Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205 Vegesack, E. M.
ånyo och blev svårt sårad under återtåget
från Ferdinandshof, varefter han 1808
utnämndes till generalmajor. Under 1808—09
års krig förde han först befälet över v.
arméns vänstra flygel. Aug. 1808 sändes
V. till Finland med »svenska brigaden»,
som skulle landsättas vid Björneborg, men
måste landstiga vid Kristinestad. Han
förenade sig med finska armén och deltog
i slaget vid Oravais (se d. o.). Härefter
ställdes han inför krigsrätt för bristande
åt-lydnad i fråga om val av landstigningsplats
och dömdes till livstids fästning av Gustav IV
Adolf trots frikännande av Krigshovrätten.
Domen verkställdes aldrig till följd av
revolutionen. Generallöjtnant 1812, förde V. 1813
en fördelning av den vid nedre Elbe
opererande kåren Wallmoden och 1814 i Norge den
fördelning, som inneslöt Fredrikshald. 1816
blev han inspektör för 9:e inf.-brigaden. Se
biogr. av G. Montgomery (1827) och av E. E.
v. Vegesack (1842) publicerat urval ur hans
efterlämnade papper. Wdt.
Vegesack [fä’jsak], Ernst Mattias
Peter von, frih., militär (1820—1903); se
släktövers. Blev kapten vid Dalreg:tet 1857,
deltog 1861—63 i unionsstaternas tjänst i
nordamerikanska inbördeskriget, blev 1864
överstelöjtnant vid Västerbottens
fältjägarkår, 1868 överste vid Hälsinge reg:te,
generalmajor 1884. I Amerika bevistade han ett
tjugutal fältslag, strider och belägringar och
utmärkte sig för stor tapperhet, särskilt vid
Gaines’s Mill och Antietam 1862; 1865 blev
han amerikansk brigadgeneral. Wdt.
Vegetabllier, växter, alster ur växtriket.
Vegetabilisk, som tillhör växtriket el.
hämtas från detta; beredd av växter; som
innehåller växtdelar.
Vegetarian, anhängare av vegetarismen. —
Vegetarisk, om kost el. födoämne ur
växt- och mineralriket.
Vegetari’sm (av lat. vegetäre, uppfriska,
växa), dietisk åskådning och folkrörelse, som
strävar att grunda den folkliga matsedeln på
födoämnen ur växt- och mineralriket. Man
söker därvid samtidigt undvika de matvaror,
som härstamma från djurriket, varvid stränga
vegetarianer förbjuda även mjölk och ägg
och mindre stränga endast undvika kött,
inälvor, fisk och tillagningar därav. V.
an-knytes till andra folkrörelser med dietetiskt
program (jfr R å k o s t och
Nykterhetsrörelsen). V:s princip torde från början ha
legat i en naturfilosofisk åskådning, enl.
vilken människan skulle kunna avlägsna sig
från det »djuriska» i sin natur genom att
ej låta animaliska produkter bidraga till att
uppbygga kroppen. Vidare torde oviljan mot
att taga djurens liv för beredande till föda,
ett slags djurskyddsintention, även ha
bidragit till v:s uppkomst och utveckling. V. har
sedermera för utbyggande av sin teori till
denna anknutit vissa näringsfysiologiska,
terapeutiska och nationalekonomiska fakta
och teorier. Som argument för v. har
andra-gits den av Chittenden, Landergren, Hindhede
m. fl. påvisade möjligheten av att högst
betydligt kunna inskränka det dagliga
äggvite-behovet i även långa försöksserier och vid fullt
kroppsarbete — det kan nedbringas väsentligt
under mängder (15—20 % av näringsbehovet),
P. v.—Vegetius 206
som förekomma i det vanliga folkliga
kosthållet — liksom möjligheten att använda
vegetabilisk äggvita i st. f. animalisk i födan.
Den franska medicinens något hyperplastiska
lära om den »urinsura diatesens» betydelse
för åtskilliga sjukdomstillstånd, vidare
giktdietens förbud för, resp, minskning av kött-,
inälvs- och fiskfödan samt slutligen hjärt-,
njur- och arteriosklerosdietens minskning i
kött-, fisk- och äggvitekosten ha av v:s
företrädare tolkats så, att man skulle kunna
förekomma sjukdomar i allm. och speciellt
åderförkalkning, blodtrycksstegring och förtidigt
åldrande genom avlysande av kött-, resp,
ägg-vitefödan. Kristidens omläggning av
folkhushållningen från animal produktion till odling
av brödsäd och rotfrukter för direkt
förtäring samt tillbakaträngandet av vissa
sjukdomar, fettsot (kanske arterioskleros) och
sockersjuka, ha andragits till förmån för v. Doek
har man kanske ej beaktat dess nackdelar,
mag-tarmlidanden, ödemsjukdom, allmän
undernäring och ökning av benägenhet för tuberkulos.
V:s förtjänster ha varit dels ett inarbetande
i den folkliga åskådningen av fakta om
vege-tabiliernas värde som utspädning i den
ensidiga starka kött- och äggvitekosten hos stora
folklager, dels reklam för frukt- och
grönsaksodling och ävenledes framförande av nya
vegetabilier, frukter och tillredningar samt
återupptagande av vissa — genom
fabriks-produkternas översvämning bortglömda —
råvaror och tillredningar (t. ex. sammalet mjöl
och bröd). Tillg.
V. kan anses först ha framträtt i England,
där en Vegetarian society bildades 1847.
Liknande föreningar ha sedermera uppstått i
flertalet kulturländer. De äro verksamma
genom utgivning av tidskrifter och upprättandet
av vegetariska restauranger. I Sverige
predikades v. först av med. dr A. F. Melander (1816
—1902), 1869—89 badläkare i Visby. Bland
andra förkämpar för densamma må anföras
J. P. Rydelius (pseud. Justus) samt
redaktören Johan Lindström Saxon (se d. o.), som
varit verksam inom den på hans initiativ
1903 bildade Svenska vegetariska föreningen
(f. n. omkr. 1,000 led.) och redigerar dess
organ, månadsskriften Vegetarianen. J. E. J-n.*
Vegetation, växtliv, växtlighet,
sammanfattningen av ett visst områdes växtvärld med
hänsynstagande icke endast till dess
kvalitativa sammansättning el. flora utan även till
de olika arternas mängdförhållanden och
grup-peringssätt, d. v. s. till områdets
växtsamhällen (se d. o.). E. D. R.
Vegetationsperiod, den del av året, under
vilken en viss växtart, ett visst växtsamhälle
el. en viss vegetation tillväxer och i övrigt
visar tecken till aktivt liv. E. D. R.
Vegetativa funktioner, de för djur och
växter gemensamma livsförrättningarna, alltså
fortplantning och näringsupptagande.
Ani-mala funktioner (jfr Animal) äro enl. denna
terminologi retbarhet och rörelseförmåga. T. P.
Vegetativ förökning, bot., könlös
fortplantning, se Fortplantning 1.
Vegetera, vara overksam (och blott sköta
sin kropp).
Vege’tius, Flavius V. Renatus, romersk
författare, skrev utan egen militär erfarenhet
en latinsk lärobok i krigskonsten (»Epitome
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
