Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
Weiss—Veit
220
Weiss [vais], Bernhard, tysk evangelisk
teolog (1827—1918), prof, i Berlin från 1877,
dessutom i många år led. av
Oberkonsisto-rium och föredragande råd i kultusministeriet.
W. ägnade sig åt studiet av N. T., till vilket
han intog en konservativ ställning under
avvisande av alla religionshistoriska
synpunkter. Han var en framstående textkritiker och
sin tids fruktbaraste exegetiske författare.
Han skrev talrika kommentarer till
nytesta-mentliga skrifter samt mycket spridda
läroböcker. A. Fr.
Weiss [väTs], Christian Samuel, tysk
mineralog (1780—1856), en av A. G. Werners
mest framstående lärjungar. Sedan W. 1808
blivit prof, i fysik i Leipzig, kallades han 1810
till prof, i mineralogi i Berlin och blev
samtidigt föreståndare för mineralogiska museet
där. W. främjade i hög grad
kristallogra-fiens utveckling genom införandet 1804 av
begreppet zon (se d. o.), 1809 av kristallaxlar,
(1815) 1818 av kristallsystem och (1816) 1819
av det ursprungliga, visserligen ganska
omständliga men dock enkla och lättförståeliga
beteckningssätt för kristallytorna, som finnes
antytt i art. Kristall. N. Zn.
Weiss [vais], Johannes, tysk teolog
(1863—1914), son till B. W.; prof, i
Heidelberg från 1908. Var framstående exeget, djupt
påverkad av den religionshistoriska skolan.
Han var en bland de första, som insågo, att
Jesus och urkristendomen levde i tron på
världsförloppets nära förestående avslutning
och Gudsrikets slutgiltiga upprättande.
Huvudverk: kommentar till 1 Kor. (1910), »Das
Urchristentum» (1 1913, II, postumt, 1917).
Tills, m. andra utgav W. den stora populära
kommentaren »Die Schriften des Neuen
Tes-taments» (2 bd, 1906—07). A. Fr.
Weiss [väs], PierreErnest,
schweiziskfransk fysiker (f. 1865), prof, i fysik i Lyon
1899, vid Polytechnikum i Zürich 1903 och vid
univ. i Strassburg 1919. Redan i sin
gradual-avh. 1896 behandlade W. magnetismen, näml,
den hos magnetisk järnmalm och hos
legeringar av järn och antimon, och hans
huvudsakliga arbete har sedermera varit ägnat åt
magnetiska företeelser. Han har infört
teorien om att det finnes minsta enheter, m
agnet o n e r (se d. o.), för det magnetiska
momentet. W. har även utfört undersökningar
om elektriska mätinstrument. S. A-s.*
Wélss, W., se Polsk konst, sp. 1201
och bild 11 på plansch.
Weissbach [väFsbalj], Franz, tysk
kilskri ftsforskare (f. 1865), prof, i Leipzig 1906.
Deltog i tyska Orientsällskapets utgrävningar
i Babylon 1901—03. W. har utgivit »Die
Achämenideninscbriften zweiter Art» (1890),
»Die alt persischen Keilinschriften» (1893—
1908; tills, m. W. Bang), »Die sumerische
Frage» (1898), »Babylonische Miscellen» (1903),
»Beiträge zur Kunde des Irak-Arabischen» (2
bd, 1908—30), »Die Keilinschriften der
Achä-meniden» (1911) och »Die Denkmäler und
In-schriften an der Mündung des Nahr El-Kelb»
(1922) m. m. D. M.*
Weisse [vai’so], Christian Felix, tysk
författare (1726—1804), skrev omtyckta
lustspel, upptog den av Gottsched utdömda genren
sångspol (den komiska operan »Der Teufel ist
los», 1752, m. fl.) med musik av J. A. Hiller
(se d. o.), vilka hade stor framgång liksom
hans författarskap för barn. R-n B.
Weisse [väPso], Christian Herman n,
tysk filosof (1801—66), sonson till Chr. F. W.;
prof, i Leipzig. W. utgick från hegelianismen,
mot vilken han senare trädde i opposition, i det
att han sökte förena dess panteistiska
tankegångar med en kristen teism. Skr.: »System
der Ästhetik» (2 bd, 1830), »Philosophische
Dogmatik oder Philosophie des Christentums»
(3 bd, 1855—62) m. fl. G. O-a.
Weissel [väFsol], Georg, tysk
psalmförfattare (1590—1635), pastor i Königsberg,
författade anderika psalmer. I svenska
psalmboken är han företrädd med adventshymnen
»Gör porten hög, gör dörren bred». E. N. S-g.*
Weissenburg [väFsenbork]. 1. Stad i
bayerska reg.-omr. Mittelfranken, vid
Schwä-bische Rezat; 7,856 inv. (1925). I närheten
Wülzburg, benediktinkloster 754—1540,
sedermera stark fästning, raserad efter 1867.
Staden W. var före 1802 fri riksstad. — 2. Stad
i fr. dep. Bas-Rhin, se Wissembourg.
Weissenfels [väFsonfäls], stad i s. delen av
preuss. prov. Sachsen, vid Saale; 36,756 inv.
(1925). Skofabriker, sockerbruk, tillv. av
maskiner, papper m. m. — W. var 1657—1746
residens för hertigarna av Sachsen-W., en
sidolinje av Sachsens kurfurstehus.
Weissensee [väFsanzè], Berlin-W.,
stadsdel i Berlin (se d. o., sp. 47).
Weissenstein [väFsonjtaln], se P a i d e.
Weisser Hirsch [väFsar-], se Dresden,
sp. 1246.
Weisskirchen [vaFskirljen], ty. namnet på
jugoslaviska staden Bela C r k v a, magyar.
Fehértemplom, i Vojvodina, invid gränsen mot
Rumänien; 9,659 inv. (1931). Känd vinort;
sidenindustri, i trakten silkesmaskodling.
Veit [fäit], P h i 1 i p p, tysk målare (1793—
1877), son till en indisk bankir; då modern
gifte om sig, med Friedrich v. Schlegel, kom
V. under inflytande av nyromantiken. Han
studerade 1809—11
i Düsseldorf och
därefter i Wien,
deltog som
frivillig i kriget mot
Frankrike 1813—
15 och begav sig
sedan till Rom,
där han slöt sig
till Overbeck,
Cor-nelius och W.
Scha-dow; av freskerna
i Casa Bartholdy
fick V. utföra ett
par bilder ur
Josefs historia (nu i
nationalgalleriet i
Berlin). Han fick
därefter i uppdrag
att i Museo Chia-
ramonti (Vatikanen) måla en »Allegori över
restaurationen av Colosseum». Hans förnämsta
arbete i Rom var en altartavla i Trinitå de
Monti, »Madonnan med två änglar». Till hans
i Rom utförda arbeten höra även »Religionens
triumf», fresk i Vatikanen, »Judit» och
»Kristusbarnet frambäres i templet», i florentinsk
1400-ta Isstil, i Städelsches Kunstinstitut i
Frankfurt a. M. För detta institut var han dir.
Philipp Veit. Självporträtt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
