Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
Vega—Wegener, A. L.
202
Atlantkust, n. v. om
Brönnöy-sund; 147,27 kvkm, 2,414 inv.
(1930); uppkallat efter den
största av öarna, på vars s.
del Vegtinderne nå 658 m
ö. h. Ax. S.
Vega, asiron., se Lyra.
Vega, fartyg, se
Nordenskiöld, sp. 1123, och
Polarexpeditioner, sp. 1133.
Vega [coä’ga], G. de la, se
Garcilaso de la Vega.
Vega, Georg von, frih.,
österrikisk artillerist och
matematiker (1756—1802?). V.
deltog med utmärkelse i krigen
mot fransmännen och
turkarna samt var verksam som prof,
i matematik vid
bombardiär-kåren. Han är mest känd genom sina stora
tabellverk över logaritmerna, av vilka den
sjuställiga »Logarithmisch-trigonometrisches
Handbuch», först utg. 1793, har utgått i över
90 uppl. K- Lmk.
Vega [coä’ga], Lope de, seLopeFélix
de Vega C a r p i o.
Vega [<oä’ga], Ventura de la,
argentinsk-spansk författare (1807—65). Vann
rykte främst genom sina skådespel, bl. a.
komedien »El hombre de mundo» (1845) och
tragedien »La muerte de César» (1863). V. skrev
även berömda dikter. — Sonen R i c a r d o
de la V. (1839—1910) författade en otalig
mängd lättare skådespel (género chico}; mest
berömt är »La verbena de paloma» (1894),
folklivsbilder med musik av Breton, vilket
länge varit en spansk favoritpjäs. K. A. H.
Vegaexpeditionen, se
Polarexpeditioner, sp. 1133.
Vegafonden, se Svenska sällskapet
för antropologi och geografi.
Vegard, Lars, norsk fysiker (f. 1880). Var
1905—07 assistent hos Birkeland, studerade
1908—09 i England hos J. J. Thomson i
Cambridge, arbetade 1911-—12 hos W. Wien i
Würzburg, blev fil. dr 1913 i Oslo och prof,
i fysik där 1918. V. har utfört ett stort
antal arbeten inom olika delar av fysiken,
ss. ang. teorien för lösningar, om elektriska
urladdningar i gaser, om luminescens, särskilt
elektroluminescens. Mest bekanta äro hans
undersökningar av kristallers struktur med
hjälp av röntgenstrålar, hans arbeten om
magnetiska stormar och hans norrskensteori. Den
senare går ut på att norrskenet härrör från
det luminescensljus, som skulle utsändas från
mikroskopiska partiklar av fast kväve,
svävande i atmosfärens högsta skikt, när de
träffas av bl. a. katodstrålar från solen. I
samband med denna teori har V. (i Leiden)
utfört experiment över fosforescensljuset från
fast kväve och ädelgaser vid mycket låga
temperaturer. J. T.
Vegeholm, gods i Strövelstorps socken,
Kristianstads län, vid Vegeåns utlopp i
Skälder-viken; med underlydande i Välinge socken,
Malmöhus län, 1,433 har, därav 535 har åker;
tax.-värde 880,000 kr. (1933).
Huvudbyggnaden, en dansk borg från 1500-talets början,
brändes 1525 men återuppfördes av T. Krabbe
(se d. o.); den ombyggdes till nuv. skick 1902.
— V. ägdes av Krabbes släkt till 1663,
Vegeholms slott.
köptes då av G. O. Stenbock (se d. o.), sedan
av Malmöhandlanden O. Nilsson Engelholm
och lagman J. Cedercrantz, vars släkt
innehade V. till 1814. Nuv. ägare är fru Irma
von Gei jer.
Wegelln, Johan Georgsson,
affärsman, politiker (1768—1843). Blev 1795
grosshandlare i Stockholm och fick 1808
kommerseråds titel. Han tog livlig del i tidens
politiska liv och var 1810 borgarståndets
talman. B. E-r.
Wegèlius, en av Finlands största
kultursläkter, härstammar från bonden Jakob
Eriksson (d. 1692) i Ilmola socken,
Seinä-joki by (fi. seinä, vägg, joki, älv; därav
wegg-elfius och W.). Bland släktmedlemmarna
märkas kyrkoherden i Tyrvis Johannes W.
d. ä. (d. 1725), den förste företrädaren för den
Spenerska pietismen i Finland, samt dennes
son kyrkoherden i Uleåborg Johannes W.
d. y. (1693—1764), som utgav en mycket läst
postilla på finska i pietistisk anda.
Ättlingar till den förre voro T h e o d o r W. (1850
—1932), led. av direktionen för
Föreningsban-ken i Finland 1875—98 och 1910—17, ordf, i
direktionen för Finlands bank 1898—1906,
senator och chef för finansexpeditionen 1906
—08 och led. av borgarståndet vid alla
lantdagar utom en 1894—1906 (vicetalman 1899),
samt musikern Martin W. (se nedan).
Finskspråkig monogr. över släkten W. av II. E. W.
(1887). . H. E. P.
Wegelius, Martin, finländsk musiker (1846
-—-1906); jfr släktart. Var elev av R. Faltin,
utbildades vidare i Wien och Leipzig. W.
verkade sedan som sångdirigent och
musikkritiker i Helsingfors och blev 1882 dir. för
det nygrundade musikinstitutet. Han skrev
flera kompositioner i senromantisk stil med
inslag av finsk folkvisa, däribland körverket
»Julnatten», Runebergskantat 1878,
orkesteruvertyr till »Daniel Hjort», flera
solosånger (»Karin Månsdotters vaggvisa», »Vid
midnatt», »Spinnvisa» m. fl.) samt a
cappella-körer. Som lärare och teoretiker var han
en betydande pedagogisk kraft och utgav
flera läroböcker i musiklära och sång. Ett
värdefullt arbete är »Hufvuddragen af den
västerländska musikens historia» (3 bd, 1891—
93). Hans brev utgåvos 1918
(»Konstnärs-brev»). T. N.
Wègener, Alfred Lothar, tysk
meteo-rolog, geofysiker och arktisk forskare (1880—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
