Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
Wedel Jarlsberg, J. C. H.—Vederlag
196
prins Karls av Danmark val till norsk
konung och till upprättande av
utrikessty-relse i Norge samt var 1906—30 norsk
minister i Paris (1906
—21 även i Lissabon
och Madrid). Ett av
statsminister
Hunds-eid givet uppdrag att
hösten 1932 med
danska regeringen föra
hemliga förhandlingar
om förlikning i den
då pågående
Grön-landstvisten fick han
till följd av
regeringens ingripande icke
fullfölja. — W. utgav
1932 en volym min-
nen, »Reisen gjennem livet». W. har till
norska kronprinsparet skänkt gården Skougum
(se d. o.). W-t K.
Wedel Jarlsberg, Johan Caspar
Herman, greve, norsk statsman (1779—1840);
jfr släktövers. Wedel. Tog juridisk
ämbets-examen 1801 och blev 1803 assessor i
finans-kassadirektionen, 1806
amtman i Buskerud.
1807 övertog W.
ledningen av
proviante-ringsväsendet, for
under stora faror gång
på gång mellan
Jylland och Norge och
bidrog kanske mer än
någon annan att
rädda Norge från
hungersnöd. 1808 deltog
han i fälttåget mot
Sverige och blev s. å.
led. av regeringskom-
missionen. Efter revolutionen i Sverige
önskade W. en förening mellan Nordens tre
riken under Fredrik VI, som dock
ogillade planen; W. närmade sig då de
oppositionella kretsarna i Sverige. Samtidigt blev
han den ledande i Selskabet for Norges vel
och hade bl. a. en betydande andel i
upprättandet av det nya norska univ. 1811. Han
utträdde 1810 ur regeringskommissionen och
lämnade 1813 även amtmansämbetet. 1814
var han led. av riksförsamlingen på Eidsvoll,
där han fick stort inflytande på grundlagens
utformande, men han tillhörde den minoritet
inom riksförsamlingen, som önskade förening
med Sverige. Som led. av urtima stortinget
1814 var han medlem av det utskott, som
förhandlade med den svenske kungens sändebud,
och även av den kommitté, som bragte Karl
Johan budskapet om konungavalet. I den
första norska regeringen efter unionens ingående
blev W. finansminister; i denna egenskap blev
han 1821 åtalad inför riksrätten men
fullständigt frikänd. W. tog nu avsked och
ägnade sig länge åt förvaltningen av sina gods
men var medlem av stortingen 1824, 1827,
1828 och 1830. Från 1836 till sin död var han
ståthållare i Norge. — Monogr. av Y.
Nielsen (3 bd, 1901—02). W-t K.
Wedellsborg, förr danskt grevskap på Fyn,
upprättat 1672 för general V. F. von Wedell,
sedan 1926 fri egendom. Fideikommisskapital
2,991,947 kr. Grevskapets huvudgård, förr
kallad Iversnæs, har bl. a. tillhört Ilannibal
Sehested (se d. o.).
Vedel-Simonsen, L. S., se S i m o n s e n,
L. S. V.
Veden, härad i Älvsborgs läns
Västergöt-landsdel, i det kuperade och sjörika höglandet
n. och n. v. om Borås; 355,28 kvkm, 6,687
inv. (1933). Socknar: Fristad, Borgstena,
Täm-ta, Vänga,
Breda-red och Sandhult
(med Hedared). I
V. upprinna
Säve-ån, Nossan samt
Rolfsåns källarmar
Sörån och Nordån
(Nolån); V:s ö. del
avvattnas av
Viskan, som
genomflyter öresjön.
Bebyggelsen är
hu-vudsakl. samlad i
dalarna. 3,854 har
åker, 19,167 har
skogsmark. Jämte
jordbruk bl. a. tex-
tilindustri (Fristad). Om Fristads hed och
folkhögskola se Fristad.
Kommunikationer: se kartan vid Västergötland.
Tillhör Borås fögderi och domsaga.
Vederdöpare, se Anabaptister.
Vedergällningsrätt, se I u s 2 1.
Vedergällningsteori, den straffteori, enl.
vilken straffets ändamål allenast är att tillfoga
delinkventen ett lidande för den orätt han
gjort. Något ändamål därutöver är el. bör
icke vara normerande för dess användning
(jfr Straffteori). Strafflidandet skall
vara till sin intensitet såvitt möjligt graderat
efter graden av skuld hos den skyldige. Som
denna åskådnings grundläggare i nyare tid
kan Hugo Grotius anses. Efter att under
upplysningstidevarvet ha varit tillbakaträngd av
preventionstankar (se
Preventionsteo-r i) blev v. efter den Kantska filosofiens
genombrott vid mitten av 1800-talet åter
ledande genom den s. k. klassiska straffrättsskolan.
I nutiden har v. åter alltmera undanträngts
av preventionsteorien. Den har dock alltjämt
talangfulla försvarare. N. S-g.*
Vederhäftighet, sådan
förmögenhetsställ-ning, som sätter innehavaren i stånd att
uppfylla sina förbindelser, i förening med
personlig pålitlighet. I lagspråket betecknar v.
särskilt förmågan att fullgöra viss förpliktelse,
företrädesvis borgen, t. ex. för belopp, som
underrätt el. överexekutor ålagt någon att
betala men som denne vill vänta att utge, i hopp
att hovrätt skall befria honom därifrån;
likaså för kronoarrendators fullgörande av
arrendevillkoren. Särskilda föreskrifter ha givits i
fråga om de myndigheter, som ha att lämna
intyg om v., s. k. vederhäftighet
s-bevis. (C. G. Bj.)
Vederlag. 1. (Jur.) a) I allm. ekonomisk
ersättning, betalning (»mot vederlag», motsats:
gratis). — b) Särskilt i fråga om avvecklingen
av äkta makars ekonomiska gemenskap:
ersättning, som efter makes död el. skilsmässa
ävensom vid hem- el. boskillnad tillgodoföres
ena maken (el. dess rättsinnehavare) för
förlust, som denna make lidit genom den andres
el. dess borgenärers åtgöranden. Bestämmel-
VEDENS H9
Skala 1 750000..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
