185 Wecksell—Veda 186 WeckseTl, Josef Julius, finländsk skald (1838—1907). Redan under skolåren utvecklade W. en stor lyrisk produktivitet och fick ett lustspel, »Tre friare», uppfört på Åbo teater. Men hans egentliga diktning började, då han 1858 blivit student. I »Valda ungdomsdikter» (1860) framträder särskilt i de erotiska dikterna och i naturstämningarna en starkt romantisk ton, ofta påverkad av Heine. Men snart därpå får hans diktning en mörk och förtvivlad prägel, vittnande om starka inre slitningar. Den stod i sammanhang med en frambrytande sinnessjukdom. Han ansträngde emellertid sina yttersta krafter för att fullborda skådespelet »Daniel Hjort» (uppf. 1862, tr. 1863), som blev hans främsta verk. Det hämtar sitt motiv från striden i Finland mellan Sigismund och hertig Karl (jfr Hjort, D. Th.) och är ett starkt dramatiskt verk, den svenska litteraturens mest betydande skådespel före Strindberg. Då »Daniel Hjort» uppfördes, hade W:s själ emellertid redan för alltid förmörkats av vansinnet. W:s »Samlade dikter» utgåvos 1868 (5:e uppl. 1919 av G. Castrén med inl. av denne). — Litt.: A. Mörne, »J. J. W.» (1909) och »Nya Wecksell-studier» (1920); Gerda Rydell, »Adertonhun-dratalets historiska skådespel» (1928; akad. avh.). G-rC. Vecsey [vä'tj"äj], Franz (F e r e n c) von, ungersk violinist (f. 1893), uppträdde från 1903 som »underbarn» och är sedan länge internationellt uppskattad för sitt nobla, ovanligt tonsköna violinspel. I Sverige har han ofta konserterat sedan 1910. H. G-t. Ve'ctor, se Vektor. Ved, vissa virkessortiment (om vedens bildning och beståndsdelar se T r ä). Man skiljer på brännved, kolved (se K o 1 n i n g) och massaved (se d. o. och Pappersmassetill-verkning) el. pappersved. Ehuru pappersveden är ett för det svenska skogsbruket ytterst betydelsefullt sortiment (årlig konsumtion 12 mill. kbm), har dock brännveden el. hushållsveden för den stora allmänheten den största betydelsen. Enl. senaste beräkningar (1931 års skogs-sakkunniga) kunna Sveriges skogar vid god skötsel årl. avkasta 49 mill. kbm, varav omkr. 31 mill. kbm anses vara virke, som duger till förädling och industriella ändamål, medan 18 mill. kbm blott duga till bränsle, träkolning o. dyl. Åtgången till bränsle och dylika syftemål uppgår endast till 10 mill. kbm, varför omkr. 8 mill. kbm sådant virke, som årl. bör kunna utvinnas, lämnas på rot el. som avfall i skogen. Härav framgår, att Sverige äger en stor reserv av ej förbrukat bränslevirke, som ur skogsvårdssynpunkt helst bör komma till avverkning. Detta har föranlett statsmakterna att genom särskilda åtgärder uppmuntra till användning av ved i st. f. utländskt kol-och koksbränsle. Statens och kommunernas anläggningar ha under senare år i stor om fattning övergått från koks- till vedeldning i värmepannorna. Flera speciella, goda vedeld-ningspannor och vedspisar ha konstruerats under senare år. Till v. nyttjas virke av samtliga svenska trädslag. Deras bränslevärde växlar. Om v. av samtliga olika trädslag gäller, att värmeeffekten är direkt proportionell mot v:s spec. v. vid lika fuktighetshalt. Ett kg ved av vilket trädslag som helst lämnar i så fall samma värmeeffekt, i runt tal 3,620 kal. V. mätes och säljes doek ej efter vikt utan efter volym, varför de olika vedslagens spec. v. bestämmer deras värmevärde. Om man betecknar det rena kolets värmeeffekt med 100, får man följ, värmevärdetal: a venbok ............. 28 ek ................... 26 ask och bok .......... 24 björk ................ 23 tall och al........... 20 gran .............. 19 lind .............. 18 asp och poppel...... 14 (stenkol 77, träkol 98) Då avenboken blott förekommer i mindre omfattning i de sydligaste landskapen, saknar den betydelse på vedmarknaden. Av eken användas stammarna oftast till sågning el. slöjd, och ekved upphugges i regel blott av grenar el. rötskadade träd, som ha lägre bränslevärde. Praktiskt taget lämnar därför boken, av vilken även prima stamvirke i stor utsträckning upphugges till v., Sveriges bästa ved. V:s bränslevärde beror också på virkets fuktighetshalt. Medan träden stå på rot, uppgår vattenhalten till omkr. 60 % av v:s hela vikt. När v. blir väl lufttorkad, sjunker vattenhalten till omkr. 30 %, vilket torde få anses vara fullt tillfredsställande för saluförd hushållsved. Ju mindre torr v. är, dess sämre blir dess värmeverkan. Allt utomhus förvarat virke torkar eg. blott under april—juni. För att bli fullt lufttorr till hösten bör v. därför vara huggen före 1 april, vilket man brukar kalla vinterhuggen. Vid eldning i industriella anläggningar och värmepannor kan även mindre torr v. användas med fördel. Denna förbrinner näml, långsammare och kräver sålunda tillsyn mindre ofta. Brännved saluföres numera enl. lag i kbm (se V e d m å 11), varvid avses s. k. löst mått, d. v. s. måttet avser ej blott rymdinnehållet av själva vedstyckena utan jämväl tomrummen mellan dessa. Det verkliga rymdinnehållet av vedmassan, det s. k. fasta måttet, är vanl. 63—67 % av det lösa måttet. På landsbygden saluföres ofta icke kapad v. i form av »långved», »grenved», »risbunker» m. m. Efter kvaliteten säljes v. dels som prima och dels som sekunda. Prima v. skall vara sorterad efter trädslag; tall- och granved säljas dock under den gemensamma beteckningen barrved. Vidare skall prima v. alltid vara kluven, vilket garanterar god uttorkning, samt frisk (rötskador sänka bränslevärdet), rak, tvärkapad i ändarna och minst 10 cm i diam, i lilländan. Krokig, snedkapad och klen v. ger näml, en lägre fastmasseprocent i måttet. Sekunda v. säljes i regel ej sorterad efter trädslag, behöver ej vara kluven samt får hålla ned till 3—4 cm i lilländan. Den får vidare vara krokig och behäftad med mindre rötskador. S-r. Veda, skt, eg. »vetande», »kunskap», de äldsta delarna av den indiska litteraturen