Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vegetius, Flavius Vegetius Renatus - Veglia - Wegmann, Bertha - Wegner, Armin T. - Wegscheider, Julius August Ludwig - Vegtamskvida (Balders drömmar) - Vehikel - Wehlau - Vehmgerichte - Vehmo - Wehnelt, Arthur Rudolph Berthold - Wehneltrör - Wehtje, Ernst Fredrik - Vei - Weibull, släkt - Weibull, Carl Gustaf Hannibal Christoffer - Weibull, Curt Hugo Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Veglia—Weibull, C. H. J.
207
institutionum rei militaris», utg. av K. Lang
1885), tillägnad en onämnd kejsare, sannolikt
Theodosius I (379—395); skrev även
»Mulome-dicina» (Djurläkekonst; utg. av E. Lommatzsch
1903), huvudsakl. en bearb. av den språkligt
mycket intressanta »Mulomedicina Chironis».
— Monogr. av D. Schenk (1930). E. St.
Veglia [veTja], ital. namnet på jugoslaviska
ön K r k, den nordligaste av öarna utanför
Jugoslaviens kust; 405 kvkm, 21,133 inv.
(1921), huvudsakl. kroater. Huvudstaden, Krk
(1,415 inv.), är biskopssäte; Baska och
Alek-sandrovo äro besökta badorter.
Wegmann, B e r t h a, dansk målarinna (1847
—1926), fick sin utbildning hos bl. a. F.
C. Lund. 1867—81 vistades hon i München
samt besökte under denna tid Italien och
Paris. 1882 bosatte hon sig i Köpenhamn. Hon
målade genretavlor, landskap och blommor
men företrädesvis porträtt. Nationalmuseum
i Stockholm har »Moder med sitt barn»
(fri-luftsmålning i solsken, 1883). (E. L-k.)
Wégner, Armin T., tysk författare (f.
1886). Deltog i världskriget som frivillig
sjukvårdare på östfronten och i Mesopotamien.
»Zvvischen zwei Städten» (1909), »Das Antlitz
der Städte» (1917), »Die Strasse mit den
tau-send Zielen» (1924) m. fl. diktsamlingar, »Der
Knabe Hussein» (1921), »Das Geständnis»
(1922), »Moni» (1929) m. fl. berättelser återge
dels tunga erfarenheter och livsöden från
storstäderna och starkt gestaltade bilder från
Österlandet, dels lyriska bekännelser och
hymner till en ideell, från våld och förtryck
frigjord mänsklighet. R-n B.
Wegscheider [vè’kfaidor], Julius August
Ludwig, tysk protestantisk teolog (1771 —
1849). Blev 1810 prof, i Halle, där han
framträdde som inflytelserik representant för den
teologiska rationalismen med dess nyktert
förståndsmässiga dogmkritik. Trots brist på
originalitet vann hans arbete »Institutiones
theologiæ christianæ dogmaticæ» (1815; på ty.
1831) inom den rationalistiska riktningen ett
nära nog normativt anseende. — Jfr kritiken
av W:s »vulgärrationalism» i K. von Hase,
»Der neue Hutterus und seine Gegner» (1834)
och »Anti-Röhr» (1836). E. Nwn.
Vegtamskvida (el. Balders drömmar)
är ett kort och trol. täml. ungt eddakväde i
fornyrdislag. Oroad av Balders
olycksbådande drömmar, rider Oden, förklädd till Vegtam
(»den vägvane»), ned till dödsriket. Han
väcker en död volva av jätteätt och tvingar
henne att förutsäga Balders öde. Större
delen av dikten består av Odens och volvans
samtal. E. W-én.
VehTkel, befordringsmedel, bärare (i
figur-lig mening), hjälpmedel; den vätska (vatten,
infusion, dekokt el. dyl.) el. annat ämne,
varmed ett läkemedel löses el. utspädes. V. är
vanl. utan egentlig medicinsk verkan. C. G. S.
Wehlau [vöTau], stad i preuss. prov.
Ost-preussen, ö. om Königsberg; 5,472 inv. (1925).
— Sept. 1657 avslöts traktaten i W.,
varigenom Johan Kasimir av Polen erkände Fredrik
Vilhelms av Brandenburg suveränitet över
Ostpreussen. Även fördraget i Königsberg (jfr
d. o.) jan. 1656 är stundom uppkallat efter W.,
där fördraget undertecknades av Karl Gustav.
Vehmgerichte [fè’mgoril$tø], ty., se
Femdomstolar.
208
Vehmo [vé’mo], fi. Ve’hmaa, socken i Äbo
och Björneborgs län, Finland; 184 kvkm, 4,060
inv. (1932), finsktalande. V., som omnämnes
f. ggn på 1300-talet, har en av Finlands
vackraste medeltida gråstenskyrkor, möjl. från
1200-talet. O. Brn.
Wehnelt [vè’nolt], Arthur R u d o 1 p h
Berthold, tysk fysiker (f. 1871), docent
1901 i Erlangen, prof. 1906 vid Berlins univ.
W. har konstruerat en efter honom uppkallad
elektrolytisk strömbrytare (1899), bestående av
en kort platinastav, som genom ett porslinsrör
doppar ned i utspädd svavelsyra, jämte en
större blyplatta (katod). När platinastaven
göres till anod och en tillräckligt stark ström
passerar anordningen, varvid lämplig
själv-induktion måste finnas i strömbanan, uppstå
automatiskt skarpa strömavbrott till ett antal
av flera hundra i sek. W. har undersökt
potentialfördelningen m. m. vid elektriska
urladdningar i förtunnade gaser och konstruerat
den s. k. Wehneltkatoden (1903), en glödande
yta, belagd med ett tunt skikt av t. ex.
kalcium-, strontium- el. bariumoxid, som lättare
utsänder elektroner än en ren metallyta av
samma temp. Vidare har han konstruerat ett
elektriskt ventilrör och undersökt elektroners
reflexion mot isolatorer i samband med
vågmekaniska betraktelsesätt. J. T.
Wehneltrör [vè’nolt-], fys., se Elektriska
lik riktare.
Wehtje [vè’tjø], Ernst Fredrik, industri
-och kommunalman (f. 1863 u/i). Blev jur. kand,
i Lund 1887, vice häradshövding 1889 och är
sedan 1903 verkst. dir. i Skånska cement-a.-b.
Han är ordf, i Skånes handelskammare sedan
1910, en av de ledande i Svenska
stadsförbundet och var 1905—08 och 1915—23
stadsfullmäktig i Malmö (v. ordf. 1916—17 och
1919—23, ordf. 1918).
Vei, se Mandingo.
WéFbull, svensk släkt, härstammar från
bröderna klockaren i Bosjökloster (Skåne)
Per Persson W. (omkr. 1664—1714) och
rådmannen i Kristianstad Lars W. (d. 1723).
Per W:s sonsons sonson var M. J. J. W.; om
honom och hans söner L. U. A. W., C. G.
H. Chr. W. och C. H. J. W. samt de tre
senares kusin E. Hj. W. W. se nedan. Bror
till M. J. J. W. var Walfrid W.; om honom
och hans söner Walter W. och Harry W. se
Weibullsholm. Rådman Lars W:s
sonsons sonsons son var K. O. M. W. (se nedan).
— Litt.: C. G. Weibull, »Släkten W.» (1911);
om M. J. J. W. och hans söner L. U. A. W.
och C. H. J. W. se även I. Harrie,
»Orientering» (1932). B. H-d.
WéPbull, Carl Gustaf Hannibal
Christoffer, arkivman och historiker (f.
188 1 27/4), son till M. J. J. W. Blev fil. kand,
i Lund 1901, landsarkivarie i Göteborg 1911
och i Lund 1919. W. har av trycket utgivit
källpublikationer (bl. a. rörande
Roskilde-freden, i Hist. Tidskr. för Skåneland, 3, h.
1—3, 1908), festskrifter (bl. a. »Göteborgs
sparbank 1820—1920», 1920), uppsatser
rörande arkivordningsprinciper (bl. a. i Scandia
1930) m. m. Hans huvudarbete är »Skånska
jordbrukets historia intill 1800-talets början»
(1923). S. B-n.
WéFbull, Curt Hugo Johannes,
historiker (f. 1886 19/8), son till M. J. J. W. Blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
