155 V attenskorpionen—V attenståndsf örutsägelser 156 Vattenmärken utanför Piteå. Havsytan 17 cm under normalvattenstånd och stången ställd i vattenlinjen. Av linjerna under årtalen 1750 och 1851 ange de nedre medelvattenstånden för dessa år. vein, Nepa cinerea, och vattenskorpio-n e n, Ranatra linearis. Fam. Naucoridae påminner till kroppsformen mycket om dykarna bland skalbaggarna och simmar liksom dessa med stor skicklighet. — Till v. hör även fam. Belostomatidae, omfattande ända till 8—10 cm långa, numera huvudsaki. tropiska former, bl. a. den i s. Asien förekommande Belostoma indicum. — Om hit hänvisade Reduviidae och Reduvius se Rov skinnbaggar, om b r axenmyggor se Vattenlöpare. I. T-dh. Vattenskorpionen, zool., se Vattenskinn-b agg ar. Vattenskott, Stamskot t, benämnas de sidoskott, vilka utväxa ur adventivknoppar på stammen el. på grövre grenar av träd, i synnerhet beskurna, odlade sådana. På lågt förädlade träd och buskar utväxa v. ofta från vildstammen, således nära marken. Sådana skott böra ovillkorligen genast bortskäras, emedan de förbruka den näring, som rätteligen skulle komma den förädlade delen av trädet el. busken till godo. O. T. S.* Vattenslag. En i en ledning framströmman-de vattenmassa har en viss »levande kraft» (se K i n e t i s k energi). Om vattnet hejdas i sitt lopp genom att ledningen avstänges, frigöres denna energi, vilket yttrar sig i ökning av trycket i ledningen och på avstäng-ningsanordningen. Tryckökningen uppträder vid hastig avstängning som en stöt, v., som t. o. m. kan spränga ledning, ventiler, maskiner m. m. Mot risker av denna art söker man skydda sig genom anordningar, som upptaga och mildra stöten. Jfr Luftklocka, Pump, sp. 262, och Vattenkraftverk. G. H-r. Vattenslinga, Myriophy'llum, till fam. Ha-lorrhagidaceae hörande vattenväxtsläkte med oansenliga, fyrtaliga blommor i ax el. ensamma i de övre bladvecken. Bladen äro krans-ställda, alla el. de flesta nedsänkta i vattnet och hårfint parflikade (»gälblad»). I Sverige finnas tre arter fleråriga örter. G. M-e. Vattensläde el. S j ö s 1 ä d e, skpsb., se M o-t o r h å t. Vattensnäcka, se Vattenuppfordrings-ve r k. Vattensork el. Mu llsork, Arvi'cola ter-re'stris, den största svenska arten av sorksläktet (se d. o., sp. 134 och bild). Vattenspatt, veter., se Fyllda pannor och H a s. Vattenspindel, Argyronéta aquätica, en 12— 20 mm stor gråbrun spindel, som lever i vattnet, där den till bostad av spinntrådar förfärdigar ett klockformigt hus, som fylles med luft, transporterad dit från vattenytan. l.T-dh. Vattenstånd, Vattenhöj d, mätes av höjdskillnaden mellan en vattenyta och ett fast vattenmärke el. fixpunkt (jfr N i v e 1 1 e-r i n g) på stranden. Är fixpunkten inhuggen i jämnhöjd med el. på uppmätt höjd över vattenytan vid medelvattenstånd, kallas den vattenmärke (se bild). 1 sin enklaste form består en vattenståndsmätare (pegel, se d. o.) av en lodrät skala, fäst på en mur el. annat föremål och nående ned i vattnet under lägsta vattenståndet. Mätarens nollpunkt bör vara avvägd till en närbelägen fixpunkt. På denna skala avläses v. Denna anordning kan icke lämpligen användas vid starkt vågskvalp el. då de dagliga vattenståndsvariationerna till följd av ebb och flod, kraftverk o. dyl. äro stora. Man använder då registrerande peglar, bestående av en murad brunn el. ett lodrätt rör av metall el. trä, som genom ett vågrätt rör el. hål står i förbindelse med det hav el. vattendrag, vars v. skall mätas. Vågsvallets inverkan på vattnets rörelse i röret blir därigenom betydligt minskad. I röret nedsänkes en flottör, vars rörelser i höjdled medelst en utväxling och en penna registreras på en roterande trumma el. en tavla, som förflyttas vinkelrätt mot pennans rörelseriktning. I Sverige finnas dylika självregistrerande peglar (mareografer) vid 10 vattenståndsmätnings-stationer utmed rikets kuster. De äro avvägda i samband med Sveriges precisionsavväg-ning (jfr N i v e 1 1 e r i n g) och lämna ett för studiet av strandlinjens sekulära förskjutning grundläggande siffermaterial. Ett stort antal självregistrerande peglar finnes också i floder och sjöar. Ur vattenståndsobservationerna beräknas karakteristiska vattenståndsvärden, normalt hög-, medel- och lågvattenstånd, v. med en viss varaktighet o. s. v. Dessa arbeten ledas av Statens meteorologisk-hydro-grafiska anstalt. Jfr Vattenm ängd s-mätningar och Vattens tån d s f ö r-utsägelser. A-l W-n. Vattenståndsförutsägelser (Vattenstånd s-prognoser). Liksom inom meteorologien förutsägelserna av väderleken spela en stor roll, äro inom färskvattenshydrografien förutsägelser av flodernas vattenstånd av betydelse Nödvändigheten att förutsäga vattenstanden