Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
Wegener, C. F.—Vegesack, E. G. v.
204
1930) . Blev fil. dr 1905 och prof, i
meteorologi i Graz 1924. 1906—08 deltog W. i
Dan-marksexpeditionen till Grönlands östkust och
gjorde 1912—13 tills, m. dåv. kapten J. P.
Koch en vandring över
Grönlands inlandsis
från Danmarks havn
på östkusten till
Uper-nivik på västkusten
med övervintring på
inlandsisen, där
viktiga glaciologiska
iakttagelser gjordes. 1929
företog W. en
expedition till Grönlands
västkust som
förberedelse till en stor
expedition, som utfördes
1930—31 med
synner
ligen framstående resultat på det
meteorologiska och geofysikaliska området. Denna
expedition hade tre stationer, en
väststa-tion nära Umänak, en öststation vid
Scores-bysundet och en mitt på inlandsisen, Eismitte.
W. omkom i nov. 1930 på väg från
väststatio-nen till Eismitte.
W. har väckt särskild uppmärksamhet
genom sin teori om kontinenternas och
oceanernas uppkomst, som han förklarar genom
förskjutning av kontinenterna,
vilka såsom uppbyggda av det lättaste
materialet i jordskorpan (se Jorden, sp. 1174—
75) utgöra ett omkr. 100 km mäktigt skal,
som flyter på de underliggande tyngre
massorna. Genom sprickbildning lösgjorda flak
av kontinentalmassorna drevo bort i
»väst-drift», och samtidigt åstadkom en »polflykt»
av massorna en samling av kontinenterna mot
ekvatorn. Analog geologisk byggnad och
ganska lika konturer av kontinenterna på bägge
sidor av Atlanten framdrogos som stöd för
teorien. Det astronomisk-geodetiska beviset
för W :s teori kan dock icke anses vara fört
till full evidens. Om W:s teori har livlig
diskussion uppstått. Om också en förskjutning
av kontinenter i mindre skala ganska väl
låter förena sig med de teorier, som hittills
tagits i anspråk för tydningen av
jordskorpans byggnad, bringa dock
kontinentalförskjutningar av de mått, som W. antagit,
motsägelser mot både kontraktionsteorien och
isostasiläran liksom mot å ena sidan teorien
om landbryggor, som fordom förenat de nuv.
kontinenterna, och å andra sidan teorien om
kontinenternas och oceanernas permanens. —
W:s »Die Entstehung der Kontinente und
Ozeane» (1915; 4:e uppl. 1929) utkom 1926
i sv. övers. Se även Else Wegener och F.
Loewe, »A. W :s letzte
Grönlandfahrt» (1932).
K. A. G.
Wegener, C a s p a r
Frederik, dansk
arkivman och
historiker (1802—93). Blev
teol. kand. 1828, fil.
dr 1836, var 1826—48
lärare vid Sorö, 1848
—82 kungl.
historio-graf och
gehejmearki-var. W. utgav bl. a.
»Om Carl Danske,
greve af Flandern» (1839) och »Om Anders
Sörensen Vedel» (1846). Han deltog verksamt
i den litterära striden mot
slesvig-holsteinia-nismen med flera småskrifter och utgav
Aars-beretninger fra Gehejmearkivet (6 bd, 1852—
82), som innehålla viktiga dokument. 1848—
49 var W. kungavald medlem av den
grund-lagsstiftande riksförsamlingen. Han
efterlämnade ett bibliotek på omkr. 40,000 bd, nu i
statsbiblioteket i Aarhus. P. E-t.
Wegener, Paul, tysk skådespelare (f. 1874).
Var från 1899 anställd vid hovteatern i
Wies-baden och från 1905 en följd av år vid
Deutsches Theater (Max Reinhardt; gästspel
i Stockholm 1915 och
1920) i Berlin. W.
deltog med utmärkelse i
världskriget och har
sedan huvudsaki.
ägnat sig åt gästspel.
Han är en originell,
fantasirik
skådespelare, full av
ursprunglig kraft och humor.
Bland hans roller
märkas Richard 111, Jago
i »Othello»,
Mefisto-feles i »Faust», Franz
Moor i
»Rövarban
det», Holofernes i »Judit», doktor
Stockman i »En folkfiende», kaptenen i
»Dödsdansen», gubben i »Spöksonaten» och Tokeramo
i »Taifun». G. K-g.
Vegesack [fè’gozak], hamnstad inom fria
staden Bremens område, n. v. Tyskland, på
Wesers högra strand nedanför staden Bremen;
4,360 inv. (1925). Skeppsbyggeri och
betydande fiske.
Vegesack [fä’jsak], von, svensk släkt, som
var bosatt i Estland 1598 och då fick polskt
adelskap. I Sverige adlades släkten 1651 och
blev friherrlig 1802 med E. G. v. V. (se
nedan). Dennes son frih. Johan Fredrik
Ernst von V. (1792—1863), som blev major
1817 och tog avsked 1829, deltog i en
konspiration för uppsättande av prinsen av Vasa
på svenska tronen (jfr släktart. D ü b e n,
v o n), dömdes 1833 till landsflykt, återkom
efter amnestien 1834 och blev kustchef vid
tullverket. Om hans brorson frih. E. M. P.
v. V. se nedan. B. H-d.
Vegesack [fä’jsak], Ernst Gotthard
von, frih., militär (1763—1818); se
släktövers. F. i Rostock, kom V. vid unga år till
Sverige och blev kornett 1784. Under Gustav
III:S ryska krig
befordrades han till
kapten 1788 och förde s. å.
befäl över ett
kompani vid den frikår,
som till skydd mot
Danmark uppsattes i
Dalarna. Efter dennas
upplösning blev V.
chef för en nyuppsatt
jägarbataljon, med
vilken han återvände
till Finland, där han
utmärkte sig och blev
major 1789, överste
1797 och frih. 1802. Under kriget i Pommern
1805—07 förde han brigadbefäl, utmärkte sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
