Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
Veckelsvansbjörn—Veekopredikan
184
ombyggd. Befolkningen har urspr. varit
svensk men är nu helt finskspråkig. O. Brn.
Veckelsvansbjörn (K i n k a j u), Pötos
flä-vus (CercolCptes caudivo’lvulus), hör till fam.
Procyonidae av rovdjurens ordn. V. har kort
nos, sammanvuxna underkäkshälfter, blott tre
Veckelsvansbjörn, Potos flavus.
mellantänder, flatkronade kindtänder samt
lång gripsvans, öronen äro små, fällen nästan
ullig, grågul, ofta med inslag av brunt på
ryggen. Kroppen är långsträckt, omkr. 45
cm, svansen ung. lika lång, boghöjden omkr.
17 cm. V. finns i talrika raser från Peru och
Brasilien till Mexiko. V. är i rörelse nattetid
och klättrar med stor skicklighet i träden, där
den uteslutande håller till. Den lever av
frukter, honung, fågelägg och smärre djur, även
insekter. V. blir lätt tam. Lönnb.
Weckerlin [väkärlä’], Jean Baptiste
Théodore, fransk musiker (1821—1910),
1876—1909 bibliotekarie vid konservatonet i
Paris. Ägnade folkvisan stor uppmärksamhet
och utgav flera samlingsverk, däribland
»Chan-sons populaires du pays de France» (2 bd,
1903). W. komponerade solosånger, symfonier,
körverk och sångspel. T. N.
We’ckherlin, Georg Rudolf, tysk skald
(1584—1653), var bosatt i London sedan 1620
som engelsk understatssekr. och nyttjades av
Jakob I och Karl I i diplomatiska värv. Han
var en av de främsta vägröjarna för
renässansdikten i Tyskland och sökte skapa en
konstdikt i stil med fransk och engelsk
sam-tidspoesi. Han skrev oden, ekloger och
sonetter; en stor del av hans diktning är patriotisk
och tar parti för protestanterna, ej minst
Gustav II Adolf. I mycket föregångare till
Opitz, förstod han dock ej dennes metriska
reform. 3 bd saml. dikter 1894—95. R-n B.
Veckholm, socken i Uppsala län, Trögds
härad, vid N. Björkfjärden av Mälaren; 45,71
kvkm, 1,002 inv. (1933). Slättbygd, uppdelad
av skogsdungar och bergknallar. 2,324 har
åker, 1,692 har skogsmark. Egendomar:
Ekholmen (se d. o.), Amnö m. fl. Ingår i V:s,
Kungs-Husby och Torsvi pastorat i
Ärkestiftet, Trögds kontrakt. — Kyrkan är
medeltida; i ö. är De la Gardieska gravkoret
tillbyggt på 1600-talet. Bland de många dyrbara
inventarierna märkas en silverkalk från
1200-talet och ett altarskåp från 1500-talet.
Vecklare, Vecklarfjärilar, Tortrici-
dae, en grupp småfjärilar (Microlepidoptera,
se Fjärilar, sp. 539), som fått sitt namn
på grund av larvernas vana att till skydd
spinna el. veckla ihop de blad, varpå de leva.
V. skiljas från andra småfjärilar (se M a
1-fjärilar och M o 11 f j ä r i 1 a r) genom att
framvingarna äro täml. breda vid basen och
ej tilltaga nämnvärt i bredd mot spetsen.
Bakvingarna äro stora och breda. Framvingarna
ha ofta livliga färger med tvärstrimmor och
band i växlande mönster; i vila läggas de
takformigt. Larverna ha 3 par bröst- och 5
par bakkroppsfötter, en starkare kitiniserad
nacksköld samt ofta segmentalt ordnade små
hårbärande plåtar på kroppsringarna. V.
omfatta ett stort antal arter, av vilka många
äro svåra skadegörare såväl på åker och äng
som i skogen, t. ex. timotejvecklaren,
ekveck-laren och hartsgallvecklaren (alla av släktet
Tortrix) samt tallskottvecklaren (se dessa ord).
Utom dessa äro följ, mera anmärkningsvärda
som skadegörare i skogen:
granbarrveck la ren (Epiblema tedella), vars larv på
hösten urholkar granens barr, vilka spinnas
ihop i buntar till ett slags bon, samt
dvärg-ba r r veckl a ren (Epinotia nanana), vars
skadegörelse infaller under våren och
försommaren. En viktig skadegörare är vidare
grankottvecklaren (Laspeyresia
stro-bilella), vars gulvita, med ljusbrunt huvud
och ljus nacksköld försedda larv vissa åv
högst avsevärt decimerar granfröna.
Grankottvecklaren lägger sina ägg mellan
kottefjällen på de unga kottarna; larverna göra
gångar i fröna och basen av kottefjällen och
övervintra som halvvuxna i kotteaxeln för
att på våren fortsätta sitt förstörelsearbete.
Om kottar, som skola klängas, under vintern
förvaras i varmt rum, fortsätta larverna sin
skadegörelse utan avbrott, detta i
motsättning till grankottmottet (se d. o., suppl.).
Bland trädgårdens skadliga vecklarfjärilar
märkas knoppvecklaren (Olethreutes
variegana m. fl. arter), vars larver leva i
knopparna och skada fruktträden, vidare
plommonvecklaren och
äppleveck-laren (se Fruktträdens
skadeinsekter), ärtvecklaren (se d. o. och
bild 12 på färgpl. Lantbrukets
skadedjur 2) samt vindruvvecklaren (se
d. o.). — Se även bilder på färgpl.
Skogsträdens skadedjur 1. I. T-dh.
Veckning, geol., se
Bergskedjebild-ning. Jfr Orogenetiska zoner.
Veckodagshemman, kam., se
Frälsehemman.
Veckofesten, se Pingst.
Vecko-Journalen, illustrerad veckotidning,
sedan okt. 1910 utg. av Åhlén & Åkerlunds
förlag. Förste red. var S. Strömberg, nuv.
är Elsa Nyblom.
Veekopredikan. Redan i 2:a årh. firade de
kristna utom söndag även onsdag och fredag.
Vid reformationen utbyttes dessa i Sverige
mot veekogudstjänster. Sålunda bestämde
kyrkoordningen 1571, att i städerna skulle
predikas två gånger i veckan. Enl. kyrkolagen
1686 skola v. hållas i städer onsdag och
lördag och på landet i regel fredag. Vid v. skola
bibeltexter i ordningsföljd genomgås utom
under fastan, då passionspredikan (se d. o.)
hålles. A. O. T. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
