Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vedbockar - Vedborrar - Vedby - Vedceller - Veddas - Veddel - Weddell, James - Weddellhavet - Wedderkop, Magnus von - Veddige - Weddigen, Otto - Wedding-trip - Veddoider, Veddalika - Wedekind, Frank
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
Vedbockar—Wedekind
192
Vedbockar, zool., se Långhorningar,
sp. 462 och bild 12 på färgplansch.
Vedborrar, biologisk grupp av barkborrarna
(se d. o.), vilka leva inuti veden av barr- och
lövträd. De viktigaste släktena äro Xyleborus
och Xyloterus, ambrosiabaggar (se
d. o.). V. borra sig för äggläggningen gångar
rätt in i veden. De äro svåra tekniska
skadegörare. I Sverige förekomma löv vedbo
r-r e n, Xyleborus dispar, som bl. a. angriper
fruktträd, randiga vedborren,
Xyloterus lineatus, på tall och gran samt
husborren, X. domesticus, på lövträd. I. T-dh.
Vedby, socken i Kristianstads län, N. Åsbo
härad, kring Rönneåns biå Vedbyån; 67,40
kvkm, 1,502 inv. (1933). Slättbygd närmast
Rönneån i s. v., f. ö. mest skog och mossar.
2,213 har åker, 3,323 har skogsmark. Under
a.-b. Klippans finpappersbruk lyder
Forsmöl-lans kraftstation i V. Ingår i Gråmanstorps
och V. pastorat i Lunds stift, N. Åsbo kontr.
Vedceller, dets. som libriform(celler); se
Ledningsvävnad, bild 1.
Veddas, primitivt folk på s. ö. Ceylon, som
synes representera öns urinvånare. Två mera
utpräglade grupper finnas, kele weddo,
skogs-och bergsbor, som leva uteslutande av jakt,
och gan weddo, byinvånare el. halvnomadiska
jordbrukare; kustbebyggarna äro bofasta och
delvis civiliserade, uppblandade med
singhale-ser. V. anses bilda en gren av de förariska
folken i s. Indien, påminnande om
negrito-typen och de australoida folken. De renaste
v. äro omkring 1,5 m långa med liten
huvudskål, smalt, högt kranium med index 70,
svart, rakt hår och mörkare hy än
singhale-serna. De bo i bergsskrevor el. ihåliga träd
och leva av mindre djur, ha bågar med
järn-spetsade pilar samt hålla jakthundar. De
kunna varken räkna, utmärka tidens gång el.
urskilja färger. Deras religion beskrives som ett
slags demondyrkan. Nativiteten är
synnerligen svag och rasen i utdöende. Blott ett par
tusen kunna f. n. kallas v. Deras språk är
en singhalesisk dialekt. Jfr C. G. och B. Z.
Seligmann, »The Veddas» (1911). K. F. J.*
Veddel, bot., se Ledningsvävnad, sp. 914.
Weddell [wedl], James, engelsk
sydpolar-farare (1787—1834). Bedrev från 1820
säl-fångst kring de då nyupptäckta
Sydshetlands-öarna och nådde 20 febr. 1823 under 35° v. Igd
en sydligare latitud än någon före honom
(74° 15’). Jfr Polarexpeditioner, sp.
1139 och 1141, samt Weddellhavet. W:s
resor skildrades i »A voyage towards the south
pole» (1825; ny uppl. 1827). C. S-g.
Weddellhavet [coe’dl-], eng. Weddell sea,
sydligaste delen av Atlanten, utanför Antarktis’
fastland, begränsas i v. av Grahams land, i ö.
av Coats land. V. delarna äro i regel uppfyllda
av packis. W. är uppkallat efter J. Weddell
(se d. o.).
We’dderkop [-kåp], Magnus von,
hol-stein-gottorpsk politiker (1637—1721). Blev
1669 jur. prof, i Kiel och kom 1676 i
got-torpsk statstjänst, slutligen som
geheimeråds-president. Han deltog i diplomatiska
förhandlingar, arbetade mot danskt och för svenskt
inflytande i Gottorp och naturaliserades 1693
som svensk adelsman. Efter hertig Fredrik
IV :s död 1702 minskades W:s inflytande, och
han kom i bitter strid med Goertz, admi-
nistratorn Kristian Augusts troman. På
Goertz’ anstiftan fängslades W. dec. 1709 och
insattes på Tönningens fästning. Han
befriades av danskarna vid dess fall 1714. Då
svenska rådet s. å. sökte engagera W. för sig,
avslöjade denne förslaget för danskarna. Först
efter Goertz’ fall 1719 blev W. rehabiliterad
i Gottorp av hertig Karl Fredrik. — Jfr H.
Almquist, »Holstein-Gottorp, Sverige och den
nordiska ligan» (1918). (B. H-d.)
Veddige, socken i Hallands län, Viske
härad, kring Viskan, vid Västergötlandsgränsen;
81,33 kvkm, 1,767 inv. (1933). Odlade
dalslätter kring vattendragen, f. ö. skogs- och
bergsbygd. 2,192 har åker, 2,912 har skogsmark.
Ingår i V., Ås och Sällstorps pastorat i
Göteborgs stift, Fjäre och Viske kontrakt.
We’ddigen, Otto, tysk sjöofficer (1882—
1915), torpederade med u-båten »U 9»
brittiska kryssarna »Aboukir», »Hogue» och
»Cres-sy» 1914 och »Hawke» 1915. Som chef på
»U 29» omkom W. med hela sin besättning,
då båten 1915 rammades av ett brittiskt
slagskepp. ö-g.
Wedding-trip [<ye’diq-], eng., bröllopsresa.
Veddolder, Veddalika. Samman med
veddas (se d. o.) utgöra vissa folk på Malacka
och Sundaöarna veddoida
människogruppen, måhända besläktad med
austra-lierna. Rbg.
Wèdckind [-kint], Frank, tysk författare
(1864—1918), levde ett oroligt och
växlingsrikt liv i olika tyska städer, i Schweiz,
England och Frankrike, som tidningsman,
varieté-sångare, clown,
regissör och skådespelare,
konsthandlare m. m.
— W:s tidigaste verk
voro dikter och
pantomimer; det första
drama, som slog
igenom, var
»Frühlings-erwachen» (1891; uppf.
i Sthlm 1911),
behandlande pubertetsårens
oro och
vanskligheter. »Erdgeist» (1895;
uppf. i Sthlm 1922)
och dess fortsättning,
»Die Büchse der Pandora» (1904; omarb.
1906; uppf. i Sthlm 1923), skildra med brutala
och ohyggliga scener könsdriftens
överväldigande makt. Av hans övriga skådespel må
nämnas lustspelet »Der Kammersänger» (1900),
»Der Markis von Keith» (1902; uppf. i Sthlm
1920), »So ist das Leben» (1902), »Hidalla»
(1904), »Musik» (1908), »Franziska» (1911) och
»Herakles» (1917). W. drevs av ett ursinnigt
hat till »borgerlig» uppfattning, i synnerhet i
fråga om könsmoralen; den sinnliga kärleken,
dess olika former och förhållande till
samhället och konventionerna voro hans outtömliga
motivkälla och utgöra kärnan i alla hans verk.
Trots sin ivrigt hävdade skönhetsdyrkan
fördjupade han sig ofta i det motbjudande,
ruskiga och gemena. Osäker och oklar som
förkun-nare, var han däremot en suggestiv gestaltare,
mäktig starka scener och medryckande
lideise-fullhet. För de expressionistiska
dramatikerna i Tyskland vart han förebilden och övade
ett stort inflytande fr. o. m. 1918, då hans
verk under ett årtionde uppfördes med stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
