219 Weiss—Veit 220 Weiss [vais], Bernhard, tysk evangelisk teolog (1827—1918), prof, i Berlin från 1877, dessutom i många år led. av Oberkonsisto-rium och föredragande råd i kultusministeriet. W. ägnade sig åt studiet av N. T., till vilket han intog en konservativ ställning under avvisande av alla religionshistoriska synpunkter. Han var en framstående textkritiker och sin tids fruktbaraste exegetiske författare. Han skrev talrika kommentarer till nytesta-mentliga skrifter samt mycket spridda läroböcker. A. Fr. Weiss [väTs], Christian Samuel, tysk mineralog (1780—1856), en av A. G. Werners mest framstående lärjungar. Sedan W. 1808 blivit prof, i fysik i Leipzig, kallades han 1810 till prof, i mineralogi i Berlin och blev samtidigt föreståndare för mineralogiska museet där. W. främjade i hög grad kristallogra-fiens utveckling genom införandet 1804 av begreppet zon (se d. o.), 1809 av kristallaxlar, (1815) 1818 av kristallsystem och (1816) 1819 av det ursprungliga, visserligen ganska omständliga men dock enkla och lättförståeliga beteckningssätt för kristallytorna, som finnes antytt i art. Kristall. N. Zn. Weiss [vais], Johannes, tysk teolog (1863—1914), son till B. W.; prof, i Heidelberg från 1908. Var framstående exeget, djupt påverkad av den religionshistoriska skolan. Han var en bland de första, som insågo, att Jesus och urkristendomen levde i tron på världsförloppets nära förestående avslutning och Gudsrikets slutgiltiga upprättande. Huvudverk: kommentar till 1 Kor. (1910), »Das Urchristentum» (1 1913, II, postumt, 1917). Tills, m. andra utgav W. den stora populära kommentaren »Die Schriften des Neuen Tes-taments» (2 bd, 1906—07). A. Fr. Weiss [väs], PierreErnest, schweiziskfransk fysiker (f. 1865), prof, i fysik i Lyon 1899, vid Polytechnikum i Zürich 1903 och vid univ. i Strassburg 1919. Redan i sin gradual-avh. 1896 behandlade W. magnetismen, näml, den hos magnetisk järnmalm och hos legeringar av järn och antimon, och hans huvudsakliga arbete har sedermera varit ägnat åt magnetiska företeelser. Han har infört teorien om att det finnes minsta enheter, m agnet o n e r (se d. o.), för det magnetiska momentet. W. har även utfört undersökningar om elektriska mätinstrument. S. A-s.* Wélss, W., se Polsk konst, sp. 1201 och bild 11 på plansch. Weissbach [väFsbalj], Franz, tysk kilskri ftsforskare (f. 1865), prof, i Leipzig 1906. Deltog i tyska Orientsällskapets utgrävningar i Babylon 1901—03. W. har utgivit »Die Achämenideninscbriften zweiter Art» (1890), »Die alt persischen Keilinschriften» (1893— 1908; tills, m. W. Bang), »Die sumerische Frage» (1898), »Babylonische Miscellen» (1903), »Beiträge zur Kunde des Irak-Arabischen» (2 bd, 1908—30), »Die Keilinschriften der Achä-meniden» (1911) och »Die Denkmäler und In-schriften an der Mündung des Nahr El-Kelb» (1922) m. m. D. M.* Weisse [vai'so], Christian Felix, tysk författare (1726—1804), skrev omtyckta lustspel, upptog den av Gottsched utdömda genren sångspol (den komiska operan »Der Teufel ist los», 1752, m. fl.) med musik av J. A. Hiller (se d. o.), vilka hade stor framgång liksom hans författarskap för barn. R-n B. Weisse [väPso], Christian Herman n, tysk filosof (1801—66), sonson till Chr. F. W.; prof, i Leipzig. W. utgick från hegelianismen, mot vilken han senare trädde i opposition, i det att han sökte förena dess panteistiska tankegångar med en kristen teism. Skr.: »System der Ästhetik» (2 bd, 1830), »Philosophische Dogmatik oder Philosophie des Christentums» (3 bd, 1855—62) m. fl. G. O-a. Weissel [väFsol], Georg, tysk psalmförfattare (1590—1635), pastor i Königsberg, författade anderika psalmer. I svenska psalmboken är han företrädd med adventshymnen »Gör porten hög, gör dörren bred». E. N. S-g.* Weissenburg [väFsenbork]. 1. Stad i bayerska reg.-omr. Mittelfranken, vid Schwä-bische Rezat; 7,856 inv. (1925). I närheten Wülzburg, benediktinkloster 754—1540, sedermera stark fästning, raserad efter 1867. Staden W. var före 1802 fri riksstad. — 2. Stad i fr. dep. Bas-Rhin, se Wissembourg. Weissenfels [väFsonfäls], stad i s. delen av preuss. prov. Sachsen, vid Saale; 36,756 inv. (1925). Skofabriker, sockerbruk, tillv. av maskiner, papper m. m. — W. var 1657—1746 residens för hertigarna av Sachsen-W., en sidolinje av Sachsens kurfurstehus. Weissensee [väFsanzè], Berlin-W., stadsdel i Berlin (se d. o., sp. 47). Weissenstein [väFsonjtaln], se P a i d e. Weisser Hirsch [väFsar-], se Dresden, sp. 1246. Weisskirchen [vaFskirljen], ty. namnet på jugoslaviska staden Bela C r k v a, magyar. Fehértemplom, i Vojvodina, invid gränsen mot Rumänien; 9,659 inv. (1931). Känd vinort; sidenindustri, i trakten silkesmaskodling. Veit [fäit], P h i 1 i p p, tysk målare (1793— 1877), son till en indisk bankir; då modern gifte om sig, med Friedrich v. Schlegel, kom V. under inflytande av nyromantiken. Han studerade 1809—11 i Düsseldorf och därefter i Wien, deltog som frivillig i kriget mot Frankrike 1813— 15 och begav sig sedan till Rom, där han slöt sig till Overbeck, Cor-nelius och W. Scha-dow; av freskerna i Casa Bartholdy fick V. utföra ett par bilder ur Josefs historia (nu i nationalgalleriet i Berlin). Han fick därefter i uppdrag att i Museo Chia- ramonti (Vatikanen) måla en »Allegori över restaurationen av Colosseum». Hans förnämsta arbete i Rom var en altartavla i Trinitå de Monti, »Madonnan med två änglar». Till hans i Rom utförda arbeten höra även »Religionens triumf», fresk i Vatikanen, »Judit» och »Kristusbarnet frambäres i templet», i florentinsk 1400-ta Isstil, i Städelsches Kunstinstitut i Frankfurt a. M. För detta institut var han dir. Philipp Veit. Självporträtt.