Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
Wecksell—Veda
186
WeckseTl, Josef Julius, finländsk skald
(1838—1907). Redan under skolåren
utvecklade W. en stor lyrisk produktivitet och fick
ett lustspel, »Tre friare», uppfört på Åbo
teater. Men hans
egentliga diktning började,
då han 1858 blivit
student. I »Valda
ungdomsdikter» (1860)
framträder särskilt i
de erotiska dikterna
och i
naturstämningarna en starkt
romantisk ton, ofta
påverkad av Heine. Men
snart därpå får hans
diktning en mörk och
förtvivlad prägel,
vittnande om starka
inre slitningar. Den stod i sammanhang med
en frambrytande sinnessjukdom. Han
ansträngde emellertid sina yttersta krafter för
att fullborda skådespelet »Daniel Hjort» (uppf.
1862, tr. 1863), som blev hans främsta verk.
Det hämtar sitt motiv från striden i Finland
mellan Sigismund och hertig Karl (jfr Hjort,
D. Th.) och är ett starkt dramatiskt verk, den
svenska litteraturens mest betydande
skådespel före Strindberg. Då »Daniel Hjort»
uppfördes, hade W:s själ emellertid redan för
alltid förmörkats av vansinnet. W:s
»Samlade dikter» utgåvos 1868 (5:e uppl. 1919 av
G. Castrén med inl. av denne). — Litt.: A.
Mörne, »J. J. W.» (1909) och »Nya
Wecksell-studier» (1920); Gerda Rydell,
»Adertonhun-dratalets historiska skådespel» (1928; akad.
avh.). G-rC.
Vecsey [vä’tj"äj], Franz (F e r e n c) von,
ungersk violinist (f. 1893), uppträdde från
1903 som »underbarn» och är sedan länge
internationellt uppskattad för sitt nobla,
ovanligt tonsköna violinspel. I Sverige har han
ofta konserterat sedan 1910. H. G-t.
Ve’ctor, se Vektor.
Ved, vissa virkessortiment (om vedens
bildning och beståndsdelar se T r ä). Man skiljer
på brännved, kolved (se K o 1 n i n g) och
massaved (se d. o. och
Pappersmassetill-verkning) el. pappersved. Ehuru
pappersveden är ett för det svenska skogsbruket
ytterst betydelsefullt sortiment (årlig
konsumtion 12 mill. kbm), har dock brännveden el.
hushållsveden för den stora allmänheten den
största betydelsen.
Enl. senaste beräkningar (1931 års
skogs-sakkunniga) kunna Sveriges skogar vid god
skötsel årl. avkasta 49 mill. kbm, varav omkr.
31 mill. kbm anses vara virke, som duger till
förädling och industriella ändamål, medan 18
mill. kbm blott duga till bränsle, träkolning
o. dyl. Åtgången till bränsle och dylika
syftemål uppgår endast till 10 mill. kbm, varför
omkr. 8 mill. kbm sådant virke, som årl. bör
kunna utvinnas, lämnas på rot el. som avfall
i skogen. Härav framgår, att Sverige äger
en stor reserv av ej förbrukat bränslevirke,
som ur skogsvårdssynpunkt helst bör komma
till avverkning. Detta har föranlett
statsmakterna att genom särskilda åtgärder uppmuntra
till användning av ved i st. f. utländskt
kol-och koksbränsle. Statens och kommunernas
anläggningar ha under senare år i stor
om
fattning övergått från koks- till vedeldning i
värmepannorna. Flera speciella, goda
vedeld-ningspannor och vedspisar ha konstruerats
under senare år.
Till v. nyttjas virke av samtliga svenska
trädslag. Deras bränslevärde växlar. Om v.
av samtliga olika trädslag gäller, att
värmeeffekten är direkt proportionell mot v:s spec.
v. vid lika fuktighetshalt. Ett kg ved av
vilket trädslag som helst lämnar i så fall
samma värmeeffekt, i runt tal 3,620 kal. V.
mätes och säljes doek ej efter vikt utan efter
volym, varför de olika vedslagens spec. v.
bestämmer deras värmevärde. Om man
betecknar det rena kolets värmeeffekt med 100,
får man följ, värmevärdetal:
a venbok ............. 28
ek ................... 26
ask och bok .......... 24
björk ................ 23
tall och al........... 20
gran .............. 19
lind .............. 18
asp och poppel...... 14
(stenkol 77, träkol 98)
Då avenboken blott förekommer i mindre
omfattning i de sydligaste landskapen, saknar
den betydelse på vedmarknaden. Av eken
användas stammarna oftast till sågning el. slöjd,
och ekved upphugges i regel blott av grenar
el. rötskadade träd, som ha lägre bränslevärde.
Praktiskt taget lämnar därför boken, av
vilken även prima stamvirke i stor utsträckning
upphugges till v., Sveriges bästa ved.
V:s bränslevärde beror också på virkets
fuktighetshalt. Medan träden stå på rot,
uppgår vattenhalten till omkr. 60 % av v:s hela
vikt. När v. blir väl lufttorkad, sjunker
vattenhalten till omkr. 30 %, vilket torde få
anses vara fullt tillfredsställande för saluförd
hushållsved. Ju mindre torr v. är, dess sämre
blir dess värmeverkan. Allt utomhus förvarat
virke torkar eg. blott under april—juni. För
att bli fullt lufttorr till hösten bör v. därför
vara huggen före 1 april, vilket man brukar
kalla vinterhuggen. Vid eldning i industriella
anläggningar och värmepannor kan även
mindre torr v. användas med fördel. Denna
förbrinner näml, långsammare och kräver
sålunda tillsyn mindre ofta.
Brännved saluföres numera enl. lag i kbm
(se V e d m å 11), varvid avses s. k. löst mått,
d. v. s. måttet avser ej blott rymdinnehållet
av själva vedstyckena utan jämväl
tomrummen mellan dessa. Det verkliga
rymdinnehållet av vedmassan, det s. k. fasta måttet, är
vanl. 63—67 % av det lösa måttet. På
landsbygden saluföres ofta icke kapad v. i form
av »långved», »grenved», »risbunker» m. m.
Efter kvaliteten säljes v. dels som prima och
dels som sekunda. Prima v. skall vara
sorterad efter trädslag; tall- och granved säljas
dock under den gemensamma beteckningen
barrved. Vidare skall prima v. alltid vara
kluven, vilket garanterar god uttorkning, samt
frisk (rötskador sänka bränslevärdet), rak,
tvärkapad i ändarna och minst 10 cm i diam, i
lilländan. Krokig, snedkapad och klen v. ger
näml, en lägre fastmasseprocent i måttet.
Sekunda v. säljes i regel ej sorterad efter
trädslag, behöver ej vara kluven samt får hålla
ned till 3—4 cm i lilländan. Den får vidare
vara krokig och behäftad med mindre
rötskador. S-r.
Veda, skt, eg. »vetande», »kunskap», de
äldsta delarna av den indiska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
