Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vederlag - Vederlagen - Vederlagsbrist - Vederlagshemman - Vedermäle - Vederslöv - Vedett - Vedettbåt - Vedevåg - Vedevågsån - Vedflugor - Vedfärgämnen - Wedgwood, Josiah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
Vederlagen—Wedgwood, J.
198
ser om sådant v. vid bodelning finnas i
både äldre och nya giftermålsbalken. — c) Eg.
i fråga om ärvd lantfastighet, arvejord
(se d. o.), som frångått arvingen, begagnas
ordet v. i betydelsen: annan jord, som kommit i
arvejordens ställe, såsom »surrogat», t. ex.
genom byte el. genom inköp för den
köpeskilling, som bortsåld arvejord inbringat. I
vidsträcktare mening betecknar v. även annan
egendom, som gift person fått i st. f. honom
förut tillhörig, numera avhänd egendom; om
denna varit enskild, d. v. s. utesluten från
andra makens giftorättsanspråk, skall
detsamma gälla om v. C. G. Bj.
2. (Kam.) a) Dets. som vederlagshemman. Se
Byte 2. — b) Prästernas v. kallades de
anslag i kronotionde (se Prästlön), som
förr utgått till präster i st. f. av Gustav Vasa
indragna landbohemman (se Reduktion
6) el. som bidrag till präster, som voro
betungade med gästning på grund av
prästgårdens läge invid landsväg. (Schg.)
3. (Byggnk.) Byggnadsdelar, som utgöra stöd
för el. uppbära ett valv el. en
bågkonstruk-tion. Jfr M u r, sp. 444, och Valv, sp. 24.
Vederlagen, benämning på de för den
danska konungahirden gällande rättsreglerna. I
medeltida källmaterial angavs v. ha
utvecklats ur en lag, som Knut den store skulle ha
givit sin i England upprättade hird, den s. k.
tingliden. I själva verket torde emellertid v.
återgå på äldre dansk hirdrätt. Under
Val-demarstiden kom v. att utgöra ram kring en
väldig militärorganisation, som omfattade
stormän och förmögna bönder i rikets alla
delar. Dessa konungens män fördelades på
fjärdingar, vilka stått i samband med det
kungliga hirdskeppets fyra »vakthåll». —
Se närmare E. Hjärne, »Vederlag och
sjöväsen» (i Namn och Bygd 1929). S. K-ft.
Vederlagsbrist, se B y t e 2.
Vederlagshemman, se B y t e 2.
Vedermäle, tecken, bevis; jur., bevismedel
mot en för åverkan el. olovlig jakt el. fiske
anklagad person, bestående i föremål, som
denne vid förbrytelsen använt el. medfört och
som målsägaren fråntagit honom. Enl.
urgamla regler (om »avtäkt»), som alltjämt
bestå, äger näml, målsägaren, själv el. genom
sitt folk, bl. a. fråntaga tjuvskytt »bössa,
annan jaktredskap och hundar till v. och
pant» samt tjuvfiskare »båt, redskap el.
annat till v. och pant», dock blott om
förbrytaren anträffas på bar gärning. Motvärn från
förbrytarens sida mot fråntagandet är belagt
med frihetsstraff. V. innebär dock ej sådant
bevis, att det utesluter möjligheten av
mot-bevis. Jfr Pantning. C. G. Bj.
Vederslöv, socken i Kronobergs län,
Kinne-valds härad, i den småkuperade skogsbygden
strax s. v. om Växjö; 54,34 kvkm, 935 inv.
(1933). 919 har åker, 3,112 har skogsmark.
Ingår i V:s och Dänningelanda pastorat,
varmed framdeles Tävelsås förenas, i Växjö stift,
Kinnevalds kontrakt.
Vede’tt (av it. vede’tta), i vissa utländska
arméer, förr även i Sverige, dubbelpost vid
kavalleriet.
Vedettbåt, mindre örlogsfartyg om 50—300
tons deplacement, för bevakning, minering,
minsvepning m. m. Om svenska flottans v.
se Sverige, sp. 1009. ö-g.
Vedevåg, bruksegendom i Linde socken,
Örebro län, 9 km s. ö. om Lindesberg, vid ett
utbyggt fall i Vedevågsån. Omfattar
järnmanufakturverk med mek. verkstad för tillv.
av jordbruksredskap, vidare färg- och
ferniss-fabrik, sågverk, skaftfabrik och tegelbruk
samt jordbruks- och skogsfastighet. Äges av
Wedevågs bruks a.-b., gr. 1922, aktiekap.
500,000 kr., 200 arb., årstillv.-värde 1,5 mill.
kr. — Hytta och smedja vid V. omnämnas
1539 och tillhörde 1627—31 L. De Geer, sedan
kronan, släkterna Preuss-Ehrenpreuss,
Hallen-creutz, Adelborg, Sparre och Keiller (V:s
bruks nya a.-b., 1894—1913) och V.-Koppom
a.-b. (1913—23); från 1923 nuv. ägare.
Vedevågsån, se A r b o g a å.
Vedflugor, Xylophagidae, en till gruppen
Brachycera av ordn. tvåvingar (se d. o.)
hörande familj, vars larver leva under barken
av träd, där de livnära sig av andra
insekt
larver, icke minst barkborrlarver. I. T-dh.
Vedfärgämnen, färgämnen, som äro
lokaliserade till vissa färgväxters kärnved, t. ex.
hematein. Dylik ved har användning som
färgträ (se Färgväxter).
Wedgwood [coe’d$cood], J o s i a h, engelsk
keramiker (1730—95), av en släkt, som i flera
led idkat krukmakeri. W. fick 1759 egen
fabrik, där han lyckades experimentera fram ett
lättare och fastare
gods, det g
räddfä r g a d e
(creamco-loured ware), typen
för den s. k. fina
fajansen el.
flintporslinet. Efter en
beställning, utförd 1765 för
drottning Charlotta,
Georg III:s gemål,
kallades det nya
fabrikatet senare
drottninggods (queen’s
ware). Det
undanträngde efter hand den
äldre, emaljerade fajansen. Jämte den fina
fajansen tillverkade W. vid denna tid
efterbild-ningar av japanskt stengods och studerade
antika förebilder. Ilan anlade i samverkan med
köpmannen Th. Bentley i närheten av
Stoke-on-Trent i Staffordshire den fabrik, som sedan
under namnet Etruria vann stort rykte (1769).
Där tillverkades bl. a. det helsvarta, i massan
färgade basaltgodset (egyptian ware),
det röda godset, en efterbildning av det
japanska s. k. bücarogodset, terrakotta,
avsedd att efterlikna agat, jaspis, marmor, por-
Vedetth&t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
