157 Vattenståndsmätare—V attenväxter 158 Vattensvin, Hydrochoerus capybara. i de stora kontinentala floderna med deras stora och snabba växlingar för att därigenom underlätta kampen mot översvämningarnas härjningar har i hög grad bidragit till inrättandet av hydrografiska statsinstitutioner. Ehuru i de sjörika länderna behovet av prognoser icke är lika stort, då flodernas vatten-föring där genom sjöarna är mera likformig och översvämningar därför mera sällsynta, ha de även där betydelse särskilt för ett rationellt tillvaratagande av vattenkraftstillgångarna. De utländska vattenprognoserna, hög-vattensvarningarna, avse förutsägelser för några få dagar och grunda sig på studiet av högvattnens fortplantning i vattendragen, framför allt beträffande den tid, som i genomsnitt förflyter mellan högvattenskulmens inträffande vid en plats och dess ankomst till en annan längre ned belägen, samt beträffande kulminationshöjden vid den förra platsen och den senare. Varningar utsändas flerstädes telegrafiskt längs vattendragen enl. en organisation, snarlik den vid den meteorologiska väderlekstjänsten. Andra v., som försökts i Sverige, Finland, U. S. A. m. fl. länder, äro förutsägelser för längre tid, några månader till ett år i förväg, och avse en uppskattning av den sannolika storleken av de i praktiskt hänseende viktigaste vattenstånden, t. ex. vinterlågvattnet, vårhögvattnet, sommarlågvattnet och hösthögvattnet. De ha grundats på studier dels över fleråriga regelbundna fluktuationer hos nederbörden och sjöarnas vattenstånd, dels över sambandet mellan nederbörds- och magasineringsförhållandena, särskilt snömängden, under en föreg. tid och vattenstånden under en följande. A-l W-n. Vattenståndsmätare, se Vattenstånd. Vattenstämpel, V atten märke (även kallat F i 1 i g r ä n), ett i papper (se d. o., sp. 627) förekommande varumärke (konturteckning av vapen, ankare, bikupa o. a., bokstäver och siffror). Bruket att med v. märka papper fanns redan under den äldre medeltiden. — Litt.: C. M. Briquet, »Les filigra-nes ... 1282—1600» (4 bd. 1907); uppsats av S. Ambrosiani i »Molæ chartariæ suecanæ», I (1923) . _ E. L-k. Vattensvin, Bydrochoe'rzis capybära, till marsvinsdjuren (se d. o.) hörande gnagare med klumpig kropp, täckt av grova, borstlika hår, och grovt byggt huvud med små öron. Framtänderna äro mycket breda, bakbenen längre än frambenen, svans saknas. Längden är mer än 1 m och mankhöjden 50 cm. V. finnes i de skogbevuxna delarna av Sydamerika och vistas i hjordar vid sjöar och floder. Köttet av unga djur ätes. T. P. Vattentorn, se Vattenledning. Vattentrampning, simsätt, vid vilket enbart benen användas för simtagens utförande. Benen röras antingen växelvis upp och ned Vattenstämpel från Uppsala pappersbruk, 1610-talet. såsom vid velocipedåkning el. också likformigt, på samma sätt som bentaget utföres vid bröst-sim. E. B-ll.* Vattentäta tyger, se Impregnering, sp. 482; jfr Waterproof. Vattentätt skott, skpsb., se Skott 3. Vattenuppfordringsverk, gemensamt namn på maskiner för lyftning av vatten från en lägre till en högre nivå. De tidigaste v. kännetecknades av att vattnet lyftes medelst öppna kärl, vilka således måste beskriva samma bana som det uppfordrade vattnet. Ex. på dylika uppfordringsverk utgöra skophjul och paternosterverk (se d. o.). Hit kan även räknas Arkimedes’ skruv eller vattensnäckan, vilken utgöres av en lutande skruv, som kan vridas i en kring skruven tätt slutande cylinder. Skruvens nedre ända nedsänkes i vattnet. Vid skruvens kringvridning uppfångas för varje varv mellan skruvgängan och cylinderväggen en viss vattenmängd, som långsamt transporteras upp till skruvens övre ända. Bland modernare v. må nämnas pumpar (se d. o.) av olika slag, ejektorer, den av Montgolfier uppfunna hydrauliska väduren (se d. o.) och mammutpumpen, ett i vattnet nedsänkt vertikalt rör, vid vars nedre ända luft inblåses. V. J-a. Vattenur, tidmätare, konstruerad på så sätt, att en viss mängd vatten avdroppar ur ett kärl och därvid utmärker ett bestämt tid-mått. V. funnos redan hos de gamla kulturfolken kring Medelhavet, ss. hos assyrer, egypter och greker. Det grekiska v., kallat kleps-y'dra, kom särskilt till användning vid rätts-förhandlingarna. Senare framkom en mängd sinnrika konstruktioner, som bl. a. möjliggjorde måttsenheternas avläsande på en skala med rörlig visare. Ännu fram emot slutet av 1600-talet användes på sina håll sådana v., men de hade då redan börjat utträngas av de mekaniska hjuluren. G. Brg. Vattenvåg, se Vattenpass. Vattenvågor, mek., se Vågrörelse. Vattenvägar, se Vatten by ggn adskonst. Vattenvärde, fys., se Kalorimeter. Vattenvätskan, fysiol., se ögat. Vattenvävnad, bot., se Växtanatomi. Vattenväxter, i vidsträckt bemärkelse alla växter, som växa i vatten, även de, vilkas blad höja sig över vattenytan; i inskränkt bemärkelse växter (hydrofyter), vilkas assimila-tionsorgan äro nedsänkta i vattnet el. flyta på detta. G. M-e.