: 1 Frankrike, 2 Belgien, 3 U. S. A.
1928: 1 Tyskland, 2 Ungern, 3 Frankrike.
1932: 1 Ungern, 2 Tyskland, 3 U. S. A.
Innehavare av svenska mästerskapet i vattenpolo.
1906—24: Stockholms kappsimningsklubb.
1925—28 : Simklubben Neptun, Stockholm.
1929—31: Stockholms kappsimningsklubb.
1932: Simklubben Neptun, Stockholm.
1933: Stockholms kappsimningsklubb.
Vattenporer, Vattenklyvöppningar, hos
en del växter vanl. i bladtänder el.
bladinskärningar gruppvis sittande öppningar, som
till formen påminna om vanliga
klyvöppningar (se d. o.). De äro dock större än dessa och
Längdsnitt av en bladtand hos en Potentilla-nrt,
visande epitemvävnaden.
kunna ej stängas. I det underliggande
bladpartiet finnes ofta en egendomlig lucker
vävnad av klorofyllfria celler
(epitemväv-n a d). Då epitemcellerna äro fyllda med
vatten, pressas detta ut i bladens cellmellanrum
och därifrån genom v. som klara droppar ut
i det fria, t. ex. hos daggkåpa (Alchemilla)
och blomsterkrasse (Tropaeolum). Jfr H
y-d a t o d. N. Jn.
Vattenprovet, se Gudsdom, sp. 1220.
Vattenpumpa, dets. som vattenmelon.
Vattenrall, zool., se Rallsläktet.
Vattenregalet, se Grundregalen.
Vattenreglering, åtgärd för reglering av
vattenståndet i eller vattenavtappningen ur
sjöar (se S j ö r e g 1 e r i n g) o. a.
vattenmagasin. Begreppet v. omfattar års-, vecko-,
dygn- och profil reglering. Reglering av
vattenståndet i sjöar o. a. vattenmagasin sker
oftast i skyddsintresse, i synnerhet för
jordbrukets skyddande, varvid v. avser sänkning
av de höga vattenstånden. Höjning av
lågvattenstånden ifrågakommer ibland i segla-
Exempel på dygnreglering. Vid ett tillfälle, då
tillrin-ningen motsvarar den under dygnet i medeltal
erforderliga driftvattenmängden, kan, om tillräckligt
magasin finnes, hela vattenföringen tillgodogöras och
be-lastningsspetsen på e. m., som i detta fall är 72 %
större än medelbelastningen under dygnet, övervinnas.
Härför erfordras ett magasin, som rymmer omkr. V®
av den under dygnet totalt erforderliga
driftvattenkvantiteten. — Kurvan gäller för Stockholms
belastningsförhållanden en viss dag. Driftvattenmängden
är ung. proportionell mot belastningen.
tionens intresse. V. för kontroll av
avtappningen ur vattenmagasin är av utomordentlig
ekonomisk betydelse. För kraftproduktion
och irrigation (se Konstbevattning)
magasineras vatten under vattenrika perioder
för att avtappas under vattenfattiga, å r
s-reglering (med flerårsreglering). Vid
veck o- och dygnreglering för
kraft-verksdrift, vilka i regel ske genom
utnyttjande av de smärre magasin, som oftast kunna
erhållas omedelbart intill kraftstationerna,
hålles vatten inne under de tider av veckan,
då kraftbehovet är lågt, t. ex. under sön- och
helgdagar samt om nätterna, för att under
vardagen utgöra ett tillskott till den
naturliga vattenföringen, då fabriksdriftens krav
på kraft är störst, samtidigt som
spetsförbrukning äger rum för »borgerliga» behov, ss.
belysning och spårvägsdrift. Om möjlighet
till vecko- och dygnreglering finnes, kan
kraftverket vanl. tillfredsställa ung. dubbelt
så stort kraftbehov, som om denna möjlighet
saknas. Om kraften avsättes endast för
kommunala behov och järnvägsdrift, kan genom
nämnda regleringsform ofta 3—4 ggr större
.effekt än den dygnet runt disponibla uttagas.
— Profilreglering avser koncentrering
av fallhöjden hos långsluttande
vattendrags-sträckor i syfte att möjliggöra ekonomisk
kraftverksutbyggnad eller för att göra ett
vattendrag segelbart. Den förutsätter
uppförande av regleringsdammar och, då
fråga är om seglation, inrättande av slussar.
Vid fullständigt utnyttjande av
vattenkraften utplånas alla strömfall, och vattendragets,
profil får trappform; d. v. s. den består
endast av lugnvattenssträckor och
vattenkraftsanläggningar, där fallhöjden mellan
lugnvattnen utnyttjas. F-é.
Vattenrening (jfr Vatten) kräves dels för
beredning av ett lämpligt konsumtionsvatten,
dels för avlägsnande av föroreningar ur
avloppsvatten. Ett gott dricksvatten bör vara
klart, färglöst och sterilt, utan lukt och smak,
mjukt och fritt från järn, mangan och
aggressiv kolsyra. Hos industriellt
vattenledningsvatten fordras ofta mycket hög grad av
renhet. Järn och mangan i grundvatten kunna
ofta avlägsnas genom luftning, avsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
