221 Veit den helige—Wekerle 222 1830—43. 1854 flyttade V. till Mainz, där han blev galleriets dir. I Frankfurt målade han bl. a. »Kvinnorna vid graven», »Konsternas införande i Tyskland genom kristendomen» (fresk i institutet), »Marias himmelsfärd» (domen i Frankfurt; 1846) och »Den barmhärtige samariten», Kristus som samariten, samt »Det egyptiska mörkret», framställt i symboler. V. var även porträttmålare. — Monogr. av M. Spahn (1901). C. R. N.* Veit den helige [fait-], se V i t u s. WeFtemeyer [-meior], Harald, dansk geograf (1846—1921), utgav »Geografisk haand-bog» (1886; ny uppl., 2 bd, 1913—14), »Le Da-nemark» (1889) och »Æmner og kuriositeter fra Columbustiden og Columbusliteraturen» (1892). Han redigerade 1898—1906 3:e uppl. av Traps »Danmark» (topografisk beskrivning), som W. förbättrade och utvidgade i hög grad, och började_J919 utge 4:e uppl. VéVtsiluoto [-loåtå], såg (uppf. 1921) och sulfitcellulosafabrik (uppf. 1930) invid Kemi stad, Finland, tillhör ett bolag, vars aktier ägas av finska staten. Årstillv. 33,000 stds sågvirke, 33,000 ton cellulosa (1932). O. Brn. Weizmann [våi'ts-}, C h a j i m, sionistleda-re, till yrket kemist (f. 1873), sedan 1903 bosatt i England. W. var en av initiativtagarna till en 1901 grundad demokratisk fraktion inom den sionistiska rörelsen. Under världskriget lyckades han vinna engelska regeringen för denna rörelses idéer. Tack vare honom tillkom Bal-f ou rdeklarationen (1917), som intogs i fredsfördraget med Turkiet i Sèvres 1920. W. genomdrev grundandet av ett hebreiskt univ. i Jerusalem, vars grundsten lades 1918. W. har på senare år ägnat nästan hela sin tid åt att propagera den sionistiska idén bland judarna i Europa och Förenta staterna och att uppbringa medel för den judiska kolonisationen i Palestina. Han var 1920—31 den sionistiska världsorganisationens president. På 18 :e sionistkongressen 1933 erhöll han uppdraget att leda den genom nazismens seger i Tyskland föranledda aktionen för tyska judars invandring till Palestina. D. B-ck. Weizsäcker [vaFtszäkor], Karl Heinrich, tysk protestantisk teolog och kyrkomän (1822—99). Efter att ha verkat som präst och ämbetsman blev W. 1861 professor i kyrkohistoria i Tübingen och beklädde från 1890 kanslersämbetet vid univ. där. Som teologisk förf, gjorde sig W. från 1856 bemärkt genom kyrkohistoriska och dogmatiska artiklar i den av honom och andra uppsatta tidskr. Jahrbücher für Deutsche Theologie, där han hävdade en konservativ ståndpunkt och med vissa modifikationer gjorde front mot Baurska skolan. Som prof, slog han emellertid in på en kritisk behandling av urkristendomens problem, som gjorde klyftan mellan honom och Baur allt mindre och tillförsäkrade honom en rangplats bland forskarna på urkristendomens område. Utom de båda huvudarbetena »Untersuchungen über die evangelische Geschichte, ihre Quellen und den Gang ihrer Entwicklung» (1864; 2:a uppl. 1901) och »Das apostolische Zeitalter» (1886; 3:e uppl. 1902) utgav W. bl. a. en mästerlig övers, av N. T. (1875; 11 :e uppl. 1927). E. Nwn. Vejbystrand, kurort i Barkåkra socken, Kristianstads län, vid Skälderviken. I V. ligger Kronprinsessan Victorias kustsanatorium. Vejde, bot., se Kor sblom mig a, sp. 1245. Vejae, Pehr Gunnar, hembygdsforskare (f. 1885 19/b). Tog organistexamen 1903, folkskollärarexamen 1908 och är sedan 1926 folkskollärare i Växjö samt sedan s. å. avdel-ningsföreståndare vid Växjö museum. V. har skrivit bl. a. godsmonografierna »Ridders-berg» (1914) och »Ramsjöholm» (1921), »Kronobergs läns herrgårdar» (1928—29) och ett flertal andra värdefulla, även på arkivundersökningar vilande topografiska och historiska Smålandsstudier, särskilt i Hyltén Ca-vallius-föreningens Ärsbok och Norra Allbo Hembygdsförenings Årsbok. B. H-d. Vèji (Vei), sydetruskisk fornstad, nu Isola Farnese (15 km n. n. v. om Rom), enl. romersk annalistik erövrad av Camillus 390 f. Kr. Blev under Augustus romerskt munici-pium. Bevarade äro gravar, väggmålningar m. m. E. St. Vejle, residensstad och viktig järnvägsknut i Vejle amt, s. ö. Jylland, vid innersta delen av Vejle fjord; 23,094 inv. (1930), därtill omkr. 4,000 i förstäderna. Utpräglad industristad med stor textil- och järnindustri; därjämte handel med jordbruksprodukter från omgivande bördiga landsbygd samt sjöfart. Turist- och kurort. — I äldre tider var stadens namn Vedle el. Vedel. 1256 hölls i V. ett danskt biskopsmöte, varvid den s. k. Vejle-konstitutionen till ordnande av kyrkans ställning till staten antogs. Stadsprivilegier äro kända från 1327, men först efter hamnens anläggning 1824—27 nådde V. större betydelse. Vejle amt, på Jyllands östkust, innanför Fyn; 2,348,54 kvkm, 168,897 inv. (1930). Små-kuperat jordbruksområde, närmast kusten mycket bördigt och skogrikt, i det inre rikt på hedar. Städer: Vejle (residensstad), Kol-ding och Fredericia. Veka livet, se Länd. Wekerle [vä'kärlä], Sändor (Alexander), ungersk politiker (1848—1921). Blev riksdagsman 1886 och finansminister i K. Tiszas regering 1889, vilken post han även innehade, när han 1892 bildade egen regering. Som finansminister genomförde W. betydande reformer och förbättrade Ungerns statsfinanser. 1894 drog sig W. tillbaka från politiken och blev president i den s. k. [-förvaltningsdomstolen.-] {+förvaltningsdomsto- len.+} 1907 bildade W. en koalitionsregering, där han även var finansminister. W. var emellertid icke vuxen de allt häftigare politiska striderna, och hans regering måste