195 Wedel Jarlsberg, J. C. H.—Vederlag 196 prins Karls av Danmark val till norsk konung och till upprättande av utrikessty-relse i Norge samt var 1906—30 norsk minister i Paris (1906 —21 även i Lissabon och Madrid). Ett av statsminister Hunds-eid givet uppdrag att hösten 1932 med danska regeringen föra hemliga förhandlingar om förlikning i den då pågående Grön-landstvisten fick han till följd av regeringens ingripande icke fullfölja. — W. utgav 1932 en volym min- nen, »Reisen gjennem livet». W. har till norska kronprinsparet skänkt gården Skougum (se d. o.). W-t K. Wedel Jarlsberg, Johan Caspar Herman, greve, norsk statsman (1779—1840); jfr släktövers. Wedel. Tog juridisk ämbets-examen 1801 och blev 1803 assessor i finans-kassadirektionen, 1806 amtman i Buskerud. 1807 övertog W. ledningen av proviante-ringsväsendet, for under stora faror gång på gång mellan Jylland och Norge och bidrog kanske mer än någon annan att rädda Norge från hungersnöd. 1808 deltog han i fälttåget mot Sverige och blev s. å. led. av regeringskom- missionen. Efter revolutionen i Sverige önskade W. en förening mellan Nordens tre riken under Fredrik VI, som dock ogillade planen; W. närmade sig då de oppositionella kretsarna i Sverige. Samtidigt blev han den ledande i Selskabet for Norges vel och hade bl. a. en betydande andel i upprättandet av det nya norska univ. 1811. Han utträdde 1810 ur regeringskommissionen och lämnade 1813 även amtmansämbetet. 1814 var han led. av riksförsamlingen på Eidsvoll, där han fick stort inflytande på grundlagens utformande, men han tillhörde den minoritet inom riksförsamlingen, som önskade förening med Sverige. Som led. av urtima stortinget 1814 var han medlem av det utskott, som förhandlade med den svenske kungens sändebud, och även av den kommitté, som bragte Karl Johan budskapet om konungavalet. I den första norska regeringen efter unionens ingående blev W. finansminister; i denna egenskap blev han 1821 åtalad inför riksrätten men fullständigt frikänd. W. tog nu avsked och ägnade sig länge åt förvaltningen av sina gods men var medlem av stortingen 1824, 1827, 1828 och 1830. Från 1836 till sin död var han ståthållare i Norge. — Monogr. av Y. Nielsen (3 bd, 1901—02). W-t K. Wedellsborg, förr danskt grevskap på Fyn, upprättat 1672 för general V. F. von Wedell, sedan 1926 fri egendom. Fideikommisskapital 2,991,947 kr. Grevskapets huvudgård, förr kallad Iversnæs, har bl. a. tillhört Ilannibal Sehested (se d. o.). Vedel-Simonsen, L. S., se S i m o n s e n, L. S. V. Veden, härad i Älvsborgs läns Västergöt-landsdel, i det kuperade och sjörika höglandet n. och n. v. om Borås; 355,28 kvkm, 6,687 inv. (1933). Socknar: Fristad, Borgstena, Täm-ta, Vänga, Breda-red och Sandhult (med Hedared). I V. upprinna Säve-ån, Nossan samt Rolfsåns källarmar Sörån och Nordån (Nolån); V:s ö. del avvattnas av Viskan, som genomflyter öresjön. Bebyggelsen är hu-vudsakl. samlad i dalarna. 3,854 har åker, 19,167 har skogsmark. Jämte jordbruk bl. a. tex- tilindustri (Fristad). Om Fristads hed och folkhögskola se Fristad. Kommunikationer: se kartan vid Västergötland. Tillhör Borås fögderi och domsaga. Vederdöpare, se Anabaptister. Vedergällningsrätt, se I u s 2 1. Vedergällningsteori, den straffteori, enl. vilken straffets ändamål allenast är att tillfoga delinkventen ett lidande för den orätt han gjort. Något ändamål därutöver är el. bör icke vara normerande för dess användning (jfr Straffteori). Strafflidandet skall vara till sin intensitet såvitt möjligt graderat efter graden av skuld hos den skyldige. Som denna åskådnings grundläggare i nyare tid kan Hugo Grotius anses. Efter att under upplysningstidevarvet ha varit tillbakaträngd av preventionstankar (se Preventionsteo-r i) blev v. efter den Kantska filosofiens genombrott vid mitten av 1800-talet åter ledande genom den s. k. klassiska straffrättsskolan. I nutiden har v. åter alltmera undanträngts av preventionsteorien. Den har dock alltjämt talangfulla försvarare. N. S-g.* Vederhäftighet, sådan förmögenhetsställ-ning, som sätter innehavaren i stånd att uppfylla sina förbindelser, i förening med personlig pålitlighet. I lagspråket betecknar v. särskilt förmågan att fullgöra viss förpliktelse, företrädesvis borgen, t. ex. för belopp, som underrätt el. överexekutor ålagt någon att betala men som denne vill vänta att utge, i hopp att hovrätt skall befria honom därifrån; likaså för kronoarrendators fullgörande av arrendevillkoren. Särskilda föreskrifter ha givits i fråga om de myndigheter, som ha att lämna intyg om v., s. k. vederhäftighet s-bevis. (C. G. Bj.) Vederlag. 1. (Jur.) a) I allm. ekonomisk ersättning, betalning (»mot vederlag», motsats: gratis). — b) Särskilt i fråga om avvecklingen av äkta makars ekonomiska gemenskap: ersättning, som efter makes död el. skilsmässa ävensom vid hem- el. boskillnad tillgodoföres ena maken (el. dess rättsinnehavare) för förlust, som denna make lidit genom den andres el. dess borgenärers åtgöranden. Bestämmel- VEDENS H9 Skala 1 750000..