181 Weberska lagen—Veckelaks 182 relae, något modifieras. Weber gav därför sin allmänna elektriska grundlag följ, utseende: e e, av2 + 6^’ där K är kraftverkan mellan laddningarna e och Ci, r deras avstånd, a och b konstanter, v den relativa hastigheten och g den relativa accelerationen, och han lyckades genom att tillämpa denna lag på elektriska strömmar på teoretisk väg härleda bl. a. Ampères kända empiriska lagar för dylika strömmars inverkan på varandra. (J. T.) Weberska lagen, en av fysiologen E. H. Weber (se d. o.) uppställd lag, enl. vilken den ökning i retningens styrka, som är nödvändig för att åstadkomma en nätt och jämnt märkbar ökning i en däremot svarande sinnesförnimmelses styrka, är en konstant bråkdel av den ursprungliga retningen. G. Th. Fechner (se d. o.) sökte ge W. en exaktare formulering (W e b e r - F e c h n e r s k a lagen). Bjstm. Veberöd, socken i Malmöhus län, Torna härad, på Romeleåsens sluttningar, n. ö. om Ro-meleklint; 40,44 kvkm, 1,544 inv. (1933). 2,174 har åker, 738 har skogsmark. Vid Malmö— Simrishamns järnväg stations- och municipal-samhället V. (184 har, 668 inv. 1933, tax.-värde å fastighet 1,718,500 kr. 1932, tax. inkomst 542,210 kr.) med tegelbruk, garveri m. m. Ingår i Vombs och V :s pastorat i Lunds stift, Färs kontrakt. Ve'blen, T., se T e k n o k r a t i. Webster [o>e'bsto], Daniel, nordamerikansk politiker (1782—1852), urspr. advokat. Var 1813—17 led. av kongressens representanthus och bekämpade presidenten Madisons krigspolitik mot England. Han vann snart rykte som en av unionens främsta vältalare och politiska debattörer. 1823—27 var W. ånyo led. av representanthuset och 1827—41 av senaten. Han tog livlig del i den s. k. nullifika-tionsstriden (se N ulli f i k a t i o n), varvid han under kampen mot J.C. Calhoun och Robert Y. Hayne utvecklade de stats-rättsliga idéer, som blevo de bärande i nordstaternas strid för unionens bevarande 1861 —65. W. var utrikesminister i Harrisons kabinett 1841—43 och lyckades som sådan nå en fördelaktig uppgörelse med England om ett flertal svävande tvistefrågor, särskilt om gränsen mellan Maine och Kanada (1842). Änyo led. av senaten 1845, bekämpade W. energiskt annexionen av Texas och kriget mot Mexiko samt hade verksam del i uppgörelsen med England om Oregongränsen 1846. I den stora striden om Clays kompromissförslag i slavfrågan 1850 (se Amerikas förenta stater, sp. 824, och C 1 a y) förordade W. i ett ryktbart tal kompromissen. I Fillmores kabinett var han utrikesminister från 1850. W:s tal och skrifter utgåvos 1903 i 18 bd. — Biogr. av C. M. Fuess (2 bd, 1930) m. fl. V. S-g. (R. Sv-m.) Webster [coe'bsto], John, engelsk dramaturg (1575?—1624?). Om hans liv vet man nästan intet. Med Dekker skrev han de livliga och kvicka skildringarna ur Londonlivet »Westward Ho» (1605), som gåvo anledning till Jonsons, Chapmans och Marstons »Eastward Ho», samt »Northward Ho» (1607), ett svar på »Eastward Ho». Först sorgespelen »The white devil» el. »Vittoria Corombona» (spelad trol. 1611; tr. 1612; sv. övers, av T. Hedberg i »Världslitteraturen», bd 3, 1902) och »The dutchesse of Malfy» (spelad trol. 1613; tr. 1623) visa W:s egenart; de ha karaktärsteckning och patos, egenskaper, som göra W. till den kanske förnämste av tidens dramaturger efter Shakespeare. Senare skrev W. bl. a. »The devils law-case» (tr. 1623), »A cure for a cuckold» (tr. 1661; möjl. tills, m. W. Rowley) och »Appius and Virginia» (tr. 1654; även tillskrivet Heywood). Skr. utg. bl. a. i 4 bd 1927. — Se R. Brooke, »J. W. and the Elizabethan drama» (1917). J. M.* Webster [coe'bste], N o a h, nordamerikansk lexikograf (1758—1843). Skrev »Grammatical institute of the english language» (3 bd, 1783 —85), med förenklad stavning och uniformering av uttalet, samt det utmärkta »American dictionary of the english language» (1828). Webster [<oe'bsta], sir Richard, se A 1-verstone. Vecelli [vetj*ä'li], T., se T i z i a n. Wechel [vä'l$øl], A., se Postverket, sp. 24. Vecht [fä^t]. 1. Utrechtsche V., flod i Nederländerna, urspr. en av Rhens mynnings armar, som vid Utrecht avgrenade sig från Kromme Rijn men numera är avdämd därifrån; utmynnar vid Muiden i Zuiderzee. — 2. Overijselsche V., ty. Vechte, flod i n. v. Tyskland (prov. Westfalen och Hannover) och Nederländerna (prov. Overijsel), förenar sig med Rhenarmen Zwarte Water, som utmynnar i Zuiderzee n. n. v. om Zwolle; längd 207 kvkm, därav 143 km farbara för mindre fartyg. Kanalförbindelse med bl. a. Ems. We'chter, Esaias, finländsk industriidkare och riksdagsman (1701—76). Grundade 1738 ett klädesmanufakturverk i Åbo samt 1739 ett valkverk vid Littois (se d. o.). W. var en stridbar mösspolitiker vid riksdagarna 1734, 1738—39 och 1742—43 och uppträdde för finskans rätt. Jfr Y. Koskelainen, »Littois klädesfabriks historia» (1923). H. E. P. Vecka, tidsperiod i ett flertal kronologier, omfattande fem till tretton dagar. Möjl. har v. uppkommit genom uppdelning av månskiftena i fyra delar. Den härigenom uppkomna sjudagars v., som har använts av kaldéer-na, egypterna, judarna, araberna, grekerna och romarna, är den nu allmänt vedertagna. I Sveriges kalender ha vissa v. sitt särskilda namn, ss. dymmelveckan och stilla v. samt de v., som omfatta en viss högtid, ss. påskveckan. Dagarna 18—24 juli benämnas fruntimmers-veckan el. regnveckan, enär maximum för nederbörd i Sverige sammanfaller med denna tidsperiod. Jfr V i k a. K. Lmk. Veckberg, se Berg. Ve'ckelaks, fi. Ve'hkalahti, socken vid Finska viken, Viborgs län, Finland; 577 kvkm, 9,907 inv. (1932). V. finnes omnämnt på 1300-talet; kyrkan, av gråsten, belägen i Fredriks-hamn, är från denna tid, ehuru flera gånger